Dagens Nyheter: ”Välkommen på tyst after work”

Under torsdagen var det premiär för ett nytt afterworkkoncept i Stockholm. 50 personer samlades för att tillbringa två timmar stillasittande, tysta och teknikfria. – Planen är att stanna tills det är slut, men jag är inte säker på att jag klarar två timmar, säger Maria Johansson.

Bara en bit upp i slottsbacken, mitt emot det kungliga slottets långsida finns det en dörr som leder in i The Castle. Det är en byggnad med lokaler som kan hyras av vem som helst. Två trappor upp ligger det rum som denna eftermiddag kommer att fyllas med en tyst och stillasittande skara människor.
– I kväll ska vi bara vara tysta tillsammans. Vi har alla olika dagar bakom oss och kvällar framför oss men just nu delar vi denna stund tillsammans, påminner arrangören Victoria Palm i sitt välkomsttal till de tysta främlingarna i rummet.

Konceptet ”Off the work”, som tidigare bara introducerats i Malmö har kommit till Stockholm för en kväll. Reglerna är många. Olikt en mer traditionell afterwork har alkoholen ersatts med kamomillte. Det är inte okej att prata eller se varandra i ögonen. Elektronik och klockor tillåts inte heller i lokalen utan ska lämnas i en låda utanför. ”Somnar du och börjar snarka kommer du känna en lätt hand på din axel” står det på ett papper som satts upp på utsidan av dörren.

– Vi tog konceptet afterwork och rensade i det så mycket vi kunde, efter våra egna värderingar. Vi ville få bort all framåtrörelse och prestation. Att befinna sig i en lokal med människor utan att interagera skapar en väldigt kraftfull energi, säger Victoria Palm som arrangerar eventet tillsammans med sin sambo Navid Modiri.

Victoria är grundare av företaget OAS som ligger bakom kvällens koncept, samt flera andra liknande arrangemang på temat. Kvällens 50 platser fylldes upp bara 24 timmar efter att de släppts. 80 personer hamnade på väntelistan. – Både jag och Navid kommer ifrån utbrändhet. Vi var båda väldigt uppkopplade ett tag och påverkades mycket av att alltid vara tillgängliga. Till slut blev vi helt enkelt tvungna att lära oss att säga nej och att lägga bort mobilen. Vi startade upp OAS för att vi vill hjälpa människor att hitta ett förhållningssätt till digitalstress, säger Victoria Palm.

Det finns vetenskap som stödjer Victorias resonemang. Under 2017 presenterade konsultbolaget Deloitte en undersökning som visar att en av fem svenskar som äger en smart mobil tittar på den över femtio gånger per dag. Ungefär en tredjedel upplever att de använder telefonen för mycket. Maria Johansson är en av dem. Hon fick upp ögonen för Off the work redan efter premiären i Malmö och när hon förstod att evenemanget skulle komma till Stockholm var hon snabb att anmäla sig. – Jag har insett hur beroende jag är av min telefon och vill testa vad som händer när jag inte kan eller får ta upp den. Planen är att stanna tills det är slut men jag är inte säker på att jag klarar två timmar. Jag kanske blir så rastlös eller ångestfylld att jag måste gå tidigare, säger hon. 

I motsats till kvällens deltagare är själva lokalen inte speciellt tyst eller reserverad. Det är inte mycket som skiljer den från en modern konstutställningssal. I taket har någon hängt stora molnliknande samlingar av bomull som bryts av med en gnistrande discokula och orientaliska lampskärmar. Väggarna täcks av illustrationer och teckningar och i de höga fönstren hänger guldfärgade sammetsgardiner. Jag och Maria sitter i en soffa utanför och tittar på den kö som snabbt byggs på ute i trapphuset. Den innehåller blandade åldrar men de flesta är kvinnor.

Det är uppenbart att det här är ett koncept som rimmar väl med sin tid. Allt fler skolor väljer att införa mobilförbud i sina klassrum. De tysta retreaten är många och möjligheten finns för både vuxna och barn att åka iväg en helg för en ”digital detox” i naturskön miljö. Under sommaren 2017 startade en ny pop up­restaurang i Stockholm. ”Nuet” började dyka upp på restauranger runt om i staden för att servera trerättersmiddag i mobilfri miljö, så att besökaren skulle kunna ”uppnå maximal närvaro under middagarna”. Både den amerikanska komiker Chris Rock och den amerikanska rockmusikern Jack White har valt att förbjuda mobiler under sina turnéer. Tanken är att publiken ska höja blicken från sina tekniska prylar och i stället uppleva showen.

Jag har aldrig mediterat, aldrig testat mindfulness och det är heller inte många gånger jag stått i yogapositionen hunden. När dörren till lokalen väl stängts om oss inser jag snabbt att jag nog är rätt ensam om det. De övriga i rummet känns misstänkt bekväma och avslappnade redan från start. Utan att tveka slår de sig ner längs väggarna och sluter ögonen. Bara några minuter in kommer de första, lätta snarkningarna. Jag försöker mig på samma taktik men lyckas sämre. Mina ögon vill registrera omgivningen först. Skanna av alla ansikten och positioner. Avkopplingen har svårt att infinna sig. I stället för att blunda börjar jag leta efter spännande mönster i den repade stavparketten. Men utan att hitta ett enda.

