Malmöföretag får rabatt på Oas under 2018

Vilken skillnad skulle en Oas göra för ert företag? Hur mycket stress kan förebyggas med hjälp av tystnad? Nu får alla företag i Malmö den första timmen Oas till rabatterat pris!

Vad händer med ett företag som börjar prata om digital stress? Vilka idéer och koncept kan du komma åt med en djupare och klokare innovationsprocess? Oas kan vara med som ett inslag på en tema- eller inspirationsdag, en konferens, kickoff eller ett ledningsgruppsmöte.

PASSAR: Ledningsgrupper, styrelser, arbetsgrupper, team eller hela företaget
LÄNGD:
60 minuter

VAD:
30 min föreläsning + 30 min faciliterad tystnad

VARFÖR:
För att börja arbeta med frågorna som rör digital stress, skärmtid och uppkoppling måste dessa frågor lyftas upp till ytan. I föreläsningen kopplas osunda digitala vanor till individen, arbetet och hur kvaliteten (både på livet och på det man producerar på jobbet) ökar när du ger dig själv tid för återhämtning. Efter föreläsningen följer 30 minuter av total tystnad (inga telefoner, klockor eller samtal) vilket gör att ni kan processa det som just sagts på ett djupare plan. När du vilar din hjärna i tystnaden återhämtar den sin kapacitet och fokus, du sänker dina stresshormoner och mår på så sätt bättre. När timmer är slut har alla fått material att reflektera över samt återhämtade hjärnor med mer energi än när ni kom.

ERBJUDANDET GÄLLER: Under hela 2018

Boka er Oas-föreläsning genom att maila victoria@komtilloas.se.

Vad händer med en människa som inte kan vara ensam med sig själv?

INTERVJU: Föreläsare och författaren Micke Darmell har med sin bok ”Uppkopplad eller Avkopplad” fått många att ifrågasätta sina uppkopplade liv. Här delar han med sig av varför härvarande är en framgångsfaktor och varför spelregler är nyckeln till mer välmående i livet.

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Eftersom kunskapen är så låg om hur den ständiga uppkopplingen påverkar oss, så behövs varje röst för att uppmärksamma denna viktiga fråga. När vi för 15 år sedan började prata om detta så var det nästan fult att prata om ”baksidan av myntet”. Gjorde man det var man emot digitaliseringen. De sista åren har det tack och lov börjat handla mer om hur och när. 90% av allt som följer i digitaliseringens fotspår är positivt. Vem vill gå till en läkare i framtiden när roboten Watson kommer vara mycket säkrare på att ställa en diagnos?

När min dotter för 10 år sedan sökte på Facebook efter sin gamle klasskompis från grundskolan så hittade hon istället en kille med samma namn från Boden. Idag är de gifta och jag är morfar till deras lilla barn.

Det är fantastiskt att vi kan skapa en framtid för denna jord som vi inte kunnat drömma om tidigare, men det finns en baksida som vi behöver prata om. Nu har en lärare 16 000 klick för att betygsätta en klass, en läkare träffar färre patienter på vårdcentralen och polisen hinner jag färre bovar trots mer resurser, eftersom att alla sitter fast i sina system. Det var inte det som var meningen med digitaliseringen. Den skulle hjälpa inte stjälpa.

Och här tror jag det finns något. Precis som varje nyckeltal eller system som man arbetar med i en organisation är bra, händer något och det blir kontraproduktivt när det blir för mycket. Det som är meningen att effektivisera blir ineffektivt. Precis samma sak i vårt privata liv. Allt vi lägger till och gör är i varje enskilt fall bra, som bikramyoga, bodypump, salsa, eller paddel. Fler aktiviteter för barnen och en egen ”Halvåtta hos mig” med grannarna. Allt är bra och kul men när man inte väljer bort också kommer stressen och risk för dålig återhämtning.

På samma sätt har vi i våra telefoner. Instagram, Facebook, Snappchat och alla andra appar. De flesta är bra och kul i sig. Men när vi till slut fastnar och tittar i våra telefoner över 200 gånger per dag, då påverkar de vårt liv också negativt. Telefonen ropar ständigt till vår aphjärna som då svarar hela tiden med ja, jag vill ha mer!

