Och därför väljer jag att älska mig själv varje dag…

Och därför väljer jag att älska mig själv varje dag…

Förlåt. Jag kan bara säga förlåt. Förlåt till mig själv och förlåt till dig. Förlåt för att jag inte såg dig. Förlåt för att jag inte såg mig. Förlåt för att jag inte tog ansvar för mig, för dig, för oss. Förlåt för att jag krossade ditt hjärta. Och förlåt, mitt eget hjärta, för att jag krossade dig. Igen. Och igen. Och igen. Och alla beslut som fattades i rädsla och sorg grundade i stress och oro. Förlåt för alla dumma beslut jag tog den våren, sommaren, hösten och vintern. Och året därefter. Förlåt för att jag inte vågade stå stadigt för oss. Förlåt min kropp, förlåt min hälsa, förlåt min självkänsla.

Förlåt för gränserna jag aldrig satte.
Förlåt för att jag lät stressen ta över.

Det sägs att kroppens celler förnyas vart sjunde år. Varför känns då ärren så närvarande fortfarande? Det är någonting i mig som aldrig glömmer. Kalla det vad du vill, men minnen och känslor finns kvar. Och rädslan att falla tillbaka.

Det ordet, alltså.
Falla.
Som om det inte är någonting jag bestämmer över själv.
En passiv person som bara faller. Jag antar att det är där rädslan sitter; att jag ska glömma hur jag sätter gränser. Att jag ska glömma att vara snäll mot mig själv.

När jag pratade med en vän från studietiden förra veckan sa hon någonting som fick mig att känna mig både sorgsen men även otroligt tacksam. Hon sa: ”Men Victoria. Du var ju helt utbränd, sönderjobbad och trasig…”

Ingen som stod mig nära under den tiden i mitt liv har tidigare bekräftat min upplevelse. Jag har pratat om den tiden men allting har ändå känts som en dröm. Jag studerade, jobbade ideellt, frilansade, gick in och ut ur förhållanden, bytte bostäder, gick upp i vikt, bloggade, festade, pendlade ner till Skåne var och varannan helg och jag sa aldrig nej. Jag rusade rakt in i alla väggar jag hade runt mig. Jag fullföljde utbildningen och lät livet rulla på. Destruktiva beteenden och en ständig flykt styrde mitt liv under så många år. Jag sårade många människor och någonstans djupt inom mig själv sårade jag mig själv grovt varje dag. Hur många är vi inte som har levt eller lever såhär just i detta nu? Vi stannar inte upp. Vi andas inte. Vi känner inte livet när det händer här och nu. Vi fattar beslut i stress, rädsla och oro. Vi försummar det som finns framför oss. Vi blir lidande. Våra nära och kära blir lidande.

Avsaknaden av gränser, en vilja att vara alla till lags, en vilja att vilja fixa och lösa allting. Att hålla sig uppdaterad, online, följa trender, leverera på jobbet, aldrig säga nej till en inbjudan, swipa fram nästa stora kärlek.

Känselspröt som alltid är riktade mot omgivningen för att reagera men aldrig inåt för att agera.

Jag kan och vill inte ändra det som varit men jag kan inte annat än att jobba för att jag aldrig, aldrig, aldrig ska finna mig själv på den platsen igen.

Så, hej mitt framtida jag.
Jag vill älska mig själv mer, för dig.

Jag vill stå upp för mig själv mer, för dig.
Jag vill uppskatta mig själv mer, för dig.
Jag vill omfamna min skam med kärlek, för dig.
Jag vill vara mer snäll mot mig själv, för dig.
Jag vill stå upp för mina gränser mer, för dig.
Jag vill slita mig från alla påhittade måsten, för dig.
Jag vill stänga ner tekniken mer ofta, för dig.
Jag vill ta hand om min kropp och hälsa, för dig.
Jag vill leta efter lugn och ro, för dig.
Jag vill agera och inte reagera, för dig.
Jag vill stå stadigt i mina åsikter, för dig.
Jag vill skapa mer med mina händer, för dig.
Jag vill öppna mitt hjärta för det som utmanar mig, för dig.
Jag vill vara mer sårbar inför det jag inte vet, kan eller är stolt över, för dig.

Så ja, mitt gamla jag, jag förlåter dig.
Jag vet att du gjorde det du var kapabel till just där och då.
Jag vet att du gjorde så gott du kunde.
Du är värd så mycket kärlek, stabila fötter, ett starkt hjärta och en stadig blick.
Och jag kan ge detta till dig nu.

Vi har alla våra tuffa dagar, det kommer inte alltid vara lätt.
Men jag ber inte om lätt för jag ska hålla om dig, förlåta dig och tacka dig.
För jag tänker inte falla som en passiv åskådare – jag ska stå stadigt.
För oss.

3 tankar på “Och därför väljer jag att älska mig själv varje dag…”

Lämna en kommentar