Smartphones gör tonåringar isolerade, omogna och självmordsbenägna

Tonåringar idag är i större grad ensamma, deprimerade och omogna än tidigare generationer. Det menar en stor analys som publicerades i The Atlantic. Enligt Jean M. Twenge, en professor i Psykologi vid San Diego State University som har forskat på generationsskillnader i 25 år, är den skyldige till detta smartphones.
Varför det är viktigt: iGen är fysiskt säkrare än tidigare generationer, menar rapporten, men psykologiskt är de mycket sårbara för psykisk sjukdom, inklusive allvarlig depression och självmord. ”Det finns övertygande bevis på att tekniken som vi har placerat i ungas händer har djupa effekter på deras liv, vilket gör dem allvarligt olyckliga”, skriver Twenge.
”Eftersom tonåringar har börjat spendera mindre tid tillsammans har de blivit mindre benägna att döda varandra och mer benägna att begå självmord.”
Vad står på spel: Smartphones kommer finnas kvar och, som Twenge poängterar, blir minst hälften av de som lider av depression i ung ålder, deprimerade igen senare i livet. Vad är iGen? iGen är generationen som är född mellan 1995 och 2012 som växer upp med smartphones, har ett Instagram-konto innan de börjar högstadiet och inte kommer ihåg en tid före internet”, skriver Twenge. Och även om Millennials växte upp med Internet, så var inte telefonerna en lika stor närvaro i deras liv som det är för iGen. ”I en undersökning från 2017, gjord bland drygt 5 000 amerikanska tonåringar, visade att tre av fyra ägde en iPhone,” konstaterar Twenge. Vem påverkas? ”Dessa förändringar har påverkat unga människor i alla delar av landet (USA) och i alla typer av hushåll.” Trenden visar sig både bland välbärgade och fattiga familjer, oberoende av etnicitet eller om man bor i en förort eller storstad, ” menar Twenge. Anledning till oro ”Sedan 2007 har mordstatistiken bland tonåringar minskat men självmordsstatistiken har ökat. Eftersom tonåringar har börjat spendera mindre tid tillsammans har de blivit mindre benägna att döda varandra och mer benägna att begå självmord. Första gången på 24 år är självmordssiffrorna för unga högre än siffrorna för mord begångna av ungdomar. Effekten på flickor vs. pojkar ”48 procent flickor sa att de ofta kände sig utanför år 2015 än år 2010, jämfört med 27 procent pojkar.” Antalet depressiva symtom ökar också snabbare hos tjejer: Mellan 2012 och 2015 ökade flickornas symtom med 50 procent medan pojkarna ökade med 21 procent.Ökningen av självmord är också större bland tjejer. ”Tre gånger så många 12-till-14-åriga flickor begick självmord under 2015 som i 2007, jämfört med dubbelt så många pojkar,” skriver Twenge och poängterar att ” antalet självmord är ändå fler hos pojkar delvis för att de använder mer dödliga metoder, men mellanrummet mellan pojkarna och flickorna minskar nu.” Källor: Axios The Atlantic: Have Smartphones Destroyed a Generation?
Att skylla allt detta på telefonerna ser jag som en enkel förklaring som kan vara djupt problematisk. Den är dystopisk och förenklad. Där emot tror jag definitivt att telefonerna väcker någonting i oss alla som kan få oss att känna oss ensamma och otillräckliga. Lika mycket som tekniken kan få oss att enas kan den också ta allting ifrån oss, på en sekund. Som sagt – telefoner och teknik är underbart men har vi inga spärrar för vårt användande eller lär de unga (eller oss själva som vuxna för den delen) att hantera den så kommer det bita oss i rumpan. Det drabbar oss alla men mest ont gör det när vi ser att yngre människor drabbas av den press, ensamhet och otillräcklighet som ”följer med på köpet”. Så nej, det går inte att skylla alt på telefonerna men vi kan läsa texter som den ovan, lära oss av de tragiska trender de pekar på och hantera problemet från där vi står. Och börja, klassiskt nog, med oss själva och börja prata med de unga vi har nära oss. Har du barn? Hur pratar du med dem om teknik och de känslor som kan komma upp när de använder sina telefoner? Hur sätter ni gränser i er familj? Dela gärna nedan! / Victoria
Illustration: Jasu Hu

”Facebook utnyttjar en sårbarhet i mänsklig psykologi.”

