Kommunikativ kris: vi håller på att förlora vår sociala kompetens

Precis nu i skrivande stund befinner jag mig på ett café i centrala Malmö. Det är eftermiddag i november och löven signar sakta ner utanför fönstret och det börjar mörkna så smått. En perfekt stund för kvalitetstid kring en varm kopp kaffe och varma bullar. Kring bordet bredvid mitt sitter ett sällskap på två vuxna och två barn. Jag gissar att det är mor- eller farföräldrar med sina två barnbarn; två pojkar i åttaårsåldern. Det jag lägger märke till först är att det ligger tre mobiler på bordet varav två av dem används. Pojkarna stödjer sina huvuden i handflatorna och scrollar planlöst på varsin lysande skärm. De orkar inte ens hålla i telefonerna. De bara ligger där på bordet mellan orörda bullar och rykande koppar. På den tredje telefonen vilar kvinnans hand tungt. Den är inte påslagen. Hon ska inte plocka upp den. Hon håller bara sin hand på den. Som om du skulle hålla din hand över din partners lår eller lägga en tröstande hand på ett barns axel. Så vilar hennes hand över telefonens skinnklädda skal. Det ser nästan ut som att hon är rädd för att den ska springa iväg. Jag stirrar på scenen bredvid mig och vaknar till ur mina tankar först när baristan fräser ut het ånga ur kaffemaskinen bakom min rygg. Jag hoppar till och blir självmedveten och slutar stirra.

”Vi tittar i telefonen 200 gånger om dagen, 45 sekunder varje gång. Det är 2 timmar och 15 minuter varje dag. 16 timmar i veckan: vi tittar i telefonen i två hela arbetsdagar varje vecka. Det är betydligt mer tid än man tillbringar med sin partner eller sina barn.” – Henrik Fexeus

Jag vet ingenting om dessa personer som sitter bredvid mig. Jag vet inte vilken dag de har bakom sig.Jag vet inte vilken vecka de har framför sig eller hur deras familjesituation ser ut. Jag kan aldrig döma dem som individer för deras mobilvanor men däremot kan jag reagera på det fenomen deras beteende symboliserar just där och då. Det fick mig att bli så illa berörd. Det enda jag ser är tre personer som försöker fika tillsammans men som till synes har glömt hur man gör. Ingen säger ett ord förutom mannen som gör några tappra försök att mumla ut några knappt hörbara fraser. Kvinnan hummar tillbaka och pojkarna tittar inte ens upp från skärmarna när de får en fråga. Det slutar med att pojkarna reser sig upp, tar med sina telefoner och säger ”vi går ut och sätter oss så länge” och lämnar bordet utan att se upp på kvinnan och mannen.

Henrik Fexeus, författare och expert på kroppsspråk var med i TV4 Nyhetsmorgon förra veckan och pratade om att vi människor, i takt med att vår digitala kommunikation ökar, får en minskad förmåga att förstå varandra i verkliga möten. Han  berättar att människan håller på att förlora sin sociala kompetens.

Jag anar vad du tänker och svaret är nej, jag kan inte skylla allt på ”den ständiga uppkopplingen” när det kommer till barns mobilvanor. Just när det kommer till barn är detta uppenbart en fråga om huruvida de vuxna tar sitt ansvar och sätter gränser när det kommer till skärmtid. Men när vi vuxna är så fast i skärmberoendet och inte är kapabla att sätta gränser för oss själva – hur ska vi då kunna göra det för våra barn? Med grova penseldrag är det som att be en riktigt full person avgöra om hens vän är tillräckligt nykter för att köra hem. Precis. Ingen lyckad ekvation.

Så när vuxnas sociala kompetens krymper, moget gränssättande är frånvarande och konflikträdslan styr – vem hjälper då nästa generation att sätta gränser för skärmanvändande? Hur kan vi hjälpa oss själva redan idag?

Hur kan vi tillsammans se till att vår sociala kompetens inte går förlorad?

Se hela klippet här »

TV4

När mobilen blir ditt knark

INTERVJU: Vad har gränssättande med välmående att göra? Estelle Nordenfalk, VD på Yogayama, delar med sig av sina bästa tips för en sundare mobilanvändning men också vilka välmående-klyschor hon vill döda inför 2018.

