OAS Victoria Palm i samtal i Prestationspodden

Oas Victoria Palm gjorde poddpremiär hos Prestationspodden veckan. Här samtalar Caroline, Per och Victoria om utbrändhet, tystnadsmeditation, hjärnforskning och vad vi egentligen kan vinna på att ha som vana att stänga av telefonerna.

”Det känns helt underbart spännande och läskigt och självklart och ovant samtidigt att ha gjort poddpremiär. Jag är stolt över mig själv och jag är så stolt över min och Navids resa med Oas. Att starta någonting nytt, bygga upp det från absoluta nollpunkten och samtidigt sätta hållbarhet, lustfylldhet och kärleksfull punk i första rummet – it’s a ride! För mig är det så otroligt viktigt att det vi gör byggs på hållbarhet, tydlighet, kunskap och värme. Jag upplever verkligen att vi gör det. Och det gör mig så otroligt stolt. Lyssna gärna på avsnittet och berätta vad ni tänker, känner och tycker. Jag är så nyfiken på vad detta klingar an i dig.” – Victoria

”Reklam, nyheter, jobb, prat, multitasking, mail, sms, telefoner och sociala medier fyller våra hjärnor och vi får aldrig en paus för att återhämta oss. Det är något jag och Per har pratat i timmar om. Här kommer en kvinna som gör något åt det. Victoria Palm , som förövrigt är magnetisk som person har tillsammans med Navid Modiri startat företaget Oas. De driver ett unikt stresshantering företag och till och med tysta afterwork. Vår klippare skrev just att han inte har klippt så mycket för att detta avsnitt är mer som ett samtal med väldigt mycket klokheter.”

Dagens Nyheter: ”Välkommen på tyst after work”

Under torsdagen var det premiär för ett nytt afterworkkoncept i Stockholm. 50 personer samlades för att tillbringa två timmar stillasittande, tysta och teknikfria. – Planen är att stanna tills det är slut, men jag är inte säker på att jag klarar två timmar, säger Maria Johansson.

Bara en bit upp i slottsbacken, mitt emot det kungliga slottets långsida finns det en dörr som leder in i The Castle. Det är en byggnad med lokaler som kan hyras av vem som helst. Två trappor upp ligger det rum som denna eftermiddag kommer att fyllas med en tyst och stillasittande skara människor.
– I kväll ska vi bara vara tysta tillsammans. Vi har alla olika dagar bakom oss och kvällar framför oss men just nu delar vi denna stund tillsammans, påminner arrangören Victoria Palm i sitt välkomsttal till de tysta främlingarna i rummet.

Konceptet ”Off the work”, som tidigare bara introducerats i Malmö har kommit till Stockholm för en kväll. Reglerna är många. Olikt en mer traditionell afterwork har alkoholen ersatts med kamomillte. Det är inte okej att prata eller se varandra i ögonen. Elektronik och klockor tillåts inte heller i lokalen utan ska lämnas i en låda utanför. ”Somnar du och börjar snarka kommer du känna en lätt hand på din axel” står det på ett papper som satts upp på utsidan av dörren.

– Vi tog konceptet afterwork och rensade i det så mycket vi kunde, efter våra egna värderingar. Vi ville få bort all framåtrörelse och prestation. Att befinna sig i en lokal med människor utan att interagera skapar en väldigt kraftfull energi, säger Victoria Palm som arrangerar eventet tillsammans med sin sambo Navid Modiri.

Victoria är grundare av företaget OAS som ligger bakom kvällens koncept, samt flera andra liknande arrangemang på temat. Kvällens 50 platser fylldes upp bara 24 timmar efter att de släppts. 80 personer hamnade på väntelistan. – Både jag och Navid kommer ifrån utbrändhet. Vi var båda väldigt uppkopplade ett tag och påverkades mycket av att alltid vara tillgängliga. Till slut blev vi helt enkelt tvungna att lära oss att säga nej och att lägga bort mobilen. Vi startade upp OAS för att vi vill hjälpa människor att hitta ett förhållningssätt till digitalstress, säger Victoria Palm.

Det finns vetenskap som stödjer Victorias resonemang. Under 2017 presenterade konsultbolaget Deloitte en undersökning som visar att en av fem svenskar som äger en smart mobil tittar på den över femtio gånger per dag. Ungefär en tredjedel upplever att de använder telefonen för mycket. Maria Johansson är en av dem. Hon fick upp ögonen för Off the work redan efter premiären i Malmö och när hon förstod att evenemanget skulle komma till Stockholm var hon snabb att anmäla sig. – Jag har insett hur beroende jag är av min telefon och vill testa vad som händer när jag inte kan eller får ta upp den. Planen är att stanna tills det är slut men jag är inte säker på att jag klarar två timmar. Jag kanske blir så rastlös eller ångestfylld att jag måste gå tidigare, säger hon. 

