Hitta lugnet bortom skärmarna: Öppen föreläsning i Stockholm

Morgonen torsdag 30 augusti föreläser Victoria från OAS hos The Amazing Society. En föreläsning som tar upp frågorna ”Hur kan vi lära oss att välja tekniken istället för att tekniken väljer oss? Vilka möjligheter och hur mycket kreativitet och välmående kan vi få tillgång till om vi lär känna vår och andras digitala stress på djupet?” Och så lite gemensam tystnad på det såklart.


ANMÄL DIG HÄR »

VAD: Frukostseminarium med Victoria Palm från OAS.
NÄR: Torsdag 30 augusti.
Frukost från 07:45 – 08:15.
Seminarium 08:15 – 09:30
VAR: The Amazing Society, Sankt Eriksgatan 63b, Stockholm (våning 2)
KOSTNAD: Kostnadsfritt och öppet för alla

Digital stress är ett faktum i dagens samhälle och den ständigt uppkopplade vardagen gör oss sjuka. Socialt brus kräver vår uppmärksamhet dygnet runt och våra hjärnor bombas av ett ständigt informationsflöde. Reklam, nyheter, jobb, multitasking, mail, sms, telefon och sociala medier fyller våra hjärnor och vi får aldrig en paus för att återhämta oss.

Hur kan vi lära oss att välja tekniken istället för att tekniken väljer oss? Vilka möjligheter och hur mycket kreativitiet och välmående kan vi få tillgång till om vi lär känna vår och andras digitala stress på djupet?

Denna föreläsning ger perspektiv på allas våra digitala (o)vanor, hur vi kan skapa oss medveten skärmtid och vad som händer med din hjärna, tid och relationer när du ger dig själv tid för återhämtning. Detta följt av 30 minuter av tystnad under vilken din hjärna får en ovärderlig paus där nya hjärnceller skapas och ditt minne förbättras. I tystnaden får du tillgång till tankar, känslor, minnen och idéer. Du känner enklare empati med dig själv och andra, sänker dina stresshormoner och blir mer kreativ.

Tristess: vem fan orkar bry sig?

INTERVJU: Björn Natthiko Lindeblad är talaren, meditationsläraren och poddaren som inte räds att möta tristessen. Han menar att tristess kommer inifrån och inte från bristen av stimulans. Vad kan vi lära oss av tristessen? Och vad har den med digital stress att göra? Är det så enkelt att vi är rädda för att ha tråkigt?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Det är nog få som inte håller med om att de flesta är överstimulerade. Vi har blivit sämre på att vänta. Det är få som sitter och bara är. En viss del av vår värdighet går förlorad när vi inte kan väntandets konst längre. Saker går förlorade när vi hela tiden utsätts för yttre stimuli. Vårt inre behöver vila sig från nya idéer och intryck. De går att åka på en retreat eller resa men det är ganska tidskrävande. Projektartade. Man ska ta ledigt från sitt jobb eller så känner man att man inte har tid att ta ledigt en hel helg. Jag har sett att människor behöver enklare lösningar.

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag skulle säga att den första reaktionen att vara bland andra i tystnad när du inte är på väg någonstans är att det känns ovant och kan upplevas som obekvämt. ”Vad är det som gäller här? Vad ska jag göra här? Vad är creddigt? Hur gör man?” Att vänja sig att vara tysta tillsammans är den första obekväma processen. När jag leder meditationshelger kan det på fredagskvällen när alla möts, bli en ängslig tystnad. På söndagen är stämningen en helt annan. ”Här behöver jag inte prestera. Här behöver jag inte säga eller vara någonting. De vanliga sätten jag visar mig för världen tycks inte gälla längre.” Tystnaden är avslappnad och bekväm och det finns någonting vackert jämlikt inslag i detta. Det blir inte någon hierarki. Vacker och ovanligt.

””Att vara uttråkad är alltid ett tecken på att inte vara närvarande. För är vi närvarande så räcker ögonblicket.” Det finns en hunger i tristess att inte vilja göra någonting man gör eller att vilja göra någonting man inte kan göra. Man nöjer sig inte med det som är.”