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
För mig känns Oas nästan som ett alternativ till kyrkan på ett sätt. Människan har alltid sökt sig kraftfulla platser för kontemplation och återhämtning och idag när det flesta bor i storstäder och inte har tillgång till naturen som är oslagbar för just de ändamålen fyller Oas ett tomrum som jag tror många har längtat efter.

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Tystnad påverkar nog dagens stadsbor på ett mycket påtagligt sätt. Men när det obekväma har lagt sig så kommer nog känslan av närvaro och gemenskap att bli påtaglig och lite sorgligt, men kanske kan det vara nya upplevelser för många.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Jag kan bara gå till mig själv, jag anser att jag har en stor erfarenhet och förståelse för hur stress påverkar oss och att jag tidigt kan identifiera ett stresstillstånd. Trotts det är mobilen som ett knark och det lömska är att ju mer stressad jag är desto större benägenhet har jag att ta upp mobilen och slötitta på sociala medier, dra igång något spel eller typ kolla vädret (??!) Ett bra tips är att ta bort alla notifikationer, dvs. det som pluppar i displayen, ett annat sätt är att helt enkelt sätta upp egna ramar för användandet. Inte efter ett visst klockslag t.ex. Jag tror att detta är ett måste för att kunna använda fördelarna med mobilen.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Vi pratar ofta om när stressen är fullt utvecklad, t.ex. i ett utbrändhetsstadie. Det mer intressanta är ju hur man tidigt kan identifiera att stressnivåerna är på väg upp och att man då har verktyg för att hantera den.

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Det kommer vara en USP både på coola hotell och arbetsplatser, det kommer upplevas i framkant och ge möten mellan människor en förhöjd status.

Vad händer i dig när du hör ordet ”välmående”?
Att vara i välmående processer är något som jag själv bestämt mig för att ha fokus på. Det gäller mina egna tankar, vilka samtalsämnen jag väljer, vilka företag som jag gynnar genom att handla hos dem, vilka val jag gör generellt i min vardag – de skall komma från en ren och välmående plats inom mig.

Vad har gränssättande med välmående att göra?
”We honor commitment” står det på vår första sida på webben. Det handlar mycket om att vara dedikerad och för att kunna vara det behöver man vara tydlig i sina gränsdragningar. Hälsa och välmående handlar mycket om just gränsdragningar och disciplin. Många är rädda för sådana ord och tycker det låter strängt, men det finns en djupare befrielse i att definiera sig själv genom att just dra gränser.

Hur gör du för att vårda ditt välmående när vardagen är som mest stressig?
Jag är oerhört mån om att hitta återhämtning i min vardag. Det kan handla om dagliga rutiner hämtade från Ayurveda eller att dra sig undan och landa i sig själv eller bara hitta tillbaka till sin djupa, starka andning.

På vilka sätt kan man stå i vägen för sitt eget välmående?
Genom att överdriva allt och hetsa på i ett för högt tempo kör du över din kropp istället för att börja lyssna inåt och skapa en kontakt med din egen intelligens, där finns svaren på hur du skall balansera upp dig själv för öka upp det friska.

Vilka klyschor om välmående vill du döda inför 2018?
Sluta träna för hårt! Helt galet vilken inställning som finns kring hur vi bygger en välmående och stark kropp. Visst, det finns de som verkligen behöver träna mer och röra på sig mer, men jag tror att det finns fler som behöver återhämta sig mer och bara chilla, det bygger långsiktig hälsa och välmående.


Namn: Estelle Nordenfalk
Titel: VD Yogayama
Stad: Stockholm
Hemsida: www.yogayama.com
Aktuell med: Bygger Franchisekedja inom yoga
Bästa varva-ner-tips: Naturen! Oslagbart!
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att jag kan ringa mina barn och att Swisha
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att den har en sjuk dragningsraft som tar ifrån mig min ”ha tråkigt”-tid
Vill tipsa om: Dansens Hus, nästan allt de tar in där är hög kvalité på och underbart att sugas in i dansens värld
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Samtliga Polishus i Sverige