Tristess: vem fan orkar bry sig?

Tristess: vem fan orkar bry sig?

INTERVJU: Björn Natthiko Lindeblad är talaren, meditationsläraren och poddaren som inte räds att möta tristessen. Han menar att tristess kommer inifrån och inte från bristen av stimulans. Vad kan vi lära oss av tristessen? Och vad har den med digital stress att göra? Är det så enkelt att vi är rädda för att ha tråkigt?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Det är nog få som inte håller med om att de flesta är överstimulerade. Vi har blivit sämre på att vänta. Det är få som sitter och bara är. En viss del av vår värdighet går förlorad när vi inte kan väntandets konst längre. Saker går förlorade när vi hela tiden utsätts för yttre stimuli. Vårt inre behöver vila sig från nya idéer och intryck. De går att åka på en retreat eller resa men det är ganska tidskrävande. Projektartade. Man ska ta ledigt från sitt jobb eller så känner man att man inte har tid att ta ledigt en hel helg. Jag har sett att människor behöver enklare lösningar.

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag skulle säga att den första reaktionen att vara bland andra i tystnad när du inte är på väg någonstans är att det känns ovant och kan upplevas som obekvämt. ”Vad är det som gäller här? Vad ska jag göra här? Vad är creddigt? Hur gör man?” Att vänja sig att vara tysta tillsammans är den första obekväma processen. När jag leder meditationshelger kan det på fredagskvällen när alla möts, bli en ängslig tystnad. På söndagen är stämningen en helt annan. ”Här behöver jag inte prestera. Här behöver jag inte säga eller vara någonting. De vanliga sätten jag visar mig för världen tycks inte gälla längre.” Tystnaden är avslappnad och bekväm och det finns någonting vackert jämlikt inslag i detta. Det blir inte någon hierarki. Vacker och ovanligt.

””Att vara uttråkad är alltid ett tecken på att inte vara närvarande. För är vi närvarande så räcker ögonblicket.” Det finns en hunger i tristess att inte vilja göra någonting man gör eller att vilja göra någonting man inte kan göra. Man nöjer sig inte med det som är.”

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Om man, varje gång en lyfter sin telefon, frågar sig ”Gör jag detta för att jag är obekväm med att det inte händer någonting eller för att jag har ett intresse för att kolla?” så det är en form av medvetenhet. Att man kollar av sin intention.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Det är så olika beroende på sammanhang. Om man titta på utmattning och utbrändhet kan man ju bli trött av att inte göra någonting. Ekonomisk stress är ett annat. Unga pratar om det men sedan när människor blir vuxna blir det ett ”fulämne”.

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Jag tror att vi just nu är i en period där vi alltmer förstår och ser skadorna av intensivt mobilanvändande och digital närvaro. Detta tycks vara en våg och en trend som började med mobildagis och nya möteskulturer. Fler familjer har regler hemma där de inte har telefonerna framme vid matbordet eller inne i sovrummet. Många familjer stänger även av routern på kvällen och sätter på den igen nästa morgon. Man underskattar även faran att stirra på det vita starka ljuset innan läggdags då det påverkar sovandet negativt.

På vilket sätt tror du att dagens sociala medier och tristess hänger ihop?
På en middag jag var på nyligen pratade flera av oss om att vi tycker om papperstidning och vi märker att när vi konsumerar nyheter på nätet går vi bara till rubriker som intresserar oss direkt. När jag sitter med tidningen läser jag artiklar som jag inte hade klickat på. Mitt medvetandetillstånd är mer rastlös på internet. Sociala medier måste vara så förbannat underhållande hela tiden och vi får mindre tillgång till den mer eftertänksamma sidan hos oss själva. Den sidan kommer fram när vi tar del av en text som går djupare, är i naturen eller läser en bok som kräver eftertanke och filosofi. På nätet söker man drama. Det är en ytlig del av vår uppmärksamhet.

Hur går dina tankar när du hör påståendet: ”Ökad stimulans från sociala medier, mail och telefoner har fått oss att tro att vi är uttråkade i avsaknaden av dem.”?
Det håller jag verkligen med om. Ju mer du höjer volymen – ju högre behöver du ha den. Fjärde året jag var munk bodde jag i Bangkok. Där jag bodde tidigare fanns det böcker och tidningar på engelska. Jag var sanslöst understimulerad i Bangkok för där fanns inte någonting av detta. Tills den dagen jag hittade en bortglömd bok. Jag läste ut denna välskrivna roman på två dagar. Idag har jag svårt för böcker som går långsamt och romanen som var vansinnigt underhållande då kan idag knappt håll min uppmärksamhet. Jag tror det var Remains of the day

Varför är vi rädda för att ”ha tråkigt”?
Därför när det inte händer någonting möter vi oss själva och det är läskigt. För de flesta och för det mesta är det lite läskigt att möta sig själv. När jag inte formulerar mig hela tiden – vem är jag då? Om jag inte identifierar mig med så mycket med mina åsikter, mitt utseende eller min framgång så blir jag osäkrare. Vem är jag? Var ska jag rikta min uppmärksamhet?