Napster-grundaren och den tidigare Facebookchefen Sean Parker har nyligen uttalat sig om sin syn på effekten av sociala medier (läs: Facebook). Vad kan vi lära oss av hans uttalande och vad bör vi ta med en nypa salt?

Sean Parker, före detta högst uppsatt chef på Facebook, uttalade sig nyss om sina farhågor när det kommer till vilka effekter Facebook har på den mänskliga hjärnan. Han uttalade sig på nyhetssajten Axios att tanken med Facebook var att skapa en tjänst som ‘konsumerar så mycket av din tid och uppmärksamhet som möjligt’.

Föder du din känsla av ensamhet eller gemensamhet i sociala medier? Tror du att du är social när du i själva verket känner dig mer ensam än du någonsin gjort? Har du ifrågasatt dina vanor på sociala medier på sistone?

Ovetandes om Parkers uttalande publicerade vi precis en intervju här på Oas hemsida med Filosofie doktorn, poddaren och föreläsaren Per Johansson med rubriken ”Facebook tjänar pengar på att du känner dig ensam” där Per bland annat lägger fram sitt resonemang kring likheterna mellan socker och sociala medier:

”Anledningen till att vi gillar socker så mycket är för att, under större delen av mänsklighetens historia, har socker inneburit snabb energi och det har varit en bristvara. (…) Det finns inte en inbyggd spärr mot detta eftersom det inte har funnits någon biologisk anledning att utveckla ett stopp eftersom risken att föräta sig på socker har varit nästintill obefintlig under större delen av mänsklighetens historia. Vissa menar att det, när det kommer till sociala medier, fungerar lite på samma sätt. Behovet av sociala kontakter och social tillhörighet är en ren instinkt och eftersom det är så djupt rotat i arvsmassan har vi inget försvar mot förstärkningar av det. (… …)

Men både törsten och längtan är någonting som i synnerhet sociala medier, lever av. Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.”Per Johansson

Såg för övrigt ett klipp på Linkedin av Joakim Jardenberg där han kommenterar just detta som Sean Parker uttalat sig om. Han poängterar att detta är ett underlag för en diskussion men inte ingen absolut sanning.

Jag håller verkligen med om detta. Detta är en bra väg in för att börja diskutera vilka krafter sociala medier, så som Facebook, bär med sig. Det är otroligt viktigt. Det är viktigt inte enbart för att det är ”bra” att vara medveten om hur ens användande av sociala medier ser ut och vad det grundar sig i utan även hur de påverkar ens liv och de liv man har runt sig; ens barn, vänner och beslut man fattar i livet. Föder du din känsla av ensamhet eller gemensamhet i sociala medier? Tror du att du är social när du i själva verket känner dig mer ensam än du någonsin gjort? Har du ifrågasatt dina vanor på sociala medier på sistone?

Själv älskar jag teknik men det är vårt naiva förhållningssätt till den som jag ställer mig skeptisk till. Det är precis som Marina Abramović säger i sitt TedTalk An Art Made of Trust, Vulnerability and Connection (10:22 in i klippet) ”Det är inget fel på tekniken i sig. Det är vårt sätt att relatera/interagera med den som är fel.”

Och visst är det så att allt som vi människor tar oss för, går in i hundraprocentigt, förlorar oss i och blir besatta av i blind naivitet helt klart kan vara skadlig för oss. Om vi inte ifrågasätter vår egen intention, eller Facebooks intention, kan nyheter som dessa verka chockerande. Men i själva verket är detta fullt logiskt i mina ögon. Vår längtan efter att tillhöra är djupt biologisk och människor tjänar pengar på den längtan. Precis som människor tjänar pengar på din längtan att bli åtrådd, älskad och omtyckt. Facebook och våra mobiler är vår tids snuttefiltar. De symboliserar vår längtan efter att tillhöra. Eller som Per så klokt sagt: ”Tillhörighet handlar om att känna att man är en del av ett socialt sammanhang. Känna sig behövd, efterfrågad eller populär. Det är tillhörighet och en del av den sociala instinkten och som mobilen förstärker.”

Vad tänker du när du läser detta?