I motsats till kvällens deltagare är själva lokalen inte speciellt tyst eller reserverad. Det är inte mycket som skiljer den från en modern konstutställningssal. I taket har någon hängt stora molnliknande samlingar av bomull som bryts av med en gnistrande discokula och orientaliska lampskärmar. Väggarna täcks av illustrationer och teckningar och i de höga fönstren hänger guldfärgade sammetsgardiner. Jag och Maria sitter i en soffa utanför och tittar på den kö som snabbt byggs på ute i trapphuset. Den innehåller blandade åldrar men de flesta är kvinnor.

Det är uppenbart att det här är ett koncept som rimmar väl med sin tid. Allt fler skolor väljer att införa mobilförbud i sina klassrum. De tysta retreaten är många och möjligheten finns för både vuxna och barn att åka iväg en helg för en ”digital detox” i naturskön miljö. Under sommaren 2017 startade en ny pop up­restaurang i Stockholm. ”Nuet” började dyka upp på restauranger runt om i staden för att servera trerättersmiddag i mobilfri miljö, så att besökaren skulle kunna ”uppnå maximal närvaro under middagarna”. Både den amerikanska komiker Chris Rock och den amerikanska rockmusikern Jack White har valt att förbjuda mobiler under sina turnéer. Tanken är att publiken ska höja blicken från sina tekniska prylar och i stället uppleva showen.

Jag har aldrig mediterat, aldrig testat mindfulness och det är heller inte många gånger jag stått i yogapositionen hunden. När dörren till lokalen väl stängts om oss inser jag snabbt att jag nog är rätt ensam om det. De övriga i rummet känns misstänkt bekväma och avslappnade redan från start. Utan att tveka slår de sig ner längs väggarna och sluter ögonen. Bara några minuter in kommer de första, lätta snarkningarna. Jag försöker mig på samma taktik men lyckas sämre. Mina ögon vill registrera omgivningen först. Skanna av alla ansikten och positioner. Avkopplingen har svårt att infinna sig. I stället för att blunda börjar jag leta efter spännande mönster i den repade stavparketten. Men utan att hitta ett enda.

Snart får jag ont i kroppen av att sitta stilla. Samtidigt börjar allt flera personer lätta på trycket mot väggen och röra sig runt i lokalen. I det stilla tumultet drar jag till mig en filt och lägger mig ner på golvet. En handfull ligger redan där. Andra har satt sig vid borden och börjat pilla i skålarna med rörpärlor som placerats ut för att aktivera den rastlöse. Min hjärna fortsätter att snurra av osammanhängande tankar. ”Undrar var Nordkoreas utrikesminister tänker äta middag i Stockholm i kväll”, ”jag måste verkligen köpa nya D-­vitaminpiller”, ”är väggarna gråa, lila eller blå”. Jag kan i alla fall meddela att det inte alls var jobbigt att vara ifrån mobilen. Det trodde jag nog att det skulle vara. Speciellt då jag kvällen innan övervägt kasta den i väggen eftersom den stal uppmärksamheten från min läsning var tionde minut, trots att den var inställd på ljudlös. Däremot tänker jag mycket på tiden. Tidlösheten i rummet stressar mig mer än någonting annat. Desperat försöker jag avgöra klockslaget genom att läsa av färgen på himlen utanför fönstret. Med ens slår det mig hur mycket jag ständigt förhåller mig till tiden. Kvällens första genombrott. Till slut ger jag upp de tama analyserna av ljuset i lokalen och bestämmer mig för att bara ligga här, på det kalla golvet bland alla dessa inåtvända människor till själva slutet.

Den meditativa musiken från taket och de svarta fåglarnas färd över himlen utanför har en lugnande effekt. Efter en stund kommer jag på mig själv att tomt stirra på siluetterna av tulpanerna i fönstret. Kvällens andra genombrott. Det blir inga fler. De två timmarna passerar mycket snabbare än förväntat. Och när Victoria Palm meddelar att det bara är fem minuter kvar känner jag mig rätt osugen på att lämna det varma lugnet. En lätt vimmelkantig skara börjar snöra på sig skorna. Bara hälften av ursprungsensemblen är kvar i lokalen, men däribland syns Maria Johansson, avslappnad och ångestfri.

– Det här var helt underbart och inspirerande. Det är så skönt att bara få sitta med sina tankar och sin andning. Jag ska verkligen försöka göra ingenting lite oftare, säger hon.

Text: Felicia Nordlund, felicia.nordlund@dn.se
Foto: Nicklas Thegerström, nicklas.thegerstrom@dn.se

LÄS ARTIKEL-PDF FRÅN DN

När du missar dotterns bandymål för att du Facebookar

INTERVJU: Möjliggöraren Charlotta Rydholm har förändringsmodeller som sin specialitet. Här och nu delar hon sina tankar hur man kan börja med förändring i sitt liv. Varför det är så svårt att slita sig från den digitala världen och hur påverkar det oss när vi går miste om det som pågår runt omkring oss?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Därför vi mår bra av ombyte, av att skakas om, av att behöva förändras. Så, om du är van vid oändliga intryck är Oas en ypperlig chans för dig att våga utmana invanda beteenden och mönster du inte ens visste att du hade.