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Om man, varje gång en lyfter sin telefon, frågar sig ”Gör jag detta för att jag är obekväm med att det inte händer någonting eller för att jag har ett intresse för att kolla?” så det är en form av medvetenhet. Att man kollar av sin intention.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Det är så olika beroende på sammanhang. Om man titta på utmattning och utbrändhet kan man ju bli trött av att inte göra någonting. Ekonomisk stress är ett annat. Unga pratar om det men sedan när människor blir vuxna blir det ett ”fulämne”.

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Jag tror att vi just nu är i en period där vi alltmer förstår och ser skadorna av intensivt mobilanvändande och digital närvaro. Detta tycks vara en våg och en trend som började med mobildagis och nya möteskulturer. Fler familjer har regler hemma där de inte har telefonerna framme vid matbordet eller inne i sovrummet. Många familjer stänger även av routern på kvällen och sätter på den igen nästa morgon. Man underskattar även faran att stirra på det vita starka ljuset innan läggdags då det påverkar sovandet negativt.

På vilket sätt tror du att dagens sociala medier och tristess hänger ihop?
På en middag jag var på nyligen pratade flera av oss om att vi tycker om papperstidning och vi märker att när vi konsumerar nyheter på nätet går vi bara till rubriker som intresserar oss direkt. När jag sitter med tidningen läser jag artiklar som jag inte hade klickat på. Mitt medvetandetillstånd är mer rastlös på internet. Sociala medier måste vara så förbannat underhållande hela tiden och vi får mindre tillgång till den mer eftertänksamma sidan hos oss själva. Den sidan kommer fram när vi tar del av en text som går djupare, är i naturen eller läser en bok som kräver eftertanke och filosofi. På nätet söker man drama. Det är en ytlig del av vår uppmärksamhet.

Hur går dina tankar när du hör påståendet: ”Ökad stimulans från sociala medier, mail och telefoner har fått oss att tro att vi är uttråkade i avsaknaden av dem.”?
Det håller jag verkligen med om. Ju mer du höjer volymen – ju högre behöver du ha den. Fjärde året jag var munk bodde jag i Bangkok. Där jag bodde tidigare fanns det böcker och tidningar på engelska. Jag var sanslöst understimulerad i Bangkok för där fanns inte någonting av detta. Tills den dagen jag hittade en bortglömd bok. Jag läste ut denna välskrivna roman på två dagar. Idag har jag svårt för böcker som går långsamt och romanen som var vansinnigt underhållande då kan idag knappt håll min uppmärksamhet. Jag tror det var Remains of the day

Varför är vi rädda för att ”ha tråkigt”?
Därför när det inte händer någonting möter vi oss själva och det är läskigt. För de flesta och för det mesta är det lite läskigt att möta sig själv. När jag inte formulerar mig hela tiden – vem är jag då? Om jag inte identifierar mig med så mycket med mina åsikter, mitt utseende eller min framgång så blir jag osäkrare. Vem är jag? Var ska jag rikta min uppmärksamhet?

På Wikipedia står det ”Tråkighet beror ju på förlusten av mening och känslan uppstår när vi inte kan göra det vi vill eller när man måste göra något man inte vill.” Varför tror du att människor tror att det som de vill är det bästa för oss? T.ex. att ha framme sin telefon hela tiden.
Det beror på att vi inte alltid vet vårt eget bästa. Vi dricker, röker, bråkar, äter dålig mat. Läkare som röker är ett utmärkt exempel. Under mitten av 90-talet då jag var munk fick jag höra: ”Att vara uttråkad är alltid ett tecken på att inte vara närvarande. För är vi närvarande så räcker ögonblicket.” Det finns en hunger i tristess att inte vilja göra någonting man gör eller att vilja göra någonting man inte kan göra. Man nöjer sig inte med det som är. Just nu sitter jag och är nöjd – dricker kaffe och tittar ut genom fönstret. Då lutar jag mig inte in i någonting annat jag vill eller inte vill göra.

