”Vi växer ihop med mobilen – och därför har vi svårt att hantera det”

PC För Alla 8 februari 2019: Så stressad blir du av mobilen. 

Avancerade mobiler, smarta appar och mängder av pushnotifikationer har gjort att vi aldrig riskerar att missa ens det minsta lilla. Men vad gör egentligen allt detta med oss – och hur mår vi av att vara ständigt uppkopplade?

– Ni behöver inte vara rädda om ni inte skulle kunna vara helt tysta, det gör inget om ni råkar prutta eller snarka till i sömnen, säger Victoria Palm.

Hon är initiativtagare till Off the Work – en slags variant på after work – fast med skillnaden att tystnad råder i stället för alkoholmingel och högljudd musik.
Vi befinner oss på ett kontorshotell vid Universitetsholmen i centrala Malmö, i ett glasväggsförsett rum med färgglada kuddar och en trappsoffa i fyra steg. Här ska femton människor sitta i två timmar och göra absolut ingenting. Vi har fått lämna ifrån oss alla våra ägodelar, inklusive mobiltelefon och armbandsur, och fått tydliga instruktioner om att vara så tysta som möjligt. Sånär som på kroppsljuden då.

– Ta gärna lite te. Och blir ni rastlösa kan ni hämta kulor att sortera, säger Victoria Palm och pekar mot ett litet bord vid ingången.

Jag ser mig om i rummet; här finns dreadlockskillen i yoga-ställning, en medelålders dam som förgäves försöker hålla tillbaka sin rethosta, en ung tjej med hål i sina strumpor och som snart dåsar iväg i tunga andningar.

Till en början känns det inte särskilt avkopplande att sitta knäpptyst tillsammans med främlingar i det dunkelt upplysta rummet. Tankarna börjar snurra i huvudet. När går mitt tåg? Vad ska jag äta till middag? Har jag fått något nytt mejl? Det sistnämnda är förmodligen en fullt rimlig tanke, eftersom jag enligt min senaste Iphone-rapport lägger ett par timmar per dag åt att stirra på min mobilskärm.

Men så försvinner tidsuppfattningen helt. Innan jag hinner fundera så mycket mer säger Victoria att två timmar snart har passerat. Det känns lite som att jag precis har sovit ut efter en lång resa, fullständigt tom och samtidigt medveten om minsta lilla ljud. Förutom de inledande bryderierna har jag inte saknat varken mitt Facebook-flöde eller min inkorg det minsta – men verkligheten slår snart klorna i mig. Det första jag gör när jag lämnar rummet är att hämta min mobil, slå av flygplansläget och kolla efter nya notiser. Två nya har dykt upp.

Skärmtid hett samtalsämne
Konceptet med en tyst och teknikfri after work ligger, så att säga, rätt i tiden. Inte nog med att begreppet ”digital detox” vuxit enormt på bara några år, det debatteras ständigt huruvida skärmar är nyttigt för våra barn, och var och varannan vecka lanseras nya tjänster som ska göra oss mer medvetna om vad vi egentligen pysslar med framför våra skärmar.

Det tycks helt enkelt finnas ett behov hos gemene man av att koppla ned, och som av en händelse blir också antalet tillfällen som låter oss göra detta fler och fler. Nöjer vi oss inte med att kaféer förbjuder mobiltelefoner kan vi alltid planera in sådana här grejer – eller dra iväg på en längre digital detox-semester till den grekiska övärlden, alternativt löpa hela linan ut och åka till ett teknikfritt buddhisttempel i Nepal. Möjligheterna att för en stund koppla bort omvärlden är goda.

För Victoria Palm och hennes sambo började idén med teknikfria och tysta after works med att de själva höll på att springa in i väggen. De hade experimenterat med tystnadsövningar hemma ett tag, märkt av hur uppkopplade de var och börjat läsa på.

– Forskningen pekade åt samma håll, säger Victoria Palm när vi slår oss ner i det färgglada kontorslandskapet efter att den sista deltagaren lämnat för kvällen.

Initiativet har på kort tid blivit en framgång. Förutom återkommande after works håller man kurser och workshops hos företag där deltagarna får diskutera digital stress. Givetvis mobilfritt.