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Att just få dela på en tystnad tror jag är en av Oas styrkor. Vi är tysta. Tillsammans. Vi bygger en tystnad. Tillsammans. Vi skapar ett lugn med hjälp av allas viljor. Tänk att få sitta och använda andra kroppsliga möjligheter till närvaro och kontakt än de beprövade.

”De har världens möjlighet – rakt framför dem – att kunna koppla av, bli belönade och känna att livet pågår. Här. Barn som springer runt, blir glada, tittar mot läktaren, hejar på varandra, glädjeskutt, tårar och skratt.”

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Jag tror vi ska prata om vår vilja och medvetande att vara beroende av någon snarare än mobilen. För hade det inte varit den hade det varit något annat. Men OK. Vi kör på mobiler.

Den senaste veckan har jag varit på tre innebandymatcher med mina barn. På läktaren finns föräldrar. Och deras mobiler. Och det går att se att vissa använder dem som förströelse/lugnande. Fast ändå ser de inte nöjda ut. Stressen över att den snabba belöningen redan är över samt att de missat sin dotters fina passning… arrghhh. Andra använder mobilen som ett sätt att se allt det som de missar; ett obesvarat mail, ett missat telefonsamtal, ett evenemang på en annan plats. Och känner därmed att livet suger. När de hade kunnat vända blicken mot spelplanen och få en långvarig oxytocindos när de ser dottern springa runt och jaga en vit boll med hål i.

De har världens möjlighet – rakt framför dem – att kunna koppla av, bli belönade och känna att livet pågår. Här. Barn som springer runt, blir glada, tittar mot läktaren, hejar på varandra, glädjeskutt, tårar och skratt.

Så. Hade de kunnat bli medvetna om när och hur en mobil kan användas på bästa sätt hade säkert stressnivån minskat. Oas kan vara en självklar del i detta mål.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Rädslan att inte räcka till. Ofullständighet. Bristen på närvaro.

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
En stor roll. För jag tror att mobilfria platser som Oas kommer att kunna generera en ny vana. Vanan att vara närvarande (vid tex dotterns innebandymatch) och vad som händer med kroppen när du tar ditt aktiva val att vara i tystnad, att vara utan en direktlänk till omvärlden. När det bara handlar om att finnas. Att sitta. Att andas. Även om det bara är för några minuter.

Hur skulle en modell för hur vi kan få en sundare relation till vår stress se ut?
Det aktiva valet. Att istället för att ta en tugga här, en bit där, ständigt vara på väg, ha ett eget spänningsfält att ta hänsyn till. Vad har du bestämt att du vill göra? Vem vill du vara? Då undviker du en helt del situationer och beslut som lätt triggar stress.

Vad innebär förändring för dig?
Att ta ett aktivt val att börja med någonting nytt. Att våga prova.

Vilken är den största myten kring förändring?
Att du behöver förändras för att du, platsen eller vad det nu är som ska förändras, inte är bra nog. Förändring är inte detsamma som förbättring. Förändring handlar om förståelsen att allt ändras. Och att det kan finnas en poäng i att vilja se vad som händer när du bara vågar börja.

Det okända i förändring kan skrämma ibland, hur kan man närma sig förändring ändå?
Gör något enkelt för att få kläm på förändring. Om det känns obehagligt att ta bort kalender- eller mailappen på mobilen… gör någonting annat. Gå på andra sidan av vägen på väg till busshållplatsen. Köp fem tidningar du aldrig trodde du skulle köpa. Se vad de innehåller. De har ju läsare, så det finns andra som faktiskt köper dessa tidningar.


Namn: Charlotta Rydholm
Titel: Enabler/Möjliggörare
Stad: Vaxholm
Hemsida: http://www.tobegin.se
Aktuell med: En idé om fördomsfri rekrytering, en bok om facilitering, föreläsningar om att förändra och ett häfte om att våga börja med mera.
Bästa varva-ner-tips: Sitta ner, titta fram, titta åt sidan, ta in, blunda, stora andetag. Repetera.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Närheten till information och kommunikation.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Dess förmåga att leka med mitt belöningssystem.
Vill tipsa om: Livet. Det som pågår nu – innan det försvinner.
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Det företag som vill se hur en förändring kan påverka.


Har vi gjort oss upptagna för att vi inte vill känna in de stora djupen?

Vissa dagar när vi kommer hem brukar vi sätta våra mobiltelefoner på ljudlös och lägga dem i mobildagiset i hallen. Ett mobildagis är en liten låda där du lämnar din telefon så att den kan umgås i tystnad med andra telefoner. Ibland sitter någon av oss med mobilen i soffan och kollar sociala medier. Blicken är borta, nacken spänd, fingrarna leker på skärmen.