Vi blir allt mer frånvarande och varken barn eller vi vuxna kan snart vara ensamma med sig själva. Vad händer med en människa som inte kan det?

”Dessa platser och koncept som Oas kommer att växa fram och hjälpa oss att få förståelse kring vikten av tystnad, återhämtning och härvaro.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Vi behöver återhämtning. Det är centralt för vårt välbefinnande. Att få stänga av helt kan hjälpa på vägen. Skapa närvaro, härvaro och ett lugn vi alla behöver. Både för oss själva och i våra relationer.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
En medveten mobilanvändning är detsamma som att själv ta makten över telefonen. Telefonen är inte god eller ond i sig, utan det beror på hur vi använder den. En medveten mobilanvändning kommer skapa mer härvaro i dina relationer. Vi människor älskar när andra är härvarande. Våra bästa kompisar behöver aldrig fråga hur vi mår. De ser och känner det direkt. De är intresserade av oss och de bryr sig. Idag och i framtiden kommer det vara svårare än någonsin att vara härvarande då våra skärmar hela tiden kallar på oss. Min övertygelse är att en framgångsfaktor, oavsett om du är chef, ledare, kollega, vän, förälder eller kärlekspartner, är om du har förmågan att vara härvarande. Det har alltid varit en framgångsfaktor men jag tror att det kommer vara ännu viktigare i en värld som blir allt mer frånvarande.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Jag tror att de flesta av oss känner av när vi blir stressade, men vi omfamnar det inte. Det är kroppens svar på att vi gör något fel. Det är vår bästa kompis som säger till oss: ”Du, tänk efter nu, det här är inte bra.” Vi behöver bli bättre att förstå vår kropp och de signaler den sänder ut till oss.

”Sätt sedan upp gemensamma spelregler var och hur ni är uppkopplade. Hemma kör vi exempelvis ingen telefon i sovrummet (kolla ska du få se vad som händer, magiska grejer!) och sedan har vi börjat med 6-1 metoden. Skärmfritt en dag i veckan. Det blir annat fokus den dagen kan jag lova.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Och det är till stor del positivt. Men vänder vi inte på stenen kommer de stressrelaterade sjukdomarna fortsätta att öka. Om vi inte sätter upp spelregler kommer dagens 200 gånger om dagen att bli mångfalt fler. Dessa platser och koncept som Oas kommer att växa fram och hjälpa oss att få förståelse kring vikten av tystnad, återhämtning och härvaro.

I en ständigt uppkopplad värld – varför tror du konstant tillgänglighet föder en känsla av otillräcklighet hos människor?
Det finns två saker som stressar oss människor mest. Att inte bli klara med något vi håller på med och att inte kunna påverka det vi är inblandade i. Mycket av det som händer på nätet kan vi inte påverka och det blir heller aldrig klart. När du läser detta så kanske din brevbärare fyller på din inkorg med några brev och något som du behöver agera på. Många har konstant dåligt samvete för att inte hunnit svara på ett mejl. Det skapar stress.

Varför tror du att vi människor fortsätter föda monstret aka. den samhällskultur vi har skapat som går ut på att alltid vara uppkopplade och nåbara?
Vi har får låg kunskap om vår hjärna och kropp. Om vi hade kunskap om vad forskarna idag vet exempelvis om barns hjärnor så skulle inte föräldrar tillåta fri tillgång till skärmar. Eftersom detta är så nytt har vi inte skapat spelregler för hur vi ska hantera det. Hjärnan söker efter nya dopaminkickar hela tiden och den vill bara ha mer och mer. Det får vi bland annat genom gillamarkeringar på Facebook eller av olika scores på Snapchat. Därför behöver vi, för att kunna vara effektiva på våra arbetsplatser, skapa spelregler kring den digitala kommunikationen. Vi behöver skapa spelregler därhemma för att kunna skapa härvaro med våra nära och kära. Vi behöver skapa tydliga spelregler för våra barn, även på detta område, för att de ska kunna utvecklas till sociala varelser.

