Visst har du tid – du har bara gett bort den till Apple och Netflix

Visst har du tid – du har bara gett bort den till Apple och Netflix

INTERVJU: Henrik Fexeus, mentalist, expert på ordlöst beteende och författare svarar på frågor om empati och mänskliga behov. Hur det kommer sig att vi förmänskligar föremål istället för att knyta an till människor? Varför har den unga generationen minskad empatisk och social förmåga? Och varför ger vi bort vår tid till Apple och Netflix hela tiden?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Det är lätt att bli förförd av den nya digitala tekniken, på många plan. Dels möjliggör den en rörlighet som blivit livsviktig för oss. Var vi än är kan vi kolla mailen eller logga in på intranätet. Dels får vi inte längre vår dagliga dos av bekräftelse från människor i vår omgivning, utan från sociala media. Vår hjärna belönar oss för det, för varje hjärta på Instagram får vi en liten skjuts av ”belöningshormonet” dopamin. Men hjärnan mår inte bra av den ständiga stress det innebär att vara kontinuerligt uppkopplad. Samtidigt som den blir ledsen när vi avstår från det. Så vi kan behöva tvinga oss själva till avvänjning. Den typ av arbete som Oas utför är därför ett viktigt steg i rätt riktning.

”Men annars är det just i barn, eller unga vuxna, som man börjar se nedgången i empati och social förmåga. De som har fötts in i Instagramåldern har helt enkelt inte fått den nödvändiga träning som krävs för att på riktigt kunna förstå andra.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
I en ständigt kommunicerande värld blir avsaknaden av det mest primära kommunikationsverktyget, d.v.s. de talade orden, en stark upplevelse. Det är ett sätt att återupptäcka de mer subtila och diskreta kommunikativa signaler som vi skickar ut till varandra, i vårt beteende och kroppsspråk. Dessa signaler missar vi ofta idag vilket är synd då de är mycket viktiga för att vi ska förstå varandra på riktigt.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Idag lever vi i vad som kallas ”kontinuerligt splittrad uppmärksamhet”, där vi ständigt är beredda på att det kan plinga i fickan eller att någon har lagt upp något nytt på Facebook. Detta leder till en förhöjd stressnivå i hjärnan. Hjärnan är rustad för att hantera stress i korta perioder, men ett permanent tillstånd tröttar ut hjärnan på ett ohälsosamt sätt. Det kan leda till isolering, overklighetskänslor och depression.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Många verkar vara stressade för att de ”inte har tid” till det de behöver eller vill göra. Men ofta har vi faktiskt den tiden. Vi har bara förlagt den. Till exempel tittar vi på våra mobiltelefoner i snitt 200 gånger om dagen. Det blir över två timmar om dagen. Lägg till de fyra och en halv timme som vi i snitt lägger dagligen på tv och streamingtjänster, så är vi uppe i 44,5 timmar i veckan – tid som bara går åt till tv-tittande och mobilsurfande. Det är mer än en hel arbetsvecka (som ju är 40 timmar). Så vi behöver inte stressa för att vi inte har tid. Visst har vi tid. Vi har bara gett bort den till Apple och Netflix.

”Vårt behov av mänsklig närhet kommer inte att minska, däremot kanske det kommer ges andra uttryck, till exempel att vi ”förmänskligar” föremål i vår omgivning och tyr oss till dem istället.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Den moderna världen innebär en ständig uppkoppling, det går inte att komma undan det. Och i och med ”the internet of things” kommer den bli ännu mer uppkopplad. Därför tror jag att mobilfria platser inte kommer kunna vara något annat än en tillfällig retreat som man medvetet besöker. Det blir sannolikt för svårt att föra en sådan tillvaro under en längre tid.

Därmed inte sagt att det inte är viktigt, tvärtom tror jag de mobilfria stunderna blir viktigare och viktigare – och kommer också att premieras. För att få ner stressnivåerna i hjärnan och för att få träning i såväl empati som avläsning av mer diskreta kommunikativa signaler, krävs det att man träffar folk personligen och klarar av att fokusera på det mötet. Jag tror därför att vi kommer se mer av arbetssituationer där teknik inte tillåts, t ex avskärmade mötesrum utan wifi eller mobiltäckning. Så vi kan koncentrera oss på det som egentligen är viktigt.

När vuxna förlorar sin sociala kompetens – hur påverkar det deras barns framtid?
Det är givetvis inte bra om en grupp världsledare, som alla potentiellt har fingret på knappen, träffas men där samtliga har förlorat sin sociala kompetens och förmåga till empati. De beslut som de då fattar lär baseras på en hel del missförstånd och kommer direkt påverka den värld våra barn lever i. Men annars är det just i barn, eller unga vuxna, som man börjar se nedgången i empati och social förmåga. De som har fötts in i Instagramåldern har helt enkelt inte fått den nödvändiga träning som krävs för att på riktigt kunna förstå andra.

Hur påverkar ett ökat användande av sociala media vår empati och sociala kompetens?
Empati är som en muskel, den kräver träning för att utvecklas. Och den träningen sker i fysiska möten. Det som utlöser vår empati är nämligen ordlösa signaler i andras beteende som vår hjärna ska kunna uppfatta. Men om vi inte träffas får vi varken möjlighet att uppfatta dessa signaler eller träning i vad de betyder. Att skriva ”styrkekram” på Insta är inte samma sak som genuin empati.