Ingen av oss skulle ta med telefonen till matbordet i köket. Så fort det ligger en mobil på bordsskivan är det någon som plockar bort den. Ibland sitter vi tysta innan vi börjar äta middag och andas gemensamt några gånger innan vi greppar besticken. För att komma ikapp oss själva, landa i stolen innan vi börjar äta tillsammans.

Ett par gånger har vi ätit frukost i total tystnad. Det var lite utmanande de första två tre minuterna men sen var det som ett mjukt täcke som lade sig ovanför och runt oss. Några av våra vänner brukar lägga ifrån sig sina mobiltelefoner i mobildagiset när de är hemma hos oss. Vissa av dem säger att det är utmanande. Andra säger att de har längtat efter just det.

”Långsamheten vecklar ut sig som ett stort mjukt segel under mig och jag ligger i existensens hängmatta flera timmar i sträck.”

Att stänga av telefonen, datorn, jobbet. Att sitta ner i lugn och ro och äta tillsammans, prata länge och se varandra i ögonen. Inte vara rädda för att någon ska plocka upp telefonen, kolla mailen eller scrolla planlöst i flödet. Att kunna vara tillsammans och känna att alla verkligen är där.

Det kan låta som att jag har mitt digitala pundande under kontroll och vet exakt vad jag sysslar med. Tvärtom. Jag är livrädd för tystnad, tomhet och tristess. Det är en av de största utmaningarna i mitt liv. Jag tänker på det, pratar om det och skriver om det varje dag.

Ända sedan jag kan minnas har jag känt ett rastlöst kliande i min kropp. Som att jag inte trivs i min egen närvaro. Att jag måste göra någonting, bort från något, åtgärda något. Jag har försökt bedöva den kliande känslan med jobb, socker, tv-serier, nikotin, alkohol, mat, träning, sex och de senaste tio åren också med digital uppkoppling. Kicken i att se antalet likes och kommentarer öka på ett inlägg. Adrenalinpåslaget i att öppna mailen och se att hundratals människor vill nå mig. Och scrollandet. Det eviga mållösa scrollandet.

Vissa dagar känns kroppen lite lugnare. Jag behöver inte kolla sociala medier så fort jag vaknar. Jag behöver inte sätta på telefonen. Eller öppna laptoplocket. Jag tänder levande ljus och tar fram en bok. Sätter på instrumental pianomusik och kokar en kopp kaffe. Öppnar dörren ut mot gatan, sätter mig till rätta i soffan och kallar upp min hund bredvid mig. Kliar honom i nacken och ser de långfransade ögonlocken i hans fluffiga ansikte sakta falla ihop. Långsamheten vecklar ut sig som ett stort mjukt segel under mig och jag ligger i existensens hängmatta flera timmar i sträck. Plötsligt känner jag mig hållen av någonting eller någon. Oensam. Som att det finns något större som håller mig om ryggen. Som säger att det är okej att bara vara här. Oavsett likes, antal obesvarade mail, upptagna Googlekalendrar eller vibrerande smartphones som ingen plockar upp. Det finns något mer. Något som överträffar det.

Och det är i tystnaden som jag börjar känna igen. Jag blir medveten om nyanser i min kropp. Jag kan känna dofter, smaker, förnimmelser mot huden. Det är i tystnaden och tomheten som jag märker att jag är trygg nog att låta de stora känslorna komma upp. Och då kommer de: tröttheten, sorgen, smärtan, tomheten, meningslösheten. Allt sånt som jag har sprungit ifrån, gjort mig upptagen ifrån, bedövat mig ifrån.

Och ibland undrar jag. Om vi inte hinner känna de stora djupen för att vi gjort oss upptagna. Eller att vi gjort oss upptagna för att vi inte vill känna in de stora djupen.

/ Navid

Lyssna på Tankar för dagen: Navid Modiri – digital tystnad »