– Vi bjöd in till ett event i Stockholm, och då svarade en: ”Först tänkte jag att jag är så stressad att jag inte har tid, men sedan kom jag på att det är just därför jag ska gå”. Sedan är det många som säger att andningen blir lugnare, tankarna stillas och tiden går snabbare. Många säger också att det känns som att de känner de andra i rummet efter en stund. Två gånger har det hänt att folk börjat gråta tack vare att de tyckt allt varit så fint, intimt och ovant.

Sjukdom och brist på återhämtning
Var man nu inte orolig över att springa in i den digitala väggen innan lär man bli det efter ett besök på eventets sajt. Här står det bland annat att ”den ständigt uppkopplade och digitala vardagen gör oss sjuka” och ”att vi aldrig får chansen att återhämta oss”.

Jag ber Victoria Palm att utveckla.

Många förstår detta, men det är svårt för företag att sätta det till handling.

– Vi baserar allt på forskning. Sociala medier och telefonen i sig är ju fantastiska, men det som händer rent fysiskt med din kropp när du är en så kallad ”constant checker” är att ditt fokus bryts hela tiden. Forskningen har på senare tid visat att det inte finns något som heter ”många bollar i luften” – du kan bara ha en boll i luften men du byter hela tiden, för så fungerar din hjärna. Det är viktigt att känna sig sedd av sin partner och av sina kollegor. Exempelvis blir det lätt ett problem när det ska brainstormas samtidigt som alla sitter och svarar på jobbmejl. Vi behöver adressera de här frågorna och förstå vikten av dem.

Hon fortsätter:
– Vi lever i en väldigt ung digital ålder och vi behöver hitta vägar tillsammans och testa oss fram för att se vad som fungerar och inte fungerar. Det är så klart individuellt och beroende på arbetsplats, men vi kan se att många blir mer kreativa när mobilen stängs av. Du tänker längre tankar och kan hålla fokus bättre om du inte hela tiden har den här digitala distraktionerna som stör dig. Många förstår detta, men det är svårt för företag att översätta det till handling.

Digital stress upp över öronen
Forskningen som Victoria Palm hänvisar till står prydligt uppradad på sajten, indelad i fyra olika kategorier – och blandas med diverse klickjagande rubriker. Här finns artiklar om allt från självklara saker som att det inte är bra att stressa för mycket och att sjukskrivningar kostar samhället miljardbelopp, till mer häpnadsväckande uppslag av typen ”7 skrämmande saker du aldrig visste om mobilberoende”.

Jag läser den ena alarmerade artikeln efter den andra, googlar hur jag upptäcker signaler på både mobilberoende och digital stress, och lyssnar på TED Talks där välklädda föreläsare entusiastiskt förklarar att våra skärmar gör oss mindre glada. Snart står det mig upp över öronen. Jag har alltid trott att jag haft bra koll på mina digitala kanaler, men då har jag också aktivt valt att inte ha några pushnotifikationer aktiverade. Jag avinstallerar jobbets chattprogram Slack från min Iphone när jag känner att det blir för mycket, och svarar helst inte på mejl efter arbetstid.

Men ändå: Gårdagskvällen tillbringades i tv-soffan framför Netflix, samtidigt som jag hade igång två Skype-chattar och ständigt uppdaterade text-tv-appen för att se resultatet mellan Manchester City och Liverpool. Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att skanna av Twitter, Instagram och Facebook. Inte för att jag behövde; jag är inte särskilt aktiv där ändå – utan snarare för att det blivit någon slags morgonrutin. Dessutom behöver jag inte vänta längre än till nästa bussavgång för att se att var och varannan människa sitter med näsan begravd i sina mobiler.

Effekterna istället för mängden
Jag ringer upp Giorgio Grossi, forskningsansvarig och legitimerad psykolog på Stressmottagningen i Stockholm, för att försöka få någon typ av klarhet i ämnet. Mår vi verkligen så mycket sämre av våra uppkopplade enheter? Det visar sig snabbt att det inte går att ge något enkelt svar på vilka effekterna är, och vilka som riskerar att halka dit i ett beroende.

– Smartphonen har inte så många år på nacken, så forskningsmässigt är det här ett relativt nytt ämne, men det är både intressant och oroväckande. Det finns många studier som ser på problematiken med smartphones och likställer den med ett slags beteendeberoende i likhet med spelberoende. Det är samma typ av belöningssystem som aktiveras i hjärnan, säger Giorgio Grossi.