Om trenden (att den sociala kompetensen sjunker och teknikanvändandet ökar) fortsätter, hur ser du att det rent fysiskt påverkar vårt biologiska behov av mänsklig närhet?
Vårt behov av mänsklig närhet kommer inte att minska, däremot kanske det kommer ges andra uttryck, till exempel att vi ”förmänskligar” föremål i vår omgivning och tyr oss till dem istället. Detta sker redan nu till viss grad, vi tillskriver gärna föremål mänskliga egenskaper som att bilen är snäll eller printern är grinig. Designen av föremål har också mer och mer gått mot att sätta ”ansikten” på saker, från väckarklockor med ögon till bilar som ser ut som arga djur.

Hur ser framtidens sociala kompetens ut?
Den kommer att se ut så som den alltid har sett ut. Det vill säga, den kommer att behöva fokuserade, fysiska möten mellan människor, i vilka vi kan träna vår förståelse och empati. Detta är ett djupt grundliggande program i oss och jag har svårt att se att det kommer förändras så länge människan som art är likadan. Frågan är bara om vi hinner bli smarta nog för att återta denna förmåga innan det är försent.

Vad blir en värdefull valuta inom den sociala kompetensen om 10 år?
Samma som nu. Närhet, fokus och tid. Utan kompromisser.

Namn: Henrik Fexeus
Titel: Mentalist, expert på ordlöst beteende och författare
Stad: Stockholm
Hemsida: www.henrikfexeus.se
Aktuell med: Boken ”Fingertoppskänsla”, om social kompetens, samt podcasten ”Kan själv – en podd om mänskligt beteende

Bästa varva-ner-tips: Bästa sättet att dämpa stress är att använda valfri teknik för andningskontroll. Det finns inget som dämpar adrenalin- och kortisolnivåerna i kroppen lika fort.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att allt i hela världen finns tillgängligt i min ficka.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att allt i hela världen finns tillgängligt i min ficka.
Vill tipsa om: Att stänga av alla pushnotiser i datorn och telefonen. Enormt avstressande.
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Apple.

3 tankar på “Visst har du tid – du har bara gett bort den till Apple och Netflix

  1. Tack!! Väl formulerat! Jag skulle dessuto vilja dra teknikanvändandet och sammankoppla t ex utbrändhet eller utmattningssyndrom som det ju heter också beror på just att vi idag hela tiden är ”uppkopplade kognitivt”. Den där stunden som vi tidigare satt och reflekterade under tågresan, eller drömde oss iväg, lyssnade på musik, läste en bok/tidning – men framförallt att ”tomglo” nästan helt tycks vara utdött. Iaf i sammanhang med andra som t ex på jobbet i fikarummet, i vänthallen, på bussen/tåget. När får människan avkoppling idag och återhämtningen från all den där stressen som tusentals stinuli dagligen ger. Ja, detta kan jag skriva mycket om och jag pratar rätt ofta med vänner och i mitt jobb om teknikens goda och mindre goda – rentav skadliga påverkan. Ja, tack än en gång för intressant läsning!

    Vänligen
    Cecilia Rydh

  2. Tack Henrik!
    Tänkvärd läsning. Jag skriver under på att jag har kontinuerligt splittrad uppmärksamhet. Det har varit mitt sätt att hantera studier och socialt liv så länge att jag tänkt att det är ett personlighetsdrag hos mig. Om någon sagt till mig att lugna ner tempot eller lägga undan telefonen i stunder jag varit för starkt stressad, har jag blivit ledsen för att de inte förstått min situation och visat mig empati genom att ha överseende över mitt beteende. Välviljan i deras förmaningar har varit begriplig, men inte kännbar för mig. Vid andra tillfällen, när jag har praktiserat det du förespråkat, ignorerat mina sociala kontons ständiga uppdateringar, har jag känt mig som ett får när jag träffat vänner som jag inte ser så ofta och har missat att de förlovat sig, väntar barn, har köpt ny lägenhet, eller någon annan stor händelse som de ju informerat hela världen om via Facebook…
    Jag tänker inte försvara min splittade uppmärksamhet. Jag inser hur den både hjälper och stjälper mig. Ville mest dela med mig av reflektionerna jag fick av att läsa din text. Tack för att du skriver!

  3. Jag hör nog till en avart (ej ”avatar”…) Jag har helt enkelt helt valt bort internet på min smartphone. Ringer och SMS-ar och det är allt. Jag vill hellre vara ”uppkopplad” mot verkligheten, läser i mina böcker på väg till och från jobbet, tänker och dagdrömmer när jag är ute och går, eller vaknar till och lyssnar på fåglar, luktar på rosorna, tittar på det som finns att se runt omkring (himlen, nymånen, snö, sopor, fasad-utsmyckningar) Tilläggas ska att jag jobbar framför datorn 8 tim/dag och sitter en del under helgerna, men nästan inget alls efter jobbet. Lite TV blir det, men väljs numera ofta bort för en kvällspromenad för ryggproblemens skull. Om någon vill mig ngt viktigt så vet mina vänner och familj att det är tel. och sms som gäller, inte mejl eller FB-meddelanden eftersom jag i perioder inte kollar dessa varje dag. Jag tror att det är >oerhört< viktigt att vara medveten om vad vi matar vår hjärna med, lika viktigt som att veta att rökning och alkohol är osunt. Vi behöver fler riktiga mötesplatser, utan wifi, med musik och tända ljus (och bra kaffe/thé).

Lämna en kommentar