Bild: Jonas Abramsson

Smartphones gör tonåringar isolerade, omogna och självmordsbenägna

Tonåringar idag är i större grad ensamma, deprimerade och omogna än tidigare generationer. Det menar en stor analys som publicerades i The Atlantic. Enligt Jean M. Twenge, en professor i Psykologi vid San Diego State University som har forskat på generationsskillnader i 25 år, är den skyldige till detta smartphones.
Varför det är viktigt: iGen är fysiskt säkrare än tidigare generationer, menar rapporten, men psykologiskt är de mycket sårbara för psykisk sjukdom, inklusive allvarlig depression och självmord. ”Det finns övertygande bevis på att tekniken som vi har placerat i ungas händer har djupa effekter på deras liv, vilket gör dem allvarligt olyckliga”, skriver Twenge.
”Eftersom tonåringar har börjat spendera mindre tid tillsammans har de blivit mindre benägna att döda varandra och mer benägna att begå självmord.”
Vad står på spel: Smartphones kommer finnas kvar och, som Twenge poängterar, blir minst hälften av de som lider av depression i ung ålder, deprimerade igen senare i livet. Vad är iGen? iGen är generationen som är född mellan 1995 och 2012 som växer upp med smartphones, har ett Instagram-konto innan de börjar högstadiet och inte kommer ihåg en tid före internet”, skriver Twenge. Och även om Millennials växte upp med Internet, så var inte telefonerna en lika stor närvaro i deras liv som det är för iGen. ”I en undersökning från 2017, gjord bland drygt 5 000 amerikanska tonåringar, visade att tre av fyra ägde en iPhone,” konstaterar Twenge. Vem påverkas? ”Dessa förändringar har påverkat unga människor i alla delar av landet (USA) och i alla typer av hushåll.” Trenden visar sig både bland välbärgade och fattiga familjer, oberoende av etnicitet eller om man bor i en förort eller storstad, ” menar Twenge. Anledning till oro ”Sedan 2007 har mordstatistiken bland tonåringar minskat men självmordsstatistiken har ökat. Eftersom tonåringar har börjat spendera mindre tid tillsammans har de blivit mindre benägna att döda varandra och mer benägna att begå självmord. Första gången på 24 år är självmordssiffrorna för unga högre än siffrorna för mord begångna av ungdomar. Effekten på flickor vs. pojkar ”48 procent flickor sa att de ofta kände sig utanför år 2015 än år 2010, jämfört med 27 procent pojkar.” Antalet depressiva symtom ökar också snabbare hos tjejer: Mellan 2012 och 2015 ökade flickornas symtom med 50 procent medan pojkarna ökade med 21 procent.Ökningen av självmord är också större bland tjejer. ”Tre gånger så många 12-till-14-åriga flickor begick självmord under 2015 som i 2007, jämfört med dubbelt så många pojkar,” skriver Twenge och poängterar att ” antalet självmord är ändå fler hos pojkar delvis för att de använder mer dödliga metoder, men mellanrummet mellan pojkarna och flickorna minskar nu.” Källor: Axios The Atlantic: Have Smartphones Destroyed a Generation?
Att skylla allt detta på telefonerna ser jag som en enkel förklaring som kan vara djupt problematisk. Den är dystopisk och förenklad. Där emot tror jag definitivt att telefonerna väcker någonting i oss alla som kan få oss att känna oss ensamma och otillräckliga. Lika mycket som tekniken kan få oss att enas kan den också ta allting ifrån oss, på en sekund. Som sagt – telefoner och teknik är underbart men har vi inga spärrar för vårt användande eller lär de unga (eller oss själva som vuxna för den delen) att hantera den så kommer det bita oss i rumpan. Det drabbar oss alla men mest ont gör det när vi ser att yngre människor drabbas av den press, ensamhet och otillräcklighet som ”följer med på köpet”. Så nej, det går inte att skylla alt på telefonerna men vi kan läsa texter som den ovan, lära oss av de tragiska trender de pekar på och hantera problemet från där vi står. Och börja, klassiskt nog, med oss själva och börja prata med de unga vi har nära oss. Har du barn? Hur pratar du med dem om teknik och de känslor som kan komma upp när de använder sina telefoner? Hur sätter ni gränser i er familj? Dela gärna nedan! / Victoria
Illustration: Jasu Hu

”Facebook utnyttjar en sårbarhet i mänsklig psykologi.”

Napster-grundaren och den tidigare Facebookchefen Sean Parker har nyligen uttalat sig om sin syn på effekten av sociala medier (läs: Facebook). Vad kan vi lära oss av hans uttalande och vad bör vi ta med en nypa salt?

Sean Parker, före detta högst uppsatt chef på Facebook, uttalade sig nyss om sina farhågor när det kommer till vilka effekter Facebook har på den mänskliga hjärnan. Han uttalade sig på nyhetssajten Axios att tanken med Facebook var att skapa en tjänst som ‘konsumerar så mycket av din tid och uppmärksamhet som möjligt’.

Föder du din känsla av ensamhet eller gemensamhet i sociala medier? Tror du att du är social när du i själva verket känner dig mer ensam än du någonsin gjort? Har du ifrågasatt dina vanor på sociala medier på sistone?

Ovetandes om Parkers uttalande publicerade vi precis en intervju här på Oas hemsida med Filosofie doktorn, poddaren och föreläsaren Per Johansson med rubriken ”Facebook tjänar pengar på att du känner dig ensam” där Per bland annat lägger fram sitt resonemang kring likheterna mellan socker och sociala medier:

”Anledningen till att vi gillar socker så mycket är för att, under större delen av mänsklighetens historia, har socker inneburit snabb energi och det har varit en bristvara. (…) Det finns inte en inbyggd spärr mot detta eftersom det inte har funnits någon biologisk anledning att utveckla ett stopp eftersom risken att föräta sig på socker har varit nästintill obefintlig under större delen av mänsklighetens historia. Vissa menar att det, när det kommer till sociala medier, fungerar lite på samma sätt. Behovet av sociala kontakter och social tillhörighet är en ren instinkt och eftersom det är så djupt rotat i arvsmassan har vi inget försvar mot förstärkningar av det. (… …)

Men både törsten och längtan är någonting som i synnerhet sociala medier, lever av. Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.”Per Johansson

Såg för övrigt ett klipp på Linkedin av Joakim Jardenberg där han kommenterar just detta som Sean Parker uttalat sig om. Han poängterar att detta är ett underlag för en diskussion men inte ingen absolut sanning.