Vad tänker du när du hör: ”Någon som säger att de lider av tidsbrist har bara en dåligt uppdaterad prioriteringslista och står inte för att hen hellre surfar på mobilen än bygger Lego med sina barn”?
Jag tänker att vi är flockdjur och gör som alla andra gör. Det är inte så enkelt att ”bara bestämma sig” för att inte titta. Vore det så enkelt behövde vi inga viktcoacher eller 12-stegs program, om det bara var att bestämma sig. Alla bygger förstås hellre Lego med sina barn. Men för att kunna göra det behöver vi spelregler därhemma som möjliggör detta.

Hur tar man samtalet med sin partner som man tycker surfar alldeles för mycket (men som inte tycker det själv)?
Som all annan kommunikation. Var tydlig och linda inte in det. Säg som det är. ”Min upplevelse är så här.” Sedan kan ni bestämma er för att mäta antal gånger ni kollar på mobilen, hur många timmar om dagen. Sätt sedan upp gemensamma spelregler var och hur ni är uppkopplade. Hemma kör vi exempelvis ingen telefon i sovrummet (kolla ska du få se vad som händer, magiska grejer!) och sedan har vi börjat med 6-1 metoden. Skärmfritt en dag i veckan. Det blir annat fokus den dagen kan jag lova.

Hur kan en (på riktigt) ta det samtalet med sig själv?
Genom att besvara frågan ”Hur vill jag leva mitt liv och vad vill jag inte ångra när jag dör”. Jag tror att får kommer att ångra att de inte lade ut fler bilder på Insta eller hade för få vänner på Facebook…

Namn: Micke Darmell
Titel: Föreläsare och författare
Stad: Malmö
Hemsida: www.gr8meetings.se
Aktuell med: Släpper boken Uppkopplad eller Avkopplad globalt denna månad.
Bästa varva-ner-tips: Jag och min sambo stänger av helt när vi gör saker. När vi går på restaurang, spelar boule eller ligger på stranden. Det blir helt annan närvaro då. Och i slutändan mer kärleksfull tillvaro.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: All hjälp i vardagen jag får.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Svårt att hata en död tingest. Däremot ogillar jag skarpt allt slösurfande jag gör med den som leder till mindre tid för sådant som skapar värde i mitt liv.
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Jag vill vända på det, vilket företag eller organisation eller individ skulle inte behöva en tyst Oas? Jag kan inte komma på någon i alla fall.

Tristess: vem fan orkar bry sig?

INTERVJU: Björn Natthiko Lindeblad är talaren, meditationsläraren och poddaren som inte räds att möta tristessen. Han menar att tristess kommer inifrån och inte från bristen av stimulans. Vad kan vi lära oss av tristessen? Och vad har den med digital stress att göra? Är det så enkelt att vi är rädda för att ha tråkigt?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Det är nog få som inte håller med om att de flesta är överstimulerade. Vi har blivit sämre på att vänta. Det är få som sitter och bara är. En viss del av vår värdighet går förlorad när vi inte kan väntandets konst längre. Saker går förlorade när vi hela tiden utsätts för yttre stimuli. Vårt inre behöver vila sig från nya idéer och intryck. De går att åka på en retreat eller resa men det är ganska tidskrävande. Projektartade. Man ska ta ledigt från sitt jobb eller så känner man att man inte har tid att ta ledigt en hel helg. Jag har sett att människor behöver enklare lösningar.

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag skulle säga att den första reaktionen att vara bland andra i tystnad när du inte är på väg någonstans är att det känns ovant och kan upplevas som obekvämt. ”Vad är det som gäller här? Vad ska jag göra här? Vad är creddigt? Hur gör man?” Att vänja sig att vara tysta tillsammans är den första obekväma processen. När jag leder meditationshelger kan det på fredagskvällen när alla möts, bli en ängslig tystnad. På söndagen är stämningen en helt annan. ”Här behöver jag inte prestera. Här behöver jag inte säga eller vara någonting. De vanliga sätten jag visar mig för världen tycks inte gälla längre.” Tystnaden är avslappnad och bekväm och det finns någonting vackert jämlikt inslag i detta. Det blir inte någon hierarki. Vacker och ovanligt.

