Vad händer med en människa som inte kan vara ensam med sig själv?

INTERVJU: Föreläsare och författaren Micke Darmell har med sin bok ”Uppkopplad eller Avkopplad” fått många att ifrågasätta sina uppkopplade liv. Här delar han med sig av varför härvarande är en framgångsfaktor och varför spelregler är nyckeln till mer välmående i livet.

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Eftersom kunskapen är så låg om hur den ständiga uppkopplingen påverkar oss, så behövs varje röst för att uppmärksamma denna viktiga fråga. När vi för 15 år sedan började prata om detta så var det nästan fult att prata om ”baksidan av myntet”. Gjorde man det var man emot digitaliseringen. De sista åren har det tack och lov börjat handla mer om hur och när. 90% av allt som följer i digitaliseringens fotspår är positivt. Vem vill gå till en läkare i framtiden när roboten Watson kommer vara mycket säkrare på att ställa en diagnos?

När min dotter för 10 år sedan sökte på Facebook efter sin gamle klasskompis från grundskolan så hittade hon istället en kille med samma namn från Boden. Idag är de gifta och jag är morfar till deras lilla barn.

Det är fantastiskt att vi kan skapa en framtid för denna jord som vi inte kunnat drömma om tidigare, men det finns en baksida som vi behöver prata om. Nu har en lärare 16 000 klick för att betygsätta en klass, en läkare träffar färre patienter på vårdcentralen och polisen hinner jag färre bovar trots mer resurser, eftersom att alla sitter fast i sina system. Det var inte det som var meningen med digitaliseringen. Den skulle hjälpa inte stjälpa.

Och här tror jag det finns något. Precis som varje nyckeltal eller system som man arbetar med i en organisation är bra, händer något och det blir kontraproduktivt när det blir för mycket. Det som är meningen att effektivisera blir ineffektivt. Precis samma sak i vårt privata liv. Allt vi lägger till och gör är i varje enskilt fall bra, som bikramyoga, bodypump, salsa, eller paddel. Fler aktiviteter för barnen och en egen ”Halvåtta hos mig” med grannarna. Allt är bra och kul men när man inte väljer bort också kommer stressen och risk för dålig återhämtning.

På samma sätt har vi i våra telefoner. Instagram, Facebook, Snappchat och alla andra appar. De flesta är bra och kul i sig. Men när vi till slut fastnar och tittar i våra telefoner över 200 gånger per dag, då påverkar de vårt liv också negativt. Telefonen ropar ständigt till vår aphjärna som då svarar hela tiden med ja, jag vill ha mer!

Vi blir allt mer frånvarande och varken barn eller vi vuxna kan snart vara ensamma med sig själva. Vad händer med en människa som inte kan det?

”Dessa platser och koncept som Oas kommer att växa fram och hjälpa oss att få förståelse kring vikten av tystnad, återhämtning och härvaro.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Vi behöver återhämtning. Det är centralt för vårt välbefinnande. Att få stänga av helt kan hjälpa på vägen. Skapa närvaro, härvaro och ett lugn vi alla behöver. Både för oss själva och i våra relationer.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
En medveten mobilanvändning är detsamma som att själv ta makten över telefonen. Telefonen är inte god eller ond i sig, utan det beror på hur vi använder den. En medveten mobilanvändning kommer skapa mer härvaro i dina relationer. Vi människor älskar när andra är härvarande. Våra bästa kompisar behöver aldrig fråga hur vi mår. De ser och känner det direkt. De är intresserade av oss och de bryr sig. Idag och i framtiden kommer det vara svårare än någonsin att vara härvarande då våra skärmar hela tiden kallar på oss. Min övertygelse är att en framgångsfaktor, oavsett om du är chef, ledare, kollega, vän, förälder eller kärlekspartner, är om du har förmågan att vara härvarande. Det har alltid varit en framgångsfaktor men jag tror att det kommer vara ännu viktigare i en värld som blir allt mer frånvarande.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Jag tror att de flesta av oss känner av när vi blir stressade, men vi omfamnar det inte. Det är kroppens svar på att vi gör något fel. Det är vår bästa kompis som säger till oss: ”Du, tänk efter nu, det här är inte bra.” Vi behöver bli bättre att förstå vår kropp och de signaler den sänder ut till oss.