Jag arbetade som hamnarbetare som ung och stod och lastade banankartonger i flera immar med korta pauser. Det är lätt att bli uttråkad i sådana situationer. Som munk var det mycket repetitiva uppgifter. I templet i Bangkok ägnade vi tre timmar per dag åt att städa golv och putsade fönster eftersom det låg bredvid vägen och blev smutsigt hela tiden. Det är gött att vila i nuet och göra en sak i taget. Känna sin kropp, värmen mot huden och glädjas åt det jag har gjort. Tristess kommer inifrån – inte från bristen av stimulans.

Förnöjsamhet är det mest underskattade tillstånd just nu. Att vara nöjd. På 60-talet när kapitalismen kom till Thailand fanns det en stor del av samhället som sa att Buddhismen inte var bra för kapitalismen. Buddhism uppmuntrar och hyllar förnöjsamhet och då snurrar inte kapitalismens hjul eftersom Buddhismen går åt motsatt håll.

Hur tror du tidsfördriv så som telefoner påverkar reflektionen hos människor?
Det finns något talesätt som lyder ungefär såhär: ”De små bäckarna är högljudda men de stora floderna flyter tyst”. De stora idéerna kräver en djupare och långsammare uppmärksamhet där man kan vila i osäkerhet. Vi kan låta en klokare och mer förankrad del av oss komma till tals. Jag vet inte hur gymnasieungdomar har det idag men när jag var yngre hade vi långsamma reflektiva samtal om livet. Ibland får jag känslan att vi har mindre utrymme för det idag. Om man titta på Buddhismen igen har den tre ben: etik, meditation och visdom. De hänger ihop. Om man lever ett rakryggat liv som inte lämnar så mycket skuggor är det lättare att meditera. Mediterar du vänjer du dig vid någonting mera rofyllt och när det infunnit sig får du tillgång till någonting lugnt inombords och då kommer en vardagsvisdom.

Lyssna på det senaste poddavsnittet om tristess på Acast här »


Namn: Björn Natthiko Lindeblad
Titel: Talare, meditationslärare, poddare och medmänniska
Stad: Åsa utanför Göteborg
Hemsida: https://natthiko.se/
Aktuell med: Podden Björn&Navid, SVT Nobelstudion 5 december (20.00-21.00) och öppet föredrag i Södertälje den 25 januari.

Bästa varva-ner-tips: Sitt still och ostört i fem minuter varje morgon. Släpp taget om det som har hänt och vad som kanske kommer hända och lägg märke till hur det känns att andas för dig.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att jag kan köra igenom en bananplantage på semestern och prata med min podd-kompis Navid om hur alienerad man kan känna sig på en flygplats – utan att jag behöver släppa ratten med någon hand.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att de flesta tar upp mobilen och svarar när man samtalar. De tar oss längre ifrån varandra i många situationer.
Vill tipsa om: Finns 300 guidade meditationer och föredrag som jag gjort gratis på Soundcloud (lyssna här »)
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Aftonbladet.

”Facebook utnyttjar en sårbarhet i mänsklig psykologi.”

Napster-grundaren och den tidigare Facebookchefen Sean Parker har nyligen uttalat sig om sin syn på effekten av sociala medier (läs: Facebook). Vad kan vi lära oss av hans uttalande och vad bör vi ta med en nypa salt?

Sean Parker, före detta högst uppsatt chef på Facebook, uttalade sig nyss om sina farhågor när det kommer till vilka effekter Facebook har på den mänskliga hjärnan. Han uttalade sig på nyhetssajten Axios att tanken med Facebook var att skapa en tjänst som ‘konsumerar så mycket av din tid och uppmärksamhet som möjligt’.

Föder du din känsla av ensamhet eller gemensamhet i sociala medier? Tror du att du är social när du i själva verket känner dig mer ensam än du någonsin gjort? Har du ifrågasatt dina vanor på sociala medier på sistone?

