Vad händer när vi äter frukost i tystnad?

Vad händer när vi äter frukost i tystnad?

Fönstret är öppet ut mot gården. Ljudet av vinden i träden och avlägsna skratt och skrik från barnen som jagar varandra på gräsmattorna nedanför. Vi äter frukost i det ljusa köket och solen drar med sina långa smala fingrar över väggar och krukväxter. Det brinner några stearinljus på skärbrädor, bänkskivor och fönsterbrädor. Det enda ljudet som hörs i köket är kroppar som rör sig, händer som rör vid bestick och den spröda skorpan av bröd som går sönder mot tänderna. Jag önskar att jag kunde säga att det var en vanlig torsdagsmorgon hemma hos oss i Malmö men då hade jag ljugit. Jag önskar att jag kunde säga att det känns helt naturligt och avslappnat att äta frukost tillsammans i total tystnad men det vore inte sant. Det är både kul och jobbigt.

 
Utmanande och tankeväxande. Vi lämnade fönstret öppet och något ovanligt vackert flög in. Tystnaden är en finurlig liten fågel.
 
Idén till att äta frukost i tystnad fick jag när vi var på den participatoriska* och medskapande festivalen The Borderland i Danmark som några vänner till mig har startat. Det är en festival inspirerat av Burning man, en festival med ungefär 80.000 deltagare från hela världen som skapas under en vecka i Nevadaöknen varje år. The Borderland bygger på samma principer av utforskande och ifrågasättande av idéer och normer som Burning man men istället för 80.000 människor i öknen i Usa så är det 2000 i ett kalkbrott i Danmark.
 
Under en av middagarna i vårt gemensamma camp på The Borderland så bjöd min vän Jesper in till att äta tillsammans i tystnad. Jag tyckte det var en fantastiskt idé när han sa det men så fort vi slutade prata märkte jag att en rad händelser inträffade inuti mig:
 
1. Den dömande och tyckande rösten jag brukar kalla för Recensenten dök upp och började ha åsikter om allt och alla.
 
2. Jag började ”kolla till” och ta ansvar för alla runt mig så att de inte skulle tycka att det var för jobbigt, pinsamt eller för utmanande med tystnaden.
 
3. Jag ville få ögonkontakt och le mot de runt mig för att visa att jag var okej, att de var okej och att allt var okej.
 
4. Jag hade svårt att veta var jag skulle göra av mina kroppsdelar. Ryggen värkte, armarna och benen blev 7 år gamla och rastlösa av att bara existera tillsammans och munnen blev torr och ”smackig”.
 
5. Jag undrade hur lång tid det hade gått. Och sen efter en stund hur lång tid det hade gått. Och sen efter två sekunder till så undrade jag hur lång tid det hade gått igen.
 

Samma sak händer när vi äter tyst frukost hemma i vårt kök några veckor senare men i lite mindre skala. Jag är inte lika rastlös i lemmarna, brusig i kroppen och tyckande i huvudet men det finns där. Som att tystnad är en muskel och jag precis har börjat gå till gymmet. Alla andra känns vältränade, vet hur maskinerna funkar och gör sin grej medan jag snubblar upp på en crosstrainer och börjar trampa baklänges.

Fler och fler forskare pekar på vikten av att tillåta och göra plats för tystnad både på arbetsplatser, i hemmet, under träning och tillsammans med andra. När vi är tysta och låter det vara tyst omkring oss så vilar vi inte bara hjärnan, kroppens responsiva mekanismer och våra ansiktsmuskler. Vi gör också plats för hjärnan att odla nya hjärnceller, för vår kognition att låta tankarna få plats och att tänka en tanke i flera varv och ner i djup istället för att bara möta den på ytan och för de delar av vår hjärna som används för att lyssna och socialisera att vila och bygga upp ny energi och kapacitet.

Det handlar inte bara om att hjälpa människor ut ur utbrändhet eller social overload utan också om att förebygga den typen av psykisk ohälsa och destruktiv arbetskultur redan innan den inträffar.

Enligt flera undersökningar i svenska skolor menar majoriteten av niondeklassarna att deras största utmaning i klassrummet är att hitta fokus eftersom det hela tiden pingar, vibrerar, skriks och kommuniceras från vuxna och andra barn.

Flera arbetsplatsundersökningar visar på att många medarbetare går undan eller går ifrån sin arbetsplats för att kunna tänka klart eller fokusera. I värsta fall sätter de på sig ett bar brusreducerande hörlurar eftersom tystnad är en sådan bristvara i de rum vi umgås och jobbar i tillsammans.

Så när jag lägger märke till min dotters krasande över frukostfrallan och noterar hur ljuset rör sig i rummet är det inte för att de detaljerna inte finns annars. Det är för att det är så mycket annat som stör och ligger i vägen. När jag uppmärksammar hur kroppen låter mot tyget jag virar in den i varje morgon och hur mina ansiktsmuskler känns när de inte är redo för att prata med andra så är det inte för att något är fel. Det är för att jag är så ovan. För att tystnad är en så udda fågel i våra liv att det till och med känns lite farligt när hon flyger in genom det öppna fönstret. Men om vi bara låter henne vara några minuter inser vi fort att det inte är någon fara. Vi lägger märke till att vi visst har träffat henne förut. För många år sedan. Men visst känner vi varandra.

/ Navid

* ”Participatorisk kultur innebär att man samverkar och deltar tillsammans – inte som konsument utan som medverkande.” [läs mer här]

2 tankar på “Vad händer när vi äter frukost i tystnad?

  1. Allt i vårt samhälle uppmuntrar oss till att manifestera vår person i handling. Att tala (eller att utmärka sig oralt) är otroligt viktig sådan. Bruset omkring oss är viktigt, inte minst som referensplan, för att konstatera hur väl vi hävdar oss gentemot andra. Resultatet är en olidlig kakafoni, som dränerar energi. Bruset har trängt ut tystnaden. Bruset är det nya normala. Tar man bort bruset blir varumärket ”jag”, naket och sårbart. Det blir föremål för dömmande tankar och åsikter. Tystnaden ger känslan av rå ensamhet. Tänk om fler vågade använda tystnad för att stå ut. Kanske skulle det ge fler personer utrymme för en flykt ut ur destruktivt överflöd av oralt skräp och ge tid att söka tryggheten i oss själva? Leve tystnaden!

  2. För såna som jag som inte ÄLSKAR att höras hela tiden är bristen på tystnad sjukt jobbig. På ett jobb satt jag precis bredvid kundtjänst som pratade i telefon precis hela dagarna. Jag blev så trött av det att jag kunde bryta ihop och gå in på toaletten och gråta vissa dagar.

Lämna en kommentar