Hur hittar vi modet att vara offline?

Hur hittar vi modet att vara offline?

Oas finns inte på sociala medier. Detta är ingen slump men att ställa sig utanför flödet i sociala medier är ingen självklarhet. Det kräver antingen tydliga värderingar som du är grundad i eller en smula galenskap. Jag tror vi har båda… – Varför finns ni inte på Facebook? – Vadå, har ni inte ett Instagramkonto? – Meeeen… vänta nu, jag förstår inte…? – Hur ska er målgrupp hitta er? – Tror ni verkligen att det kommer gå utan sociala medier? Vad svarar man på detta? Hur hittar man integriteten till att avstå sociala medier? Var hittar man tilliten i ett sådant ställningstagande? Att göra ett aktivt val och avstå Instagram, Facebook och Snapchats snabba likes, klickmonster och målgruppsjagande är i teorin är inget problem. I praktiken är det lite mer komplicerat. Det är oerhört utmanande, framförallt för ens kontrollbehov och statistikhjärna.
”Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är.”
Så varför finns inte Oas på sociala medier? Genom Oas hjälper vi människor att få en distans till tekniken och skapa ett mer medvetet förhållningssätt till den. Vi kämpar själva med detta dagligen och att skapa ett eller flera konton på sociala medier till Oas är i vår mening väldigt motsägelsefullt. Dels för oss privat men också för de som behöver stillheten i Oas. Dels detta men också för att vi verkligen tror på offline-visionen och har integritet nog att säga nej till den massiva våg av digitalt brus. Oas skär igenom bruset med sin stillhet. För oss är detta oerhört viktigt. Var ligger utmaningen i att inte vara på sociala medier? Att vara sann mot sig själv och tro på sin vision utan att vackla när man blir ifrågasatt kräver styrka. Det kräver att man har fått öva på att verbalt möta de som ifrågasätter ens val och tydliga ståndpunkt. På sistone har jag blivit väldigt varse om olika ifrågasättanden människor gör i denna fråga. Jag märker hur människors rädsla speglas i mig. Jag känner den och gör den till min. Deras tvivel blir mitt tvivel och deras osäkerhet och åsikter blir min verklighet. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad vi vill. Ändå upplever jag att det är oerhört komplicerat att stå kvar i min egen sanning.
”Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg…”
Vilka rädslor finns inom oss när vi går offline? Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är. Rädslan för att bli ignorerad finns där. Rädslan för att bli bortglömd finns där. Rädslan för att världen endast stirrar sig blind på det digitala finns där. Denna brännande rädsla till trots tror jag på detta mer än någonting annat. Oas ska inte ha några egna konton på sociala medier.* Jag och Navid har en strävan inom oss som sträcker sig längre än antalet klick eller likes; vi kommer stå kvar i vårt ställningstagande om att vara offline. Vi kommer vara den tysta klippan som visar vägen för andra så att de vågar göra samma resa. Vi vill visa att det är okej att stänga ner, att koppla av och att landa i tystnad. Därför delar vi även med oss av våra inre konflikter. Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg… * = Oas har inget eget konto på sociala medier som vi faciliterar men vår hemsida delas såklart ändå på sociala medier vilket är smickrande och fint. Tack för att ni tror på oss! / Victoria

Lämna en kommentar