Ovetandes om Parkers uttalande publicerade vi precis en intervju här på Oas hemsida med Filosofie doktorn, poddaren och föreläsaren Per Johansson med rubriken ”Facebook tjänar pengar på att du känner dig ensam” där Per bland annat lägger fram sitt resonemang kring likheterna mellan socker och sociala medier:

”Anledningen till att vi gillar socker så mycket är för att, under större delen av mänsklighetens historia, har socker inneburit snabb energi och det har varit en bristvara. (…) Det finns inte en inbyggd spärr mot detta eftersom det inte har funnits någon biologisk anledning att utveckla ett stopp eftersom risken att föräta sig på socker har varit nästintill obefintlig under större delen av mänsklighetens historia. Vissa menar att det, när det kommer till sociala medier, fungerar lite på samma sätt. Behovet av sociala kontakter och social tillhörighet är en ren instinkt och eftersom det är så djupt rotat i arvsmassan har vi inget försvar mot förstärkningar av det. (… …)

Men både törsten och längtan är någonting som i synnerhet sociala medier, lever av. Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.”Per Johansson

Såg för övrigt ett klipp på Linkedin av Joakim Jardenberg där han kommenterar just detta som Sean Parker uttalat sig om. Han poängterar att detta är ett underlag för en diskussion men inte ingen absolut sanning.

Jag håller verkligen med om detta. Detta är en bra väg in för att börja diskutera vilka krafter sociala medier, så som Facebook, bär med sig. Det är otroligt viktigt. Det är viktigt inte enbart för att det är ”bra” att vara medveten om hur ens användande av sociala medier ser ut och vad det grundar sig i utan även hur de påverkar ens liv och de liv man har runt sig; ens barn, vänner och beslut man fattar i livet. Föder du din känsla av ensamhet eller gemensamhet i sociala medier? Tror du att du är social när du i själva verket känner dig mer ensam än du någonsin gjort? Har du ifrågasatt dina vanor på sociala medier på sistone?

Själv älskar jag teknik men det är vårt naiva förhållningssätt till den som jag ställer mig skeptisk till. Det är precis som Marina Abramović säger i sitt TedTalk An Art Made of Trust, Vulnerability and Connection (10:22 in i klippet) ”Det är inget fel på tekniken i sig. Det är vårt sätt att relatera/interagera med den som är fel.”

Och visst är det så att allt som vi människor tar oss för, går in i hundraprocentigt, förlorar oss i och blir besatta av i blind naivitet helt klart kan vara skadlig för oss. Om vi inte ifrågasätter vår egen intention, eller Facebooks intention, kan nyheter som dessa verka chockerande. Men i själva verket är detta fullt logiskt i mina ögon. Vår längtan efter att tillhöra är djupt biologisk och människor tjänar pengar på den längtan. Precis som människor tjänar pengar på din längtan att bli åtrådd, älskad och omtyckt. Facebook och våra mobiler är vår tids snuttefiltar. De symboliserar vår längtan efter att tillhöra. Eller som Per så klokt sagt: ”Tillhörighet handlar om att känna att man är en del av ett socialt sammanhang. Känna sig behövd, efterfrågad eller populär. Det är tillhörighet och en del av den sociala instinkten och som mobilen förstärker.”

Vad tänker du när du läser detta?

Läs vidare:

Sean Parker: “Vi byggde Facebook för att utnyttja dig” »

Ex-Facebook president Sean Parker: site made to exploit human ‘vulnerability’ »

Sean Parker unloads on Facebook ”exploiting” human psychology »

Foto: Jordan Strauss/Invision/AP

/ Victoria

Facebook tjänar pengar på att du känner dig ensam

INTERVJU: Filosofie doktor, poddaren och föreläsaren Per Johansson hjälper oss att förstå varför vi blir beroende av våra telefoner och hur Facebook tjänar pengar på din ensamhet. Hur hittar du genuin tillhörighet med andra egentligen? Och varför tror han att det går att vara en väldigt ensam människa trots att man är hypersocial på nätet?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Jag tror absolut att det kan behövas. Den moderna och digitala världen med allt vad det innebär, fungerar ungefär som socker. I synnerhet sociala medier. Det appellerar till någonting närmast instinktivt hos oss människor.