”Sätt sedan upp gemensamma spelregler var och hur ni är uppkopplade. Hemma kör vi exempelvis ingen telefon i sovrummet (kolla ska du få se vad som händer, magiska grejer!) och sedan har vi börjat med 6-1 metoden. Skärmfritt en dag i veckan. Det blir annat fokus den dagen kan jag lova.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Och det är till stor del positivt. Men vänder vi inte på stenen kommer de stressrelaterade sjukdomarna fortsätta att öka. Om vi inte sätter upp spelregler kommer dagens 200 gånger om dagen att bli mångfalt fler. Dessa platser och koncept som Oas kommer att växa fram och hjälpa oss att få förståelse kring vikten av tystnad, återhämtning och härvaro.

I en ständigt uppkopplad värld – varför tror du konstant tillgänglighet föder en känsla av otillräcklighet hos människor?
Det finns två saker som stressar oss människor mest. Att inte bli klara med något vi håller på med och att inte kunna påverka det vi är inblandade i. Mycket av det som händer på nätet kan vi inte påverka och det blir heller aldrig klart. När du läser detta så kanske din brevbärare fyller på din inkorg med några brev och något som du behöver agera på. Många har konstant dåligt samvete för att inte hunnit svara på ett mejl. Det skapar stress.

Varför tror du att vi människor fortsätter föda monstret aka. den samhällskultur vi har skapat som går ut på att alltid vara uppkopplade och nåbara?
Vi har får låg kunskap om vår hjärna och kropp. Om vi hade kunskap om vad forskarna idag vet exempelvis om barns hjärnor så skulle inte föräldrar tillåta fri tillgång till skärmar. Eftersom detta är så nytt har vi inte skapat spelregler för hur vi ska hantera det. Hjärnan söker efter nya dopaminkickar hela tiden och den vill bara ha mer och mer. Det får vi bland annat genom gillamarkeringar på Facebook eller av olika scores på Snapchat. Därför behöver vi, för att kunna vara effektiva på våra arbetsplatser, skapa spelregler kring den digitala kommunikationen. Vi behöver skapa spelregler därhemma för att kunna skapa härvaro med våra nära och kära. Vi behöver skapa tydliga spelregler för våra barn, även på detta område, för att de ska kunna utvecklas till sociala varelser.

Vad tänker du när du hör: ”Någon som säger att de lider av tidsbrist har bara en dåligt uppdaterad prioriteringslista och står inte för att hen hellre surfar på mobilen än bygger Lego med sina barn”?
Jag tänker att vi är flockdjur och gör som alla andra gör. Det är inte så enkelt att ”bara bestämma sig” för att inte titta. Vore det så enkelt behövde vi inga viktcoacher eller 12-stegs program, om det bara var att bestämma sig. Alla bygger förstås hellre Lego med sina barn. Men för att kunna göra det behöver vi spelregler därhemma som möjliggör detta.

Hur tar man samtalet med sin partner som man tycker surfar alldeles för mycket (men som inte tycker det själv)?
Som all annan kommunikation. Var tydlig och linda inte in det. Säg som det är. ”Min upplevelse är så här.” Sedan kan ni bestämma er för att mäta antal gånger ni kollar på mobilen, hur många timmar om dagen. Sätt sedan upp gemensamma spelregler var och hur ni är uppkopplade. Hemma kör vi exempelvis ingen telefon i sovrummet (kolla ska du få se vad som händer, magiska grejer!) och sedan har vi börjat med 6-1 metoden. Skärmfritt en dag i veckan. Det blir annat fokus den dagen kan jag lova.

Hur kan en (på riktigt) ta det samtalet med sig själv?
Genom att besvara frågan ”Hur vill jag leva mitt liv och vad vill jag inte ångra när jag dör”. Jag tror att får kommer att ångra att de inte lade ut fler bilder på Insta eller hade för få vänner på Facebook…

Namn: Micke Darmell
Titel: Föreläsare och författare
Stad: Malmö
Hemsida: www.gr8meetings.se
Aktuell med: Släpper boken Uppkopplad eller Avkopplad globalt denna månad.
Bästa varva-ner-tips: Jag och min sambo stänger av helt när vi gör saker. När vi går på restaurang, spelar boule eller ligger på stranden. Det blir helt annan närvaro då. Och i slutändan mer kärleksfull tillvaro.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: All hjälp i vardagen jag får.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Svårt att hata en död tingest. Däremot ogillar jag skarpt allt slösurfande jag gör med den som leder till mindre tid för sådant som skapar värde i mitt liv.
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Jag vill vända på det, vilket företag eller organisation eller individ skulle inte behöva en tyst Oas? Jag kan inte komma på någon i alla fall.