Snart får jag ont i kroppen av att sitta stilla. Samtidigt börjar allt flera personer lätta på trycket mot väggen och röra sig runt i lokalen. I det stilla tumultet drar jag till mig en filt och lägger mig ner på golvet. En handfull ligger redan där. Andra har satt sig vid borden och börjat pilla i skålarna med rörpärlor som placerats ut för att aktivera den rastlöse. Min hjärna fortsätter att snurra av osammanhängande tankar. ”Undrar var Nordkoreas utrikesminister tänker äta middag i Stockholm i kväll”, ”jag måste verkligen köpa nya D-­vitaminpiller”, ”är väggarna gråa, lila eller blå”. Jag kan i alla fall meddela att det inte alls var jobbigt att vara ifrån mobilen. Det trodde jag nog att det skulle vara. Speciellt då jag kvällen innan övervägt kasta den i väggen eftersom den stal uppmärksamheten från min läsning var tionde minut, trots att den var inställd på ljudlös. Däremot tänker jag mycket på tiden. Tidlösheten i rummet stressar mig mer än någonting annat. Desperat försöker jag avgöra klockslaget genom att läsa av färgen på himlen utanför fönstret. Med ens slår det mig hur mycket jag ständigt förhåller mig till tiden. Kvällens första genombrott. Till slut ger jag upp de tama analyserna av ljuset i lokalen och bestämmer mig för att bara ligga här, på det kalla golvet bland alla dessa inåtvända människor till själva slutet.

Den meditativa musiken från taket och de svarta fåglarnas färd över himlen utanför har en lugnande effekt. Efter en stund kommer jag på mig själv att tomt stirra på siluetterna av tulpanerna i fönstret. Kvällens andra genombrott. Det blir inga fler. De två timmarna passerar mycket snabbare än förväntat. Och när Victoria Palm meddelar att det bara är fem minuter kvar känner jag mig rätt osugen på att lämna det varma lugnet. En lätt vimmelkantig skara börjar snöra på sig skorna. Bara hälften av ursprungsensemblen är kvar i lokalen, men däribland syns Maria Johansson, avslappnad och ångestfri.

– Det här var helt underbart och inspirerande. Det är så skönt att bara få sitta med sina tankar och sin andning. Jag ska verkligen försöka göra ingenting lite oftare, säger hon.

Text: Felicia Nordlund, felicia.nordlund@dn.se
Foto: Nicklas Thegerström, nicklas.thegerstrom@dn.se

LÄS ARTIKEL-PDF FRÅN DN

Tyst afterwork: ”Till sist har jag inga tankar”

Sydsvenskan 18 januari 2018: Några stannade i en timme, de flesta i två. När de kom ut från Malmös första tysta afterwork talade de lågmält och lovordade initiativtagarna.

Niklas Hellgren går ut ur rummet och ger Navid Modiri en kram.
– Jag var skeptisk, jag gör varken yoga eller meditation. Och första halvtimmen var tuff. Men sedan lossnade det. Jag släppte tankarna. Just nu har jag inga tankar. Så skönt.
Han pratar långsammare än han brukar.

Andra är ännu kvar inne i rummet bakom glasväggarna där det varit tyst i snart två timmar. Mobiler och datorer är avstängda och samtal bannlysta. De sitter på trappavsatser och ligger på den bruna heltäckningsmattan på golvet. I mitten står en skål med pärlor i många färger.

– Jag försökte ta med mig ett ritblock in. Men det fick jag inte. De sa att man kunde göra något med pärlor men att man sedan skulle riva itu det. Det handlar väl om att att man ska släppa taget, säger han.

Vid ett bord i baren utanför sitter Caroline Olsson med eftertankar. Hon beskriver det som om tiden saktat in.
– Det blir ärligt och avklätt, man tar av sig lager för lager och når skön balans. Jag tänker snabbt i vanliga fall, men det här saktar ner mina tankar. Jag får möjlighet att tänka en tanke åt gången, sedan blir det mellanrum mellan tankarna och till slut har jag inga tankar. Det ger en möjlighet att vara i nuet.

Hon tror att de som kom hit den här första kvällen har börjat jobba med sig själva, är öppna och inte dömande. Själv drabbades hon förra sommaren av utmattningssymptom och började reflektera över vad människor kan göra för att motverka stress. Hon ska försöka få med sig kollegor från banken nästa gång.

– Om jag hade varit egen företagare så skulle jag haft detta för medarbetarna. Tänk att börja arbetsdagen utifrån acceptans och stillhet. Då tror jag medarbetarna blir mer produktiva och samarbetar bättre.

Mats Weman trillade in på nedkopplad afterwork efter en stressig dag som projektledare på SVT där en deadline för ett program börjar närma sig. Han registrerade varken vem mer som satt där inne eller hur många de var. Han fokuserade direkt på sina egna tankar.
– Det här var en droppe meditation i vardagen. Ett sätt att få lite andligt utrymme efter jobbet. Jag känner att jag kommer att cykla långsammare hem, säger han.

Victoria Palm från företaget Oas, som jobbar med att genom tystnad och nedkoppling minska stress och öka kreativitet, och har ordnat ”Off the work” är nöjd. Tillsammans med partnern Navid Modiri planerar hon ytterligare tre tillfällen i vår.
– Jag är imponerad av alla som kom hit och tog sig den här stunden. Jag är stolt över mig själv och över de andra.

Text: Jessica Ziegerer
Bild: Hussein El-alawi