Jag håller verkligen med om detta. Detta är en bra väg in för att börja diskutera vilka krafter sociala medier, så som Facebook, bär med sig. Det är otroligt viktigt. Det är viktigt inte enbart för att det är ”bra” att vara medveten om hur ens användande av sociala medier ser ut och vad det grundar sig i utan även hur de påverkar ens liv och de liv man har runt sig; ens barn, vänner och beslut man fattar i livet. Föder du din känsla av ensamhet eller gemensamhet i sociala medier? Tror du att du är social när du i själva verket känner dig mer ensam än du någonsin gjort? Har du ifrågasatt dina vanor på sociala medier på sistone?

Själv älskar jag teknik men det är vårt naiva förhållningssätt till den som jag ställer mig skeptisk till. Det är precis som Marina Abramović säger i sitt TedTalk An Art Made of Trust, Vulnerability and Connection (10:22 in i klippet) ”Det är inget fel på tekniken i sig. Det är vårt sätt att relatera/interagera med den som är fel.”

Och visst är det så att allt som vi människor tar oss för, går in i hundraprocentigt, förlorar oss i och blir besatta av i blind naivitet helt klart kan vara skadlig för oss. Om vi inte ifrågasätter vår egen intention, eller Facebooks intention, kan nyheter som dessa verka chockerande. Men i själva verket är detta fullt logiskt i mina ögon. Vår längtan efter att tillhöra är djupt biologisk och människor tjänar pengar på den längtan. Precis som människor tjänar pengar på din längtan att bli åtrådd, älskad och omtyckt. Facebook och våra mobiler är vår tids snuttefiltar. De symboliserar vår längtan efter att tillhöra. Eller som Per så klokt sagt: ”Tillhörighet handlar om att känna att man är en del av ett socialt sammanhang. Känna sig behövd, efterfrågad eller populär. Det är tillhörighet och en del av den sociala instinkten och som mobilen förstärker.”

Vad tänker du när du läser detta?

Läs vidare:

Sean Parker: “Vi byggde Facebook för att utnyttja dig” »

Ex-Facebook president Sean Parker: site made to exploit human ‘vulnerability’ »

Sean Parker unloads on Facebook ”exploiting” human psychology »

Foto: Jordan Strauss/Invision/AP

/ Victoria

Facebook tjänar pengar på att du känner dig ensam

INTERVJU: Filosofie doktor, poddaren och föreläsaren Per Johansson hjälper oss att förstå varför vi blir beroende av våra telefoner och hur Facebook tjänar pengar på din ensamhet. Hur hittar du genuin tillhörighet med andra egentligen? Och varför tror han att det går att vara en väldigt ensam människa trots att man är hypersocial på nätet?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Jag tror absolut att det kan behövas. Den moderna och digitala världen med allt vad det innebär, fungerar ungefär som socker. I synnerhet sociala medier. Det appellerar till någonting närmast instinktivt hos oss människor.

Anledningen till att vi gillar socker så mycket är för att, under större delen av mänsklighetens historia, har socker inneburit snabb energi och det har varit en bristvara. När man väl får tag i det gäller det att gotta sig riktigt ordentligt och detta är en ärftlig benägenhet som i princip alla människor har. Det finns inte en inbyggd spärr mot detta eftersom det inte har funnits någon biologisk anledning att utveckla ett stopp eftersom risken att föräta sig på socker har varit nästintill obefintlig under större delen av mänsklighetens historia.

Vissa menar att det, när det kommer till sociala medier, fungerar lite på samma sätt. Behovet av sociala kontakter och social tillhörighet är en ren instinkt och eftersom det är så djupt rotat i arvsmassan har vi inget försvar mot förstärkningar av det. Kommunikationsbehovet, att känna sig sedd, behövd och i kontakt med andra har det inte heller funnits någon anledning att begränsa. Men eftersom det idag sker så automatiskt så behöver vi många gånger bli mer medvetna om detta. Så alla försök att öka medvetenheten om hur detta fungerar och alla metoder för att bryta det är bra.

”Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag tror inte det beror på tystnaden i sig utan på inramningen. Vad de som är med upplever som syftet, både ditt och sitt eget. Spontant tror jag det är individuellt, vissa tar det som en chans att sova middag medan andra som är medvetna eller halvmedvetna inser att de är lite väl fästa vid att ha koll hela tiden. Alla i gruppen kommer inte få en aha-upplevelse men det räcker det med att några få får det. Det behöver inte vara en dramatisk upplevelse, bara att de inser ”Hmm, är det sådan jag är..? Jag trodde inte jag var beroende men det kändes som att jag var lite beroende ändå”. Det är svårt att göra detta själv. Hade det varit lätt hade dagens samhälle inte sett ut som det gör.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Jag tror det potentiellt kan göra jättestor skillnad för det handlar inte bara om mobilen. Mobilen är det synliga delen av någonting mycket större. Det kan vara ett behov att ha koll hela tiden, vad man ska göra, vad andra gör, vilken status man har i stunden och i olika sociala sammanhang. Det är inte mobilanvändningen i sig som är det centrala här utan att vissa vanor och behov som den förstärker blir uppmärksammade. I och med att mobilen har denna förstärkande funktion och om man lyckas frigöra sig från den kan detta minska stressen inom en. Att du inser att du inte behöver vara medveten om allting som pågår runtomkring hela tiden, i världen eller i din sociala värld. De går inte under bara för att du struntar i telefonen i en timme.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Det som är lättast att missa har ju att göra med att det är svårast att se sig själv. Det kan vara svårt att se sin egen roll i sin egen stress. Yttre stress är en sak, höga krav i sitt arbete t.ex. Du kanske har ett krävande jobb så att det rent objektivt är stressande. Du hinner inte med. Sedan är det stressen som kommer från en själv. Allt du tycker att du borde kunna och allt du vill. Att du tar på dig för mycket och sätter upp en norm för dig själv på vad ”du borde klara av”.

Du kan bli stressad utan att förstå varför, bara för att du ska ha hålla koll hela tiden. Behovet av att ha ständig kontakt via mobilen finns där och även om du inte tänker använda den så vill du ha möjligheten hela tiden. Många blir ju otroligt stressade när batterinivån börjar närma sig 10 % och man är långt från en laddare. Varför blir man stressad av det när man inte ens tänkt ringa eller sms:a den närmaste timmen?

”Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Jag önskar mig att det skulle få en större plats. Jag önskar att det på arbetsplatser, där det finns ett stort mobilanvändande, skapas en social konvention som kanske behöver genomdrivas som ett milt tvång. Att det är förbjudet att ta fram mobilen på möten till exempel. Att det blir i bästa fall rentav oartigt att plocka fram telefonen när man sitter tillsammans. Och hemma får man bestämma att mobilerna läggs undan. Inte minst när man äter.

I dina ord, vad innebär det att tillhöra som människa?
När det gäller tillhörighet så tror jag inte mobilen har någon annan roll än det jag sa innan. Den har en förstärkande roll. Tillhörighet handlar om att känna att man är en del av ett socialt sammanhang. Känna sig behövd, efterfrågad eller populär. Det är tillhörighet och en del av den sociala instinkten och som mobilen förstärker.

Vad händer i dig när du hör påståendet ”människan törstar efter att få tillhöra”?
Om man till exempel här i Sverige känner sig ensam, det vill säga inte tillhörig kan man såklart törsta efter att tillhöra, känna sig obehövd och ointressant. Då törstar man kanske. Om man säger längta istället för att törsta då blir det en längtan efter att tillhöra en grupp eller ett sammanhang som man skulle vilja vara med i men som man inte vet hur man blir. Men både törsten och längtan är någonting som i synnerhet sociala medier, lever av. Det är ju en affärsidé att väcka den törsten och längtan och förstärka den hela tiden. Facebook lever på detta bokstavligen. Precis som det går att tjäna pengar på folks sockerbehov går det att tjäna pengar på folks sociala behov.

TIPS! Läs Sean Parker: “Vi byggde Facebook för att utnyttja dig” »
 och Ex-Facebook president Sean Parker: site made to exploit human ’vulnerability’ »

Står någonting i vägen i vår kollektiva strävan efter att tillhöra och i sådana fall vad?
Nej det tror jag inte. Bara vad individen pallar med. Vad skulle kunna stå i vägen om vi fokuserar på de digitala möjligheterna förutom den egna förmågan eller orken att vara uppkopplad? Det går till och med att automatisera det som sköter ens virtuella sociala kontakter medans man sover om man vill.

Vad har mobiler med ensamhet att göra?
Det är en intressant fråga faktiskt. Om en stor del av ens sociala kontakter är via mobilen så missar man det väsentliga i det sociala, nämligen att mötas. Det är ett väldigt dåligt interface jämfört med IRL. Med andra ord, när mobilen har den behovsförstärkande rollen har den en reducerande funktion. Det är lätt att inbilla sig att man är en mer social person än vad man i själva verket är. Det finns studier som visar att många som vuxit upp mitt i det digitala har utvecklat ett socialt handikapp, som gör att de inte vet hur man gör när man umgås IRL. Därför tror jag att det går att vara en väldigt ensam människa men inbilla sig själv att man inte är det för att man är hypersocial på nätet.