Anledningen till att vi gillar socker så mycket är för att, under större delen av mänsklighetens historia, har socker inneburit snabb energi och det har varit en bristvara. När man väl får tag i det gäller det att gotta sig riktigt ordentligt och detta är en ärftlig benägenhet som i princip alla människor har. Det finns inte en inbyggd spärr mot detta eftersom det inte har funnits någon biologisk anledning att utveckla ett stopp eftersom risken att föräta sig på socker har varit nästintill obefintlig under större delen av mänsklighetens historia.

Vissa menar att det, när det kommer till sociala medier, fungerar lite på samma sätt. Behovet av sociala kontakter och social tillhörighet är en ren instinkt och eftersom det är så djupt rotat i arvsmassan har vi inget försvar mot förstärkningar av det. Kommunikationsbehovet, att känna sig sedd, behövd och i kontakt med andra har det inte heller funnits någon anledning att begränsa. Men eftersom det idag sker så automatiskt så behöver vi många gånger bli mer medvetna om detta. Så alla försök att öka medvetenheten om hur detta fungerar och alla metoder för att bryta det är bra.

”Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag tror inte det beror på tystnaden i sig utan på inramningen. Vad de som är med upplever som syftet, både ditt och sitt eget. Spontant tror jag det är individuellt, vissa tar det som en chans att sova middag medan andra som är medvetna eller halvmedvetna inser att de är lite väl fästa vid att ha koll hela tiden. Alla i gruppen kommer inte få en aha-upplevelse men det räcker det med att några få får det. Det behöver inte vara en dramatisk upplevelse, bara att de inser ”Hmm, är det sådan jag är..? Jag trodde inte jag var beroende men det kändes som att jag var lite beroende ändå”. Det är svårt att göra detta själv. Hade det varit lätt hade dagens samhälle inte sett ut som det gör.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Jag tror det potentiellt kan göra jättestor skillnad för det handlar inte bara om mobilen. Mobilen är det synliga delen av någonting mycket större. Det kan vara ett behov att ha koll hela tiden, vad man ska göra, vad andra gör, vilken status man har i stunden och i olika sociala sammanhang. Det är inte mobilanvändningen i sig som är det centrala här utan att vissa vanor och behov som den förstärker blir uppmärksammade. I och med att mobilen har denna förstärkande funktion och om man lyckas frigöra sig från den kan detta minska stressen inom en. Att du inser att du inte behöver vara medveten om allting som pågår runtomkring hela tiden, i världen eller i din sociala värld. De går inte under bara för att du struntar i telefonen i en timme.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Det som är lättast att missa har ju att göra med att det är svårast att se sig själv. Det kan vara svårt att se sin egen roll i sin egen stress. Yttre stress är en sak, höga krav i sitt arbete t.ex. Du kanske har ett krävande jobb så att det rent objektivt är stressande. Du hinner inte med. Sedan är det stressen som kommer från en själv. Allt du tycker att du borde kunna och allt du vill. Att du tar på dig för mycket och sätter upp en norm för dig själv på vad ”du borde klara av”.

Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska ha hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare. Varför blir man stressad av det när man inte ens tänkt ringa eller sms:a den närmaste timmen?

”Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Jag önskar mig att det skulle få en större plats. Jag önskar att det på arbetsplatser, där det finns ett stort mobilanvändande, skapas en social konvention som kanske behöver genomdrivas som ett milt tvång. Att det är förbjudet att ta fram mobilen på möten till exempel. Att det blir i bästa fall rentav oartigt att plocka fram telefonen när man sitter tillsammans. Och hemma får man bestämma att mobilerna läggs undan. Inte minst när man äter.

I dina ord, vad innebär det att tillhöra som människa?
När det gäller tillhörighet så tror jag inte mobilen har någon annan roll än det jag sa innan. Den har en förstärkande roll. Tillhörighet handlar om att känna att man är en del av ett socialt sammanhang. Känna sig behövd, efterfrågad eller populär. Det är tillhörighet och en del av den sociala instinkten och som mobilen förstärker.