Läs vidare:

Sean Parker: “Vi byggde Facebook för att utnyttja dig” »

Ex-Facebook president Sean Parker: site made to exploit human ‘vulnerability’ »

Sean Parker unloads on Facebook ”exploiting” human psychology »

Foto: Jordan Strauss/Invision/AP

/ Victoria

Facebook tjänar pengar på att du känner dig ensam

INTERVJU: Filosofie doktor, poddaren och föreläsaren Per Johansson hjälper oss att förstå varför vi blir beroende av våra telefoner och hur Facebook tjänar pengar på din ensamhet. Hur hittar du genuin tillhörighet med andra egentligen? Och varför tror han att det går att vara en väldigt ensam människa trots att man är hypersocial på nätet?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Jag tror absolut att det kan behövas. Den moderna och digitala världen med allt vad det innebär, fungerar ungefär som socker. I synnerhet sociala medier. Det appellerar till någonting närmast instinktivt hos oss människor.

Anledningen till att vi gillar socker så mycket är för att, under större delen av mänsklighetens historia, har socker inneburit snabb energi och det har varit en bristvara. När man väl får tag i det gäller det att gotta sig riktigt ordentligt och detta är en ärftlig benägenhet som i princip alla människor har. Det finns inte en inbyggd spärr mot detta eftersom det inte har funnits någon biologisk anledning att utveckla ett stopp eftersom risken att föräta sig på socker har varit nästintill obefintlig under större delen av mänsklighetens historia.

Vissa menar att det, när det kommer till sociala medier, fungerar lite på samma sätt. Behovet av sociala kontakter och social tillhörighet är en ren instinkt och eftersom det är så djupt rotat i arvsmassan har vi inget försvar mot förstärkningar av det. Kommunikationsbehovet, att känna sig sedd, behövd och i kontakt med andra har det inte heller funnits någon anledning att begränsa. Men eftersom det idag sker så automatiskt så behöver vi många gånger bli mer medvetna om detta. Så alla försök att öka medvetenheten om hur detta fungerar och alla metoder för att bryta det är bra.

”Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag tror inte det beror på tystnaden i sig utan på inramningen. Vad de som är med upplever som syftet, både ditt och sitt eget. Spontant tror jag det är individuellt, vissa tar det som en chans att sova middag medan andra som är medvetna eller halvmedvetna inser att de är lite väl fästa vid att ha koll hela tiden. Alla i gruppen kommer inte få en aha-upplevelse men det räcker det med att några få får det. Det behöver inte vara en dramatisk upplevelse, bara att de inser ”Hmm, är det sådan jag är..? Jag trodde inte jag var beroende men det kändes som att jag var lite beroende ändå”. Det är svårt att göra detta själv. Hade det varit lätt hade dagens samhälle inte sett ut som det gör.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Jag tror det potentiellt kan göra jättestor skillnad för det handlar inte bara om mobilen. Mobilen är det synliga delen av någonting mycket större. Det kan vara ett behov att ha koll hela tiden, vad man ska göra, vad andra gör, vilken status man har i stunden och i olika sociala sammanhang. Det är inte mobilanvändningen i sig som är det centrala här utan att vissa vanor och behov som den förstärker blir uppmärksammade. I och med att mobilen har denna förstärkande funktion och om man lyckas frigöra sig från den kan detta minska stressen inom en. Att du inser att du inte behöver vara medveten om allting som pågår runtomkring hela tiden, i världen eller i din sociala värld. De går inte under bara för att du struntar i telefonen i en timme.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Det som är lättast att missa har ju att göra med att det är svårast att se sig själv. Det kan vara svårt att se sin egen roll i sin egen stress. Yttre stress är en sak, höga krav i sitt arbete t.ex. Du kanske har ett krävande jobb så att det rent objektivt är stressande. Du hinner inte med. Sedan är det stressen som kommer från en själv. Allt du tycker att du borde kunna och allt du vill. Att du tar på dig för mycket och sätter upp en norm för dig själv på vad ”du borde klara av”.

Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska ha hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare. Varför blir man stressad av det när man inte ens tänkt ringa eller sms:a den närmaste timmen?

”Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Jag önskar mig att det skulle få en större plats. Jag önskar att det på arbetsplatser, där det finns ett stort mobilanvändande, skapas en social konvention som kanske behöver genomdrivas som ett milt tvång. Att det är förbjudet att ta fram mobilen på möten till exempel. Att det blir i bästa fall rentav oartigt att plocka fram telefonen när man sitter tillsammans. Och hemma får man bestämma att mobilerna läggs undan. Inte minst när man äter.