””Att vara uttråkad är alltid ett tecken på att inte vara närvarande. För är vi närvarande så räcker ögonblicket.” Det finns en hunger i tristess att inte vilja göra någonting man gör eller att vilja göra någonting man inte kan göra. Man nöjer sig inte med det som är.”

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Om man, varje gång en lyfter sin telefon, frågar sig ”Gör jag detta för att jag är obekväm med att det inte händer någonting eller för att jag har ett intresse för att kolla?” så det är en form av medvetenhet. Att man kollar av sin intention.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Det är så olika beroende på sammanhang. Om man titta på utmattning och utbrändhet kan man ju bli trött av att inte göra någonting. Ekonomisk stress är ett annat. Unga pratar om det men sedan när människor blir vuxna blir det ett ”fulämne”.

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Jag tror att vi just nu är i en period där vi alltmer förstår och ser skadorna av intensivt mobilanvändande och digital närvaro. Detta tycks vara en våg och en trend som började med mobildagis och nya möteskulturer. Fler familjer har regler hemma där de inte har telefonerna framme vid matbordet eller inne i sovrummet. Många familjer stänger även av routern på kvällen och sätter på den igen nästa morgon. Man underskattar även faran att stirra på det vita starka ljuset innan läggdags då det påverkar sovandet negativt.

På vilket sätt tror du att dagens sociala medier och tristess hänger ihop?
På en middag jag var på nyligen pratade flera av oss om att vi tycker om papperstidning och vi märker att när vi konsumerar nyheter på nätet går vi bara till rubriker som intresserar oss direkt. När jag sitter med tidningen läser jag artiklar som jag inte hade klickat på. Mitt medvetandetillstånd är mer rastlös på internet. Sociala medier måste vara så förbannat underhållande hela tiden och vi får mindre tillgång till den mer eftertänksamma sidan hos oss själva. Den sidan kommer fram när vi tar del av en text som går djupare, är i naturen eller läser en bok som kräver eftertanke och filosofi. På nätet söker man drama. Det är en ytlig del av vår uppmärksamhet.

Hur går dina tankar när du hör påståendet: ”Ökad stimulans från sociala medier, mail och telefoner har fått oss att tro att vi är uttråkade i avsaknaden av dem.”?
Det håller jag verkligen med om. Ju mer du höjer volymen – ju högre behöver du ha den. Fjärde året jag var munk bodde jag i Bangkok. Där jag bodde tidigare fanns det böcker och tidningar på engelska. Jag var sanslöst understimulerad i Bangkok för där fanns inte någonting av detta. Tills den dagen jag hittade en bortglömd bok. Jag läste ut denna välskrivna roman på två dagar. Idag har jag svårt för böcker som går långsamt och romanen som var vansinnigt underhållande då kan idag knappt håll min uppmärksamhet. Jag tror det var Remains of the day

Varför är vi rädda för att ”ha tråkigt”?
Därför när det inte händer någonting möter vi oss själva och det är läskigt. För de flesta och för det mesta är det lite läskigt att möta sig själv. När jag inte formulerar mig hela tiden – vem är jag då? Om jag inte identifierar mig med så mycket med mina åsikter, mitt utseende eller min framgång så blir jag osäkrare. Vem är jag? Var ska jag rikta min uppmärksamhet?

På Wikipedia står det ”Tråkighet beror ju på förlusten av mening och känslan uppstår när vi inte kan göra det vi vill eller när man måste göra något man inte vill.” Varför tror du att människor tror att det som de vill är det bästa för oss? T.ex. att ha framme sin telefon hela tiden.
Det beror på att vi inte alltid vet vårt eget bästa. Vi dricker, röker, bråkar, äter dålig mat. Läkare som röker är ett utmärkt exempel. Under mitten av 90-talet då jag var munk fick jag höra: ”Att vara uttråkad är alltid ett tecken på att inte vara närvarande. För är vi närvarande så räcker ögonblicket.” Det finns en hunger i tristess att inte vilja göra någonting man gör eller att vilja göra någonting man inte kan göra. Man nöjer sig inte med det som är. Just nu sitter jag och är nöjd – dricker kaffe och tittar ut genom fönstret. Då lutar jag mig inte in i någonting annat jag vill eller inte vill göra.