Vad händer i dig när du hör påståendet ”människan törstar efter att få tillhöra”?
Om man till exempel här i Sverige känner sig ensam, det vill säga inte tillhörig kan man såklart törsta efter att tillhöra, känna sig obehövd och ointressant. Då törstar man kanske. Om man säger längta istället för att törsta då blir det en längtan efter att tillhöra en grupp eller ett sammanhang som man skulle vilja vara med i men som man inte vet hur man blir. Men både törsten och längtan är någonting som i synnerhet sociala medier, lever av. Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.

TIPS! Läs Sean Parker: “Vi byggde Facebook för att utnyttja dig” »
 och Ex-Facebook president Sean Parker: site made to exploit human ’vulnerability’ »

Står någonting i vägen i vår kollektiva strävan efter att tillhöra och i sådana fall vad?
Nej det tror jag inte. Bara vad individen pallar med. Vad skulle kunna stå i vägen om vi fokuserar på de digitala möjligheterna förutom den egna förmågan eller orken att vara uppkopplad? Det går till och med att automatisera det som sköter ens virtuella sociala kontakter medans man sover om man vill.

Vad har mobiler med ensamhet att göra?
Det är en intressant fråga faktiskt. Om en stor del av ens sociala kontakter är via mobilen så missar man det väsentliga i det sociala, nämligen att mötas. Det är ett väldigt dåligt interface jämfört med IRL. Med andra ord, när mobilen har den behovsförstärkande rollen har den en reducerande funktion. Det är lätt att inbilla sig att man är en mer social person än vad man i själva verket är. Det finns studier som visar att många som vuxit upp mitt i det digitala har utvecklat ett socialt handikapp, som gör att de inte vet hur man gör när man umgås IRL. Därför tror jag att det går att vara en väldigt ensam människa men inbilla sig själv att man inte är det för att man är hypersocial på nätet.

Vad kan vi som människor i dagens samhälle göra för att skapa/känna mer genuin tillhörighet?
Skapa möjligheter att träffa varandra på riktigt. Riktiga möten har nästan rationaliserats bort nu på något konstigt vis. Jag hade en konversation men en kvinna häromdagen som tycker det är fel att skicka sms hela tiden. ”Varför ringer man inte och pratar egentligen?” Men att ringa är mittemellan på nått sätt. Om du sms:ar är det ett större avstånd än om du ringer. Ringer du måste du vara mer närvarande och avslöja dig på ett annat sätt. Om du träffas IRL måste du skärpa till dig ännu mera. Ju närmare man kommer den verkliga världen så att säga, desto mer närvarande blir man och desto mer levande måste man vara oavsett om man vill eller inte. Genuin tillhörighet förutsätter den faktiska närvaron med hela kroppen. Det går aldrig att ersätta. Och det tror jag fler och fler börjar upptäcka och reaktionerna börjar komma nu. Jag tror till och med att Oas är ett symtom på effekterna av en ständigt uppkopplad värld. Det har varit så lätt för företag och även andra verksamheter att digitalisera och överföra massa saker till den virtuella världen, men man har inte riktigt tänkt på att vissa saker inte borde överföras till den världen, alltför mycket.


Namn: Per Johansson
Titel: Filosofie doktor
Stad: Höör
Hemsida: https://diakrino-perjohansson.blogspot.se/
Aktuell med: Kickstarterkampanjen Myter & Mysterier: Bibeln » och Människan och maskinen, säsong 2 »

Bästa varva-ner-tips: Skogspromenad
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång var som helst.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång hela tiden.
Vill tipsa om: http://digitallife.se/kronikor/vad-slosar-du-tid-pa/
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Vet inte… säkert många!


Hur hittar vi modet att vara offline?