I dina ord, vad innebär det att tillhöra som människa?
När det gäller tillhörighet så tror jag inte mobilen har någon annan roll än det jag sa innan. Den har en förstärkande roll. Tillhörighet handlar om att känna att man är en del av ett socialt sammanhang. Känna sig behövd, efterfrågad eller populär. Det är tillhörighet och en del av den sociala instinkten och som mobilen förstärker.

Vad händer i dig när du hör påståendet ”människan törstar efter att få tillhöra”?
Om man till exempel här i Sverige känner sig ensam, det vill säga inte tillhörig kan man såklart törsta efter att tillhöra, känna sig obehövd och ointressant. Då törstar man kanske. Om man säger längta istället för att törsta då blir det en längtan efter att tillhöra en grupp eller ett sammanhang som man skulle vilja vara med i men som man inte vet hur man blir. Men både törsten och längtan är någonting som i synnerhet sociala medier, lever av. Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.

TIPS! Läs Sean Parker: “Vi byggde Facebook för att utnyttja dig” »
 och Ex-Facebook president Sean Parker: site made to exploit human ’vulnerability’ »

Står någonting i vägen i vår kollektiva strävan efter att tillhöra och i sådana fall vad?
Nej det tror jag inte. Bara vad individen pallar med. Vad skulle kunna stå i vägen om vi fokuserar på de digitala möjligheterna förutom den egna förmågan eller orken att vara uppkopplad? Det går till och med att automatisera det som sköter ens virtuella sociala kontakter medans man sover om man vill.

Vad har mobiler med ensamhet att göra?
Det är en intressant fråga faktiskt. Om en stor del av ens sociala kontakter är via mobilen så missar man det väsentliga i det sociala, nämligen att mötas. Det är ett väldigt dåligt interface jämfört med IRL. Med andra ord, när mobilen har den behovsförstärkande rollen har den en reducerande funktion. Det är lätt att inbilla sig att man är en mer social person än vad man i själva verket är. Det finns studier som visar att många som vuxit upp mitt i det digitala har utvecklat ett socialt handikapp, som gör att de inte vet hur man gör när man umgås IRL. Därför tror jag att det går att vara en väldigt ensam människa men inbilla sig själv att man inte är det för att man är hypersocial på nätet.

Vad kan vi som människor i dagens samhälle göra för att skapa/känna mer genuin tillhörighet?
Skapa möjligheter att träffa varandra på riktigt. Riktiga möten har nästan rationaliserats bort nu på något konstigt vis. Jag hade en konversation men en kvinna häromdagen som tycker det är fel att skicka sms hela tiden. ”Varför ringer man inte och pratar egentligen?” Men att ringa är mittemellan på nått sätt. Om du sms:ar är det ett större avstånd än om du ringer. Ringer du måste du vara mer närvarande och avslöja dig på ett annat sätt. Om du träffas IRL måste du skärpa till dig ännu mera. Ju närmare man kommer den verkliga världen så att säga, desto mer närvarande blir man och desto mer levande måste man vara oavsett om man vill eller inte. Genuin tillhörighet förutsätter den faktiska närvaron med hela kroppen. Det går aldrig att ersätta. Och det tror jag fler och fler börjar upptäcka och reaktionerna börjar komma nu. Jag tror till och med att Oas är ett symtom på effekterna av en ständigt uppkopplad värld. Det har varit så lätt för företag och även andra verksamheter att digitalisera och överföra massa saker till den virtuella världen, men man har inte riktigt tänkt på att vissa saker inte borde överföras till den världen, alltför mycket.


Namn: Per Johansson
Titel: Filosofie doktor
Stad: Höör
Hemsida: https://diakrino-perjohansson.blogspot.se/
Aktuell med: Kickstarterkampanjen Myter & Mysterier: Bibeln » och Människan och maskinen, säsong 2 »

Bästa varva-ner-tips: Skogspromenad
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång var som helst.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång hela tiden.
Vill tipsa om: http://digitallife.se/kronikor/vad-slosar-du-tid-pa/
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Vet inte… säkert många!


Hur hittar vi modet att vara offline?