På Wikipedia står det ”Tråkighet beror ju på förlusten av mening och känslan uppstår när vi inte kan göra det vi vill eller när man måste göra något man inte vill.” Varför tror du att människor tror att det som de vill är det bästa för oss? T.ex. att ha framme sin telefon hela tiden.
Det beror på att vi inte alltid vet vårt eget bästa. Vi dricker, röker, bråkar, äter dålig mat. Läkare som röker är ett utmärkt exempel. Under mitten av 90-talet då jag var munk fick jag höra: ”Att vara uttråkad är alltid ett tecken på att inte vara närvarande. För är vi närvarande så räcker ögonblicket.” Det finns en hunger i tristess att inte vilja göra någonting man gör eller att vilja göra någonting man inte kan göra. Man nöjer sig inte med det som är. Just nu sitter jag och är nöjd – dricker kaffe och tittar ut genom fönstret. Då lutar jag mig inte in i någonting annat jag vill eller inte vill göra.

Jag arbetade som hamnarbetare som ung och stod och lastade banankartonger i flera immar med korta pauser. Det är lätt att bli uttråkad i sådana situationer. Som munk var det mycket repetitiva uppgifter. I templet i Bangkok ägnade vi tre timmar per dag åt att städa golv och putsade fönster eftersom det låg bredvid vägen och blev smutsigt hela tiden. Det är gött att vila i nuet och göra en sak i taget. Känna sin kropp, värmen mot huden och glädjas åt det jag har gjort. Tristess kommer inifrån – inte från bristen av stimulans.

Förnöjsamhet är det mest underskattade tillstånd just nu. Att vara nöjd. På 60-talet när kapitalismen kom till Thailand fanns det en stor del av samhället som sa att Buddhismen inte var bra för kapitalismen. Buddhism uppmuntrar och hyllar förnöjsamhet och då snurrar inte kapitalismens hjul eftersom Buddhismen går åt motsatt håll.

Hur tror du tidsfördriv så som telefoner påverkar reflektionen hos människor?
Det finns något talesätt som lyder ungefär såhär: ”De små bäckarna är högljudda men de stora floderna flyter tyst”. De stora idéerna kräver en djupare och långsammare uppmärksamhet där man kan vila i osäkerhet. Vi kan låta en klokare och mer förankrad del av oss komma till tals. Jag vet inte hur gymnasieungdomar har det idag men när jag var yngre hade vi långsamma reflektiva samtal om livet. Ibland får jag känslan att vi har mindre utrymme för det idag. Om man titta på Buddhismen igen har den tre ben: etik, meditation och visdom. De hänger ihop. Om man lever ett rakryggat liv som inte lämnar så mycket skuggor är det lättare att meditera. Mediterar du vänjer du dig vid någonting mera rofyllt och när det infunnit sig får du tillgång till någonting lugnt inombords och då kommer en vardagsvisdom.

Lyssna på det senaste poddavsnittet om tristess på Acast här »


Namn: Björn Natthiko Lindeblad
Titel: Talare, meditationslärare, poddare och medmänniska
Stad: Åsa utanför Göteborg
Hemsida: https://natthiko.se/
Aktuell med: Podden Björn&Navid, SVT Nobelstudion 5 december (20.00-21.00) och öppet föredrag i Södertälje den 25 januari.

Bästa varva-ner-tips: Sitt still och ostört i fem minuter varje morgon. Släpp taget om det som har hänt och vad som kanske kommer hända och lägg märke till hur det känns att andas för dig.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att jag kan köra igenom en bananplantage på semestern och prata med min podd-kompis Navid om hur alienerad man kan känna sig på en flygplats – utan att jag behöver släppa ratten med någon hand.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att de flesta tar upp mobilen och svarar när man samtalar. De tar oss längre ifrån varandra i många situationer.
Vill tipsa om: Finns 300 guidade meditationer och föredrag som jag gjort gratis på Soundcloud (lyssna här »)
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Aftonbladet.

3 tankar på “Tristess: vem fan orkar bry sig?

  1. Mycket bra tankar, mycket slinker genom filtret in i mig.
    Välkryddat resonemang
    med friska dofter av
    förändring mot en naturligare och sundare förhållande mig själv och min omgivning! Tack!

Lämna en kommentar