Det låter nästan som att vi ska se våra mobiltelefoner som ett problem?
– Nej, vi ska absolut inte demonisera våra mobiler. Våra smartphones är en så integrerad del av våra liv nu. Vi bokar biobiljetter, loggar in på läkarappar, ringer och sköter arbetsrelaterade uppgifter från våra mobiler. Det finns så klart stora fördelar med allt det här, som verkligen underlättar vår vardag.

– Samtidigt finns det människor som fastnar i det här beteendet. Vi behöver titta på hur mönstret ser ut, för det riskerar att bli ett problem när konsekvenserna blir ett beroendesyndrom. Det kan handla om att du får abstinens när du inte har kollat mobilen på ett tag, eller att du prioriterar bort andra delar av livet. I slutändan kan det leda till att du börjar sova sämre, och börjar slarva med dina vanor. Men i grund och botten behöver man förstå hur mycket av vår tid och uppmärksamhet som blir kidnappad av mobilen, eller rättare sagt av innehållet. Istället för att bara titta på kvantitet får man titta på effekterna.

För många blir mobilen en flykt.

– Till saken hör att vi modifierar ständigt vår kultur. På så sätt, om jag får dra en klyscha, var det bättre förr. Man hade en tydligare gräns för vad som var arbete och vad som var fritid. I dag är arbetslivet mer flytande, och gränserna har blivit uppluckrade. Å ena sidan kan vi interagera med människor på andra sidan världen. Å andra sidan blir det svårare att få struktur i våra liv med den typen av tillgänglighet.

Jag tar upp det som Victoria Palm pratar om, att det är svårt att hålla många bollar i luften samtidigt.
– Ja, oavsett om vi har smartphones eller inte mår vi bra av att göra en sak i taget. Det är samma sak som de personer som kommer hit för att de har gått in i väggen. Man kan ha svårt att hålla en röd tråd under ett samtal, och glömmer av sådant som vad folk heter, och var man har lagt saker. För många blir mobilen en flykt. Väger man då in ett problematiskt förhållande till mobilen i allt detta riskerar läkningseffekter att fördröjas.

Chefer i riskzonen
Magdalena Stadin är doktorand vid Hälsohögskolan på Jönköpings Universitet, och har tittat närmare på hur den ständiga uppkopplingen påverkar arbetslivet. Bland annat har hon kommit fram till att chefer ligger i riskzonen för att bli stressade, mycket på grund av krav både upp- och -nedifrån. Även hon håller med om att det är bäst att fokusera på en och samma sak.

– Det är ett problem att vi ständigt skiftar fokus. Även om du tycker att du jobbar effektivt blir det ju svårt att sköta en uppgift så bra som möjligt om du ständigt har andra saker som stör, säger Magdalena Stadin.

– På nittiotalet pratade man om it-stress, då var det mer rädsla och ångest över att arbeta med datorer. När vi pratar om digital stress i dag handlar det mer stressfaktorerna som uppkommer av att arbeta med digitala verktyg. Just den diskussionen har vi sett mer av under de senaste tio åren. Det är inte så konstigt, i dagens arbetsklimat är det många som förväntas vara tillgängliga hela tiden.

Vi är så vana att ta upp telefonen hela tiden, och det kan vara svårt att låta bli.

Precis som Giorgio Grossi menar Magdalena Stadin att det mesta kring det här ämnet är individuellt, och att mobilen med alla dess möjligheter till kommunikation inte per automatik är något vi ska avfärda som något dåligt eller som något som gör oss sjuka. Det gäller helt enkelt att känna efter själv: tycker man att man inte har koll på situationen kan den uppkopplade vardagen absolut vara ett problem.

Vad ska man då göra om man känner sig orolig över den ständiga uppkopplingen?
– Börja med att stänga av notifikationer, och slå på autosvar på mejlen när du är borta. Inom psykologin pratar man om ”fear of missing out”, det vill säga att man är rädd att man ska missa något. Vi är så vana att ta upp telefonen hela tiden, och det kan vara svårt att låta bli. Men börja med de enklare sakerna, som att inte ta upp den innan du går och lägger dig. Reser du iväg på semester kanske det räcker med att du kollar mobilen någon gång om dagen.