Oas finns inte på sociala medier. Detta är ingen slump men att ställa sig utanför flödet i sociala medier är ingen självklarhet. Det kräver antingen tydliga värderingar som du är grundad i eller en smula galenskap. Jag tror vi har båda… – Varför finns ni inte på Facebook? – Vadå, har ni inte ett Instagramkonto? – Meeeen… vänta nu, jag förstår inte…? – Hur ska er målgrupp hitta er? – Tror ni verkligen att det kommer gå utan sociala medier? Vad svarar man på detta? Hur hittar man integriteten till att avstå sociala medier? Var hittar man tilliten i ett sådant ställningstagande? Att göra ett aktivt val och avstå Instagram, Facebook och Snapchats snabba likes, klickmonster och målgruppsjagande är i teorin är inget problem. I praktiken är det lite mer komplicerat. Det är oerhört utmanande, framförallt för ens kontrollbehov och statistikhjärna.
”Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är.”
Så varför finns inte Oas på sociala medier? Genom Oas hjälper vi människor att få en distans till tekniken och skapa ett mer medvetet förhållningssätt till den. Vi kämpar själva med detta dagligen och att skapa ett eller flera konton på sociala medier till Oas är i vår mening väldigt motsägelsefullt. Dels för oss privat men också för de som behöver stillheten i Oas. Dels detta men också för att vi verkligen tror på offline-visionen och har integritet nog att säga nej till den massiva våg av digitalt brus. Oas skär igenom bruset med sin stillhet. För oss är detta oerhört viktigt. Var ligger utmaningen i att inte vara på sociala medier? Att vara sann mot sig själv och tro på sin vision utan att vackla när man blir ifrågasatt kräver styrka. Det kräver att man har fått öva på att verbalt möta de som ifrågasätter ens val och tydliga ståndpunkt. På sistone har jag blivit väldigt varse om olika ifrågasättanden människor gör i denna fråga. Jag märker hur människors rädsla speglas i mig. Jag känner den och gör den till min. Deras tvivel blir mitt tvivel och deras osäkerhet och åsikter blir min verklighet. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad vi vill. Ändå upplever jag att det är oerhört komplicerat att stå kvar i min egen sanning.
”Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg…”
Vilka rädslor finns inom oss när vi går offline? Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är. Rädslan för att bli ignorerad finns där. Rädslan för att bli bortglömd finns där. Rädslan för att världen endast stirrar sig blind på det digitala finns där. Denna brännande rädsla till trots tror jag på detta mer än någonting annat. Oas ska inte ha några egna konton på sociala medier.* Jag och Navid har en strävan inom oss som sträcker sig längre än antalet klick eller likes; vi kommer stå kvar i vårt ställningstagande om att vara offline. Vi kommer vara den tysta klippan som visar vägen för andra så att de vågar göra samma resa. Vi vill visa att det är okej att stänga ner, att koppla av och att landa i tystnad. Därför delar vi även med oss av våra inre konflikter. Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg… * = Oas har inget eget konto på sociala medier som vi faciliterar men vår hemsida delas såklart ändå på sociala medier vilket är smickrande och fint. Tack för att ni tror på oss! / Victoria

Ständig uppkoppling är kopplat till höga stressnivåer

Visste du att forskare har kommit fram till att konstant användning av uppkopplad elektronik är kopplat till höga stressnivåer?

Den 15 februari 2017 publicerades en vetenskaplig studie (American Psychological Association (2017). Stress in America: Coping with Change. Stress in America™ Survey) [ladda ner den här] som undersökte stress kopplat till uppkoppling och användning av mobiltelefoner hos vuxna Amerikaner.

(…) närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum (…)

Studien visar att höga stressnivåer generellt är högre hos de som konstant interagerar med sin telefon och kollar mail mm. På tiogradig skala (1 = ingen stress och 10 = enorm stress) låg stressnivån för dessa personer på 5,3. De som uppskattade att de inte använde sin telefon lika mycket hade stressnivåer på 4,4. Av de som använde sin jobbmail i telefonen under helger och semestrar hade det högsta stresspåslaget på 6,0.

Fyra av fem (86 %) uppskattade att de ofta läser mail, privata meddelanden och sociala medier. Förutom detta visade rapporten på att närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum på grund av en ständig närvaro av teknologi och mobiltelefoner.

Vad tänker du när du läser detta?
Vad känner du när du läser detta?