Oas finns inte på sociala medier. Detta är ingen slump men att ställa sig utanför flödet i sociala medier är ingen självklarhet. Det kräver antingen tydliga värderingar som du är grundad i eller en smula galenskap. Jag tror vi har båda… – Varför finns ni inte på Facebook? – Vadå, har ni inte ett Instagramkonto? – Meeeen… vänta nu, jag förstår inte…? – Hur ska er målgrupp hitta er? – Tror ni verkligen att det kommer gå utan sociala medier? Vad svarar man på detta? Hur hittar man integriteten till att avstå sociala medier? Var hittar man tilliten i ett sådant ställningstagande? Att göra ett aktivt val och avstå Instagram, Facebook och Snapchats snabba likes, klickmonster och målgruppsjagande är i teorin är inget problem. I praktiken är det lite mer komplicerat. Det är oerhört utmanande, framförallt för ens kontrollbehov och statistikhjärna.
”Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är.”
Så varför finns inte Oas på sociala medier? Genom Oas hjälper vi människor att få en distans till tekniken och skapa ett mer medvetet förhållningssätt till den. Vi kämpar själva med detta dagligen och att skapa ett eller flera konton på sociala medier till Oas är i vår mening väldigt motsägelsefullt. Dels för oss privat men också för de som behöver stillheten i Oas. Dels detta men också för att vi verkligen tror på offline-visionen och har integritet nog att säga nej till den massiva våg av digitalt brus. Oas skär igenom bruset med sin stillhet. För oss är detta oerhört viktigt. Var ligger utmaningen i att inte vara på sociala medier? Att vara sann mot sig själv och tro på sin vision utan att vackla när man blir ifrågasatt kräver styrka. Det kräver att man har fått öva på att verbalt möta de som ifrågasätter ens val och tydliga ståndpunkt. På sistone har jag blivit väldigt varse om olika ifrågasättanden människor gör i denna fråga. Jag märker hur människors rädsla speglas i mig. Jag känner den och gör den till min. Deras tvivel blir mitt tvivel och deras osäkerhet och åsikter blir min verklighet. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad vi vill. Ändå upplever jag att det är oerhört komplicerat att stå kvar i min egen sanning.
”Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg…”
Vilka rädslor finns inom oss när vi går offline? Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är. Rädslan för att bli ignorerad finns där. Rädslan för att bli bortglömd finns där. Rädslan för att världen endast stirrar sig blind på det digitala finns där. Denna brännande rädsla till trots tror jag på detta mer än någonting annat. Oas ska inte ha några egna konton på sociala medier.* Jag och Navid har en strävan inom oss som sträcker sig längre än antalet klick eller likes; vi kommer stå kvar i vårt ställningstagande om att vara offline. Vi kommer vara den tysta klippan som visar vägen för andra så att de vågar göra samma resa. Vi vill visa att det är okej att stänga ner, att koppla av och att landa i tystnad. Därför delar vi även med oss av våra inre konflikter. Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg… * = Oas har inget eget konto på sociala medier som vi faciliterar men vår hemsida delas såklart ändå på sociala medier vilket är smickrande och fint. Tack för att ni tror på oss! / Victoria

Ständig uppkoppling är kopplat till höga stressnivåer

Visste du att forskare har kommit fram till att konstant användning av uppkopplad elektronik är kopplat till höga stressnivåer?

Den 15 februari 2017 publicerades en vetenskaplig studie (American Psychological Association (2017). Stress in America: Coping with Change. Stress in America™ Survey) [ladda ner den här] som undersökte stress kopplat till uppkoppling och användning av mobiltelefoner hos vuxna Amerikaner.

(…) närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum (…)

Studien visar att höga stressnivåer generellt är högre hos de som konstant interagerar med sin telefon och kollar mail mm. På tiogradig skala (1 = ingen stress och 10 = enorm stress) låg stressnivån för dessa personer på 5,3. De som uppskattade att de inte använde sin telefon lika mycket hade stressnivåer på 4,4. Av de som använde sin jobbmail i telefonen under helger och semestrar hade det högsta stresspåslaget på 6,0.

Fyra av fem (86 %) uppskattade att de ofta läser mail, privata meddelanden och sociala medier. Förutom detta visade rapporten på att närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum på grund av en ständig närvaro av teknologi och mobiltelefoner.

Vad tänker du när du läser detta?
Vad känner du när du läser detta?