Facebook tjänar pengar på att du känner dig ensam

INTERVJU: Filosofie doktor, poddaren och föreläsaren Per Johansson hjälper oss att förstå varför vi blir beroende av våra telefoner och hur Facebook tjänar pengar på din ensamhet. Hur hittar du genuin tillhörighet med andra egentligen? Och varför tror han att det går att vara en väldigt ensam människa trots att man är hypersocial på nätet?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Jag tror absolut att det kan behövas. Den moderna och digitala världen med allt vad det innebär, fungerar ungefär som socker. I synnerhet sociala medier. Det appellerar till någonting närmast instinktivt hos oss människor.

Anledningen till att vi gillar socker så mycket är för att, under större delen av mänsklighetens historia, har socker inneburit snabb energi och det har varit en bristvara. När man väl får tag i det gäller det att gotta sig riktigt ordentligt och detta är en ärftlig benägenhet som i princip alla människor har. Det finns inte en inbyggd spärr mot detta eftersom det inte har funnits någon biologisk anledning att utveckla ett stopp eftersom risken att föräta sig på socker har varit nästintill obefintlig under större delen av mänsklighetens historia.

Vissa menar att det, när det kommer till sociala medier, fungerar lite på samma sätt. Behovet av sociala kontakter och social tillhörighet är en ren instinkt och eftersom det är så djupt rotat i arvsmassan har vi inget försvar mot förstärkningar av det. Kommunikationsbehovet, att känna sig sedd, behövd och i kontakt med andra har det inte heller funnits någon anledning att begränsa. Men eftersom det idag sker så automatiskt så behöver vi många gånger bli mer medvetna om detta. Så alla försök att öka medvetenheten om hur detta fungerar och alla metoder för att bryta det är bra.

”Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag tror inte det beror på tystnaden i sig utan på inramningen. Vad de som är med upplever som syftet, både ditt och sitt eget. Spontant tror jag det är individuellt, vissa tar det som en chans att sova middag medan andra som är medvetna eller halvmedvetna inser att de är lite väl fästa vid att ha koll hela tiden. Alla i gruppen kommer inte få en aha-upplevelse men det räcker det med att några få får det. Det behöver inte vara en dramatisk upplevelse, bara att de inser ”Hmm, är det sådan jag är..? Jag trodde inte jag var beroende men det kändes som att jag var lite beroende ändå”. Det är svårt att göra detta själv. Hade det varit lätt hade dagens samhälle inte sett ut som det gör.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Jag tror det potentiellt kan göra jättestor skillnad för det handlar inte bara om mobilen. Mobilen är det synliga delen av någonting mycket större. Det kan vara ett behov att ha koll hela tiden, vad man ska göra, vad andra gör, vilken status man har i stunden och i olika sociala sammanhang. Det är inte mobilanvändningen i sig som är det centrala här utan att vissa vanor och behov som den förstärker blir uppmärksammade. I och med att mobilen har denna förstärkande funktion och om man lyckas frigöra sig från den kan detta minska stressen inom en. Att du inser att du inte behöver vara medveten om allting som pågår runtomkring hela tiden, i världen eller i din sociala värld. De går inte under bara för att du struntar i telefonen i en timme.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Det som är lättast att missa har ju att göra med att det är svårast att se sig själv. Det kan vara svårt att se sin egen roll i sin egen stress. Yttre stress är en sak, höga krav i sitt arbete t.ex. Du kanske har ett krävande jobb så att det rent objektivt är stressande. Du hinner inte med. Sedan är det stressen som kommer från en själv. Allt du tycker att du borde kunna och allt du vill. Att du tar på dig för mycket och sätter upp en norm för dig själv på vad ”du borde klara av”.

Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska ha hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare. Varför blir man stressad av det när man inte ens tänkt ringa eller sms:a den närmaste timmen?

”Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Jag önskar mig att det skulle få en större plats. Jag önskar att det på arbetsplatser, där det finns ett stort mobilanvändande, skapas en social konvention som kanske behöver genomdrivas som ett milt tvång. Att det är förbjudet att ta fram mobilen på möten till exempel. Att det blir i bästa fall rentav oartigt att plocka fram telefonen när man sitter tillsammans. Och hemma får man bestämma att mobilerna läggs undan. Inte minst när man äter.