Jag arbetade som hamnarbetare som ung och stod och lastade banankartonger i flera immar med korta pauser. Det är lätt att bli uttråkad i sådana situationer. Som munk var det mycket repetitiva uppgifter. I templet i Bangkok ägnade vi tre timmar per dag åt att städa golv och putsade fönster eftersom det låg bredvid vägen och blev smutsigt hela tiden. Det är gött att vila i nuet och göra en sak i taget. Känna sin kropp, värmen mot huden och glädjas åt det jag har gjort. Tristess kommer inifrån – inte från bristen av stimulans.

Förnöjsamhet är det mest underskattade tillstånd just nu. Att vara nöjd. På 60-talet när kapitalismen kom till Thailand fanns det en stor del av samhället som sa att Buddhismen inte var bra för kapitalismen. Buddhism uppmuntrar och hyllar förnöjsamhet och då snurrar inte kapitalismens hjul eftersom Buddhismen går åt motsatt håll.

Hur tror du tidsfördriv så som telefoner påverkar reflektionen hos människor?
Det finns något talesätt som lyder ungefär såhär: ”De små bäckarna är högljudda men de stora floderna flyter tyst”. De stora idéerna kräver en djupare och långsammare uppmärksamhet där man kan vila i osäkerhet. Vi kan låta en klokare och mer förankrad del av oss komma till tals. Jag vet inte hur gymnasieungdomar har det idag men när jag var yngre hade vi långsamma reflektiva samtal om livet. Ibland får jag känslan att vi har mindre utrymme för det idag. Om man titta på Buddhismen igen har den tre ben: etik, meditation och visdom. De hänger ihop. Om man lever ett rakryggat liv som inte lämnar så mycket skuggor är det lättare att meditera. Mediterar du vänjer du dig vid någonting mera rofyllt och när det infunnit sig får du tillgång till någonting lugnt inombords och då kommer en vardagsvisdom.

Lyssna på det senaste poddavsnittet om tristess på Acast här »


Namn: Björn Natthiko Lindeblad
Titel: Talare, meditationslärare, poddare och medmänniska
Stad: Åsa utanför Göteborg
Hemsida: https://natthiko.se/
Aktuell med: Podden Björn&Navid, SVT Nobelstudion 5 december (20.00-21.00) och öppet föredrag i Södertälje den 25 januari.

Bästa varva-ner-tips: Sitt still och ostört i fem minuter varje morgon. Släpp taget om det som har hänt och vad som kanske kommer hända och lägg märke till hur det känns att andas för dig.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att jag kan köra igenom en bananplantage på semestern och prata med min podd-kompis Navid om hur alienerad man kan känna sig på en flygplats – utan att jag behöver släppa ratten med någon hand.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att de flesta tar upp mobilen och svarar när man samtalar. De tar oss längre ifrån varandra i många situationer.
Vill tipsa om: Finns 300 guidade meditationer och föredrag som jag gjort gratis på Soundcloud (lyssna här »)
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Aftonbladet.

Vad händer när vi äter frukost i tystnad?

Fönstret är öppet ut mot gården. Ljudet av vinden i träden och avlägsna skratt och skrik från barnen som jagar varandra på gräsmattorna nedanför. Vi äter frukost i det ljusa köket och solen drar med sina långa smala fingrar över väggar och krukväxter. Det brinner några stearinljus på skärbrädor, bänkskivor och fönsterbrädor. Det enda ljudet som hörs i köket är kroppar som rör sig, händer som rör vid bestick och den spröda skorpan av bröd som går sönder mot tänderna. Jag önskar att jag kunde säga att det var en vanlig torsdagsmorgon hemma hos oss i Malmö men då hade jag ljugit. Jag önskar att jag kunde säga att det känns helt naturligt och avslappnat att äta frukost tillsammans i total tystnad men det vore inte sant. Det är både kul och jobbigt.