– Från företagssidan behöver man hitta en strategi; alla måste inte vara involverade i samtliga konversioner, och det är nyttigt att ha en policy kring mejl på jobbet. Exempelvis kan man komma överens om att inte skicka mejl efter arbetstid.

Gulliga katter som botemedel
Efter att ha avslutat samtalet med Magdalena Stadin sätter jag mig på min kontorsstol och stirrar in i datorskärmen resten av eftermiddagen. Blev jag verkligen så mycket klokare av detta? Jag lyssnar visserligen på vad som sägs, känner att miniversionen av min digitala detox var avkopplande, och försöker verkligen leva efter de kloka råden. Men så tittar jag på veckostatistiken över skärmtiden på min Iphone, och blir för en stund nedslagen. Tydligen har den ökat med 101 procent sedan förra veckan. Hur nu det gick till.

Allra mest tid tillbringas med Instagram – där jag inte gör mycket mer än att kolla filmsnuttar på djur som gör diverse knasiga saker. Alltså fullständigt nonsens. Samtidigt; gulliga katter borde ju om något råda bot på min eventuella digitala stress.

Skrivet av: Anders Wollner

Jag lämnar datorn hemma som en riktig rebell

De senaste dagarna har jag gjort något som jag har tänkt att jag både vill och borde göra länge: jag har lämnat datorn på kontoret. Låst in min laptop i ett litet skåp på det nya rummet jag hyr mitt i staden. När jag kommer hem så kommer jag hem.

Jag stänger av telefonen. Stänger ner alla fönster på min dator. Klickar i ”Fokus-läget” i Microsoft Word. Sätter på instrumental pianomusik på Spotify.

Sedan sätter jag mig och skriver.

Hjärnan är som en snöglob som ett rastlöst barn har skakat i flera dygn. Det tar några minuter innan snön inuti den lilla glaskupan lägger sig. Tunga snöflingor som landar på den lilla gråmålade plastmarken. När vattnet blir allt klarare uppenbarar sig konturerna av ett hus, en snögubbe, en liten flicka som står med en snöboll i handen. När hjärnan slutar lyssna in alla hörselintryck, alla synintryck, allt som brusar och susar runt våra stackars skallar dagligen, så hör du konturerna av dina egna tankar igen.

”Jag stänger av, skapar fokus, bjuder in hjärnan till ro.”

Det har gått 34 år nu och jag har gjort några varv under stjärnorna. Jag vet vad som funkar och vad som inte funkar. De senaste dagarna har jag gjort något som jag har tänkt att jag både vill och borde göra länge: jag har lämnat datorn på kontoret. Låst in min laptop i ett litet skåp på det nya rummet jag hyr mitt i staden. När jag kommer hem så kommer jag hem. Jag stänger av, skapar fokus, bjuder in kroppen till vila. Sen lägger jag mig ner och tar en tupplur på min spikmatta. Känner mig som Skalman i Bamse. Uppfinnarsköldpaddan som har en klocka som påminner honom om att äta, sova, dricka vatten, vila. Jag älskar den typen av påminnelser. Som hjälper mig med ett ramverk för vardagen. En struktur som får mig att må bra. Påminnelser om att dricka vatten, äta bra, träna, vila, stänga av, hitta fokus och lugn.

Och jag tror inte jag är ensam. Jag tror att du som läser kan känna igen vissa delar av det jag skriver. Kanske dina rutiner ser ut på ett annat sätt. Kanske du har andra behov. Men du känner igen känslan av att skallen blir ett osorterat kaos av allt och alla du träffar på en dag. Av allt du ser, läser, hör, tar in via nyheter, sociala medier, jobb, sociala relationer. Att bara gå runt i en vanlig svensk stad bombarderar oss med tusentals intryck på en dag. Så jag är nyfiken på hur du gör för att stänga ner.

Vad har du för rutiner?
Vad påminner du dig själv om?
Hur gör du för att hitta lugn?

Tips:

Spellistan Peaceful Piano på Spotify »

Omm Writer – ett fokuserat skrivverktyg som hjälper dig att hitta ro i skrivandet »

/ Navid