I dina ord, vad innebär det att tillhöra som människa?
När det gäller tillhörighet så tror jag inte mobilen har någon annan roll än det jag sa innan. Den har en förstärkande roll. Tillhörighet handlar om att känna att man är en del av ett socialt sammanhang. Känna sig behövd, efterfrågad eller populär. Det är tillhörighet och en del av den sociala instinkten och som mobilen förstärker.

Vad händer i dig när du hör påståendet ”människan törstar efter att få tillhöra”?
Om man till exempel här i Sverige känner sig ensam, det vill säga inte tillhörig kan man såklart törsta efter att tillhöra, känna sig obehövd och ointressant. Då törstar man kanske. Om man säger längta istället för att törsta då blir det en längtan efter att tillhöra en grupp eller ett sammanhang som man skulle vilja vara med i men som man inte vet hur man blir. Men både törsten och längtan är någonting som i synnerhet sociala medier, lever av. Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.

TIPS! Läs Sean Parker: “Vi byggde Facebook för att utnyttja dig” »
 och Ex-Facebook president Sean Parker: site made to exploit human ’vulnerability’ »

Står någonting i vägen i vår kollektiva strävan efter att tillhöra och i sådana fall vad?
Nej det tror jag inte. Bara vad individen pallar med. Vad skulle kunna stå i vägen om vi fokuserar på de digitala möjligheterna förutom den egna förmågan eller orken att vara uppkopplad? Det går till och med att automatisera det som sköter ens virtuella sociala kontakter medans man sover om man vill.

Vad har mobiler med ensamhet att göra?
Det är en intressant fråga faktiskt. Om en stor del av ens sociala kontakter är via mobilen så missar man det väsentliga i det sociala, nämligen att mötas. Det är ett väldigt dåligt interface jämfört med IRL. Med andra ord, när mobilen har den behovsförstärkande rollen har den en reducerande funktion. Det är lätt att inbilla sig att man är en mer social person än vad man i själva verket är. Det finns studier som visar att många som vuxit upp mitt i det digitala har utvecklat ett socialt handikapp, som gör att de inte vet hur man gör när man umgås IRL. Därför tror jag att det går att vara en väldigt ensam människa men inbilla sig själv att man inte är det för att man är hypersocial på nätet.

Vad kan vi som människor i dagens samhälle göra för att skapa/känna mer genuin tillhörighet?
Skapa möjligheter att träffa varandra på riktigt. Riktiga möten har nästan rationaliserats bort nu på något konstigt vis. Jag hade en konversation men en kvinna häromdagen som tycker det är fel att skicka sms hela tiden. ”Varför ringer man inte och pratar egentligen?” Men att ringa är mittemellan på nått sätt. Om du sms:ar är det ett större avstånd än om du ringer. Ringer du måste du vara mer närvarande och avslöja dig på ett annat sätt. Om du träffas IRL måste du skärpa till dig ännu mera. Ju närmare man kommer den verkliga världen så att säga, desto mer närvarande blir man och desto mer levande måste man vara oavsett om man vill eller inte. Genuin tillhörighet förutsätter den faktiska närvaron med hela kroppen. Det går aldrig att ersätta. Och det tror jag fler och fler börjar upptäcka och reaktionerna börjar komma nu. Jag tror till och med att Oas är ett symtom på effekterna av en ständigt uppkopplad värld. Det har varit så lätt för företag och även andra verksamheter att digitalisera och överföra massa saker till den virtuella världen, men man har inte riktigt tänkt på att vissa saker inte borde överföras till den världen, alltför mycket.


Namn: Per Johansson
Titel: Filosofie doktor
Stad: Höör
Hemsida: https://diakrino-perjohansson.blogspot.se/
Aktuell med: Kickstarterkampanjen Myter & Mysterier: Bibeln » och Människan och maskinen, säsong 2 »

Bästa varva-ner-tips: Skogspromenad
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång var som helst.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång hela tiden.
Vill tipsa om: http://digitallife.se/kronikor/vad-slosar-du-tid-pa/
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Vet inte… säkert många!


Hur hittar vi modet att vara offline?