 
Utmanande och tankeväxande. Vi lämnade fönstret öppet och något ovanligt vackert flög in. Tystnaden är en finurlig liten fågel.
 
Idén till att äta frukost i tystnad fick jag när vi var på den participatoriska* och medskapande festivalen The Borderland i Danmark som några vänner till mig har startat. Det är en festival inspirerat av Burning man, en festival med ungefär 80.000 deltagare från hela världen som skapas under en vecka i Nevadaöknen varje år. The Borderland bygger på samma principer av utforskande och ifrågasättande av idéer och normer som Burning man men istället för 80.000 människor i öknen i Usa så är det 2000 i ett kalkbrott i Danmark.
 
Under en av middagarna i vårt gemensamma camp på The Borderland så bjöd min vän Jesper in till att äta tillsammans i tystnad. Jag tyckte det var en fantastiskt idé när han sa det men så fort vi slutade prata märkte jag att en rad händelser inträffade inuti mig:
 
1. Den dömande och tyckande rösten jag brukar kalla för Recensenten dök upp och började ha åsikter om allt och alla.
 
2. Jag började ”kolla till” och ta ansvar för alla runt mig så att de inte skulle tycka att det var för jobbigt, pinsamt eller för utmanande med tystnaden.
 
3. Jag ville få ögonkontakt och le mot de runt mig för att visa att jag var okej, att de var okej och att allt var okej.
 
4. Jag hade svårt att veta var jag skulle göra av mina kroppsdelar. Ryggen värkte, armarna och benen blev 7 år gamla och rastlösa av att bara existera tillsammans och munnen blev torr och ”smackig”.
 
5. Jag undrade hur lång tid det hade gått. Och sen efter en stund hur lång tid det hade gått. Och sen efter två sekunder till så undrade jag hur lång tid det hade gått igen.
 

Samma sak händer när vi äter tyst frukost hemma i vårt kök några veckor senare men i lite mindre skala. Jag är inte lika rastlös i lemmarna, brusig i kroppen och tyckande i huvudet men det finns där. Som att tystnad är en muskel och jag precis har börjat gå till gymmet. Alla andra känns vältränade, vet hur maskinerna funkar och gör sin grej medan jag snubblar upp på en crosstrainer och börjar trampa baklänges.

Fler och fler forskare pekar på vikten av att tillåta och göra plats för tystnad både på arbetsplatser, i hemmet, under träning och tillsammans med andra. När vi är tysta och låter det vara tyst omkring oss så vilar vi inte bara hjärnan, kroppens responsiva mekanismer och våra ansiktsmuskler. Vi gör också plats för hjärnan att odla nya hjärnceller, för vår kognition att låta tankarna få plats och att tänka en tanke i flera varv och ner i djup istället för att bara möta den på ytan och för de delar av vår hjärna som används för att lyssna och socialisera att vila och bygga upp ny energi och kapacitet.

Det handlar inte bara om att hjälpa människor ut ur utbrändhet eller social overload utan också om att förebygga den typen av psykisk ohälsa och destruktiv arbetskultur redan innan den inträffar.

Enligt flera undersökningar i svenska skolor menar majoriteten av niondeklassarna att deras största utmaning i klassrummet är att hitta fokus eftersom det hela tiden pingar, vibrerar, skriks och kommuniceras från vuxna och andra barn.

Flera arbetsplatsundersökningar visar på att många medarbetare går undan eller går ifrån sin arbetsplats för att kunna tänka klart eller fokusera. I värsta fall sätter de på sig ett bar brusreducerande hörlurar eftersom tystnad är en sådan bristvara i de rum vi umgås och jobbar i tillsammans.