Oas finns inte på sociala medier. Detta är ingen slump men att ställa sig utanför flödet i sociala medier är ingen självklarhet. Det kräver antingen tydliga värderingar som du är grundad i eller en smula galenskap. Jag tror vi har båda… – Varför finns ni inte på Facebook? – Vadå, har ni inte ett Instagramkonto? – Meeeen… vänta nu, jag förstår inte…? – Hur ska er målgrupp hitta er? – Tror ni verkligen att det kommer gå utan sociala medier? Vad svarar man på detta? Hur hittar man integriteten till att avstå sociala medier? Var hittar man tilliten i ett sådant ställningstagande? Att göra ett aktivt val och avstå Instagram, Facebook och Snapchats snabba likes, klickmonster och målgruppsjagande är i teorin är inget problem. I praktiken är det lite mer komplicerat. Det är oerhört utmanande, framförallt för ens kontrollbehov och statistikhjärna.
”Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är.”
Så varför finns inte Oas på sociala medier? Genom Oas hjälper vi människor att få en distans till tekniken och skapa ett mer medvetet förhållningssätt till den. Vi kämpar själva med detta dagligen och att skapa ett eller flera konton på sociala medier till Oas är i vår mening väldigt motsägelsefullt. Dels för oss privat men också för de som behöver stillheten i Oas. Dels detta men också för att vi verkligen tror på offline-visionen och har integritet nog att säga nej till den massiva våg av digitalt brus. Oas skär igenom bruset med sin stillhet. För oss är detta oerhört viktigt. Var ligger utmaningen i att inte vara på sociala medier? Att vara sann mot sig själv och tro på sin vision utan att vackla när man blir ifrågasatt kräver styrka. Det kräver att man har fått öva på att verbalt möta de som ifrågasätter ens val och tydliga ståndpunkt. På sistone har jag blivit väldigt varse om olika ifrågasättanden människor gör i denna fråga. Jag märker hur människors rädsla speglas i mig. Jag känner den och gör den till min. Deras tvivel blir mitt tvivel och deras osäkerhet och åsikter blir min verklighet. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad vi vill. Ändå upplever jag att det är oerhört komplicerat att stå kvar i min egen sanning.
”Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg…”
Vilka rädslor finns inom oss när vi går offline? Det är skrämmande att ställa sig utanför ett sammanhang som är så starkt etablerat i människors liv som Facebook är. Rädslan för att bli ignorerad finns där. Rädslan för att bli bortglömd finns där. Rädslan för att världen endast stirrar sig blind på det digitala finns där. Denna brännande rädsla till trots tror jag på detta mer än någonting annat. Oas ska inte ha några egna konton på sociala medier.* Jag och Navid har en strävan inom oss som sträcker sig längre än antalet klick eller likes; vi kommer stå kvar i vårt ställningstagande om att vara offline. Vi kommer vara den tysta klippan som visar vägen för andra så att de vågar göra samma resa. Vi vill visa att det är okej att stänga ner, att koppla av och att landa i tystnad. Därför delar vi även med oss av våra inre konflikter. Detta är en resa som kommer väcka känslor inom människor, inte minst inom oss själva. Hade den inte gjort det hade vi varit på fel väg… * = Oas har inget eget konto på sociala medier som vi faciliterar men vår hemsida delas såklart ändå på sociala medier vilket är smickrande och fint. Tack för att ni tror på oss! / Victoria

Ständig uppkoppling är kopplat till höga stressnivåer

Visste du att forskare har kommit fram till att konstant användning av uppkopplad elektronik är kopplat till höga stressnivåer?

Den 15 februari 2017 publicerades en vetenskaplig studie (American Psychological Association (2017). Stress in America: Coping with Change. Stress in America™ Survey) [ladda ner den här] som undersökte stress kopplat till uppkoppling och användning av mobiltelefoner hos vuxna Amerikaner.

(…) närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum (…)

Studien visar att höga stressnivåer generellt är högre hos de som konstant interagerar med sin telefon och kollar mail mm. På tiogradig skala (1 = ingen stress och 10 = enorm stress) låg stressnivån för dessa personer på 5,3. De som uppskattade att de inte använde sin telefon lika mycket hade stressnivåer på 4,4. Av de som använde sin jobbmail i telefonen under helger och semestrar hade det högsta stresspåslaget på 6,0.

Fyra av fem (86 %) uppskattade att de ofta läser mail, privata meddelanden och sociala medier. Förutom detta visade rapporten på att närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum på grund av en ständig närvaro av teknologi och mobiltelefoner.

Vad tänker du när du läser detta?
Vad känner du när du läser detta?