Så när jag lägger märke till min dotters krasande över frukostfrallan och noterar hur ljuset rör sig i rummet är det inte för att de detaljerna inte finns annars. Det är för att det är så mycket annat som stör och ligger i vägen. När jag uppmärksammar hur kroppen låter mot tyget jag virar in den i varje morgon och hur mina ansiktsmuskler känns när de inte är redo för att prata med andra så är det inte för att något är fel. Det är för att jag är så ovan. För att tystnad är en så udda fågel i våra liv att det till och med känns lite farligt när hon flyger in genom det öppna fönstret. Men om vi bara låter henne vara några minuter inser vi fort att det inte är någon fara. Vi lägger märke till att vi visst har träffat henne förut. För många år sedan. Men visst känner vi varandra.

/ Navid

* ”Participatorisk kultur innebär att man samverkar och deltar tillsammans – inte som konsument utan som medverkande.” [läs mer här]

Oas på Media Evolution

Idag befinner jag mig i ett gult rum på andra våningen på Media Evolution, Invigningsfesten! i Malmö och hostar en tyst Oas. Samma principer gäller här som på prototypen på Norrsken House. TYSTNAD, OFFLINE och RESPEKT.

Mellan klockan 15.00 – 18.00 kan du komma hit, stänga av och lägga undan din telefon och gå in i ett svalt och mörkt rum med ett tänk ljus, lite pyssel och sfärisk musik. Där kan du andas, landa i din själv innan minglet drar igång ordentligt, eller varför inte innan du ska hem till din familj…

TYSTNAD.
OFFLINE.
RESPEKT.

Detta är pirrigt och utmanande men känner mig väldigt lugn i grunden. Ska bli spännande och fint att få göra detta här idag. Och tack till min vän Teres, koordinator för Västra Hamnen som har gjort det möjligt för Oas att vara på plats här idag.

/ Victoria

Ett tomt, tyst rum med en ensam oljelampa…

Headerbild: www.jesperberg.se

Oas på Sverige 3.0

Idag ”prototypade” jag Oas för första gången, med 140 deltagare på Norrsken House i Stockholm i samband med Sverige 3.0. Sverige 3.0 är ett 12 timmar långt lösningsorienterat samtal om integration i Sverige.

Mellan klockan 17.00 och 18.00, efter sju/åtta timmars verbal prestation, passionerade möten och fantastiskt nätverkande vad det dags för Oas: en timma helt offline och i fullständig tystnad. Inga telefoner, inga datorer, inga samtal.

Att intellektualisera och processa det stora flödet av inspiration och idéer, som alla deltagare gjorde på Norrsken idag, kräver sin avslappning. Denna sortens avslappning hjälper deltagarna att ta tillvara på allt detta fantastiska som de har varit med om under dagen.

Det var otroligt mäktigt att se 140 drivna och engagerade människor stänga av sina telefoner, sänka axlarna och andas djupare. Till en början trevande och utforskande men sedan med en växande närvaro och lugn.

Deltagarna fick välja mellan att pyssla med eller sortera pärlor, meditera/vila/sova i ett mörkt rum eller gå ut på en promenad i solen. Under denna timma rådde tre principer: OFFLINE, TYSTNAD och RESPEKT.

  1. TYSTNAD
    För att kunna varva ner utan att behöva tänka på att prestera verbalt kommer det du vljer att göra ske helt under tystnad.
  2. OFFLINE
    För att kunna lägga intellekt, framåtrörelse och prestation åt sidan behöver du lämna plats för att vara stilla och stänga av och lägga all elektronik åt sidan.
  3. RESPEKT
    För att alla ska kunna känna sig trygga under dess 60 minuter är det viktigt att du tar ansvar för dina behov och att du respekterar andra människors behov. Respektera principerna TYSTNAD och OFFLINE.

Att sedan, efter dessa 60 minuter, återsamlas och se samma grupp i ögonen var fantastiskt fint. Jag blev så rörd och berörd att de alla respekterade inte bara varandra utan också sig själva i tystnade. Att de gav varandra denna stunden. Magi skapades under denna timma och responsen efteråt var överväldigande. Många sa att det var det mest kraftfulla på hela dagen. Och det betydde allt för mig att höra det…

Längtar redan till nästa gång!

/ Victoria

Headerfoto: Norrsken House