Vad kan vi som människor i dagens samhälle göra för att skapa/känna mer genuin tillhörighet?
Skapa möjligheter att träffa varandra på riktigt. Riktiga möten har nästan rationaliserats bort nu på något konstigt vis. Jag hade en konversation men en kvinna häromdagen som tycker det är fel att skicka sms hela tiden. ”Varför ringer man inte och pratar egentligen?” Men att ringa är mittemellan på nått sätt. Om du sms:ar är det ett större avstånd än om du ringer. Ringer du måste du vara mer närvarande och avslöja dig på ett annat sätt. Om du träffas IRL måste du skärpa till dig ännu mera. Ju närmare man kommer den verkliga världen så att säga, desto mer närvarande blir man och desto mer levande måste man vara oavsett om man vill eller inte. Genuin tillhörighet förutsätter den faktiska närvaron med hela kroppen. Det går aldrig att ersätta. Och det tror jag fler och fler börjar upptäcka och reaktionerna börjar komma nu. Jag tror till och med att Oas är ett symtom på effekterna av en ständigt uppkopplad värld. Det har varit så lätt för företag och även andra verksamheter att digitalisera och överföra massa saker till den virtuella världen, men man har inte riktigt tänkt på att vissa saker inte borde överföras till den världen, alltför mycket.


Namn: Per Johansson
Titel: Filosofie doktor
Stad: Höör
Hemsida: https://diakrino-perjohansson.blogspot.se/
Aktuell med: Kickstarterkampanjen Myter & Mysterier: Bibeln » och Människan och maskinen, säsong 2 »

Bästa varva-ner-tips: Skogspromenad
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång var som helst.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att man kan vara tillgänglig och ha tillgång hela tiden.
Vill tipsa om: http://digitallife.se/kronikor/vad-slosar-du-tid-pa/
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Vet inte… säkert många!


Kommunikativ kris: vi håller på att förlora vår sociala kompetens

Precis nu i skrivande stund befinner jag mig på ett café i centrala Malmö. Det är eftermiddag i november och löven signar sakta ner utanför fönstret och det börjar mörkna så smått. En perfekt stund för kvalitetstid kring en varm kopp kaffe och varma bullar. Kring bordet bredvid mitt sitter ett sällskap på två vuxna och två barn. Jag gissar att det är mor- eller farföräldrar med sina två barnbarn; två pojkar i åttaårsåldern. Det jag lägger märke till först är att det ligger tre mobiler på bordet varav två av dem används. Pojkarna stödjer sina huvuden i handflatorna och scrollar planlöst på varsin lysande skärm. De orkar inte ens hålla i telefonerna. De bara ligger där på bordet mellan orörda bullar och rykande koppar. På den tredje telefonen vilar kvinnans hand tungt. Den är inte påslagen. Hon ska inte plocka upp den. Hon håller bara sin hand på den. Som om du skulle hålla din hand över din partners lår eller lägga en tröstande hand på ett barns axel. Så vilar hennes hand över telefonens skinnklädda skal. Det ser nästan ut som att hon är rädd för att den ska springa iväg. Jag stirrar på scenen bredvid mig och vaknar till ur mina tankar först när baristan fräser ut het ånga ur kaffemaskinen bakom min rygg. Jag hoppar till och blir självmedveten och slutar stirra.

”Vi tittar i telefonen 200 gånger om dagen, 45 sekunder varje gång. Det är 2 timmar och 15 minuter varje dag. 16 timmar i veckan: vi tittar i telefonen i två hela arbetsdagar varje vecka. Det är betydligt mer tid än man tillbringar med sin partner eller sina barn.” – Henrik Fexeus

Jag vet ingenting om dessa personer som sitter bredvid mig. Jag vet inte vilken dag de har bakom sig.Jag vet inte vilken vecka de har framför sig eller hur deras familjesituation ser ut. Jag kan aldrig döma dem som individer för deras mobilvanor men däremot kan jag reagera på det fenomen deras beteende symboliserar just där och då. Det fick mig att bli så illa berörd. Det enda jag ser är tre personer som försöker fika tillsammans men som till synes har glömt hur man gör. Ingen säger ett ord förutom mannen som gör några tappra försök att mumla ut några knappt hörbara fraser. Kvinnan hummar tillbaka och pojkarna tittar inte ens upp från skärmarna när de får en fråga. Det slutar med att pojkarna reser sig upp, tar med sina telefoner och säger ”vi går ut och sätter oss så länge” och lämnar bordet utan att se upp på kvinnan och mannen.

Henrik Fexeus, författare och expert på kroppsspråk var med i TV4 Nyhetsmorgon förra veckan och pratade om att vi människor, i takt med att vår digitala kommunikation ökar, får en minskad förmåga att förstå varandra i verkliga möten. Han  berättar att människan håller på att förlora sin sociala kompetens.

Jag anar vad du tänker och svaret är nej, jag kan inte skylla allt på ”den ständiga uppkopplingen” när det kommer till barns mobilvanor. Just när det kommer till barn är detta uppenbart en fråga om huruvida de vuxna tar sitt ansvar och sätter gränser när det kommer till skärmtid. Men när vi vuxna är så fast i skärmberoendet och inte är kapabla att sätta gränser för oss själva – hur ska vi då kunna göra det för våra barn? Med grova penseldrag är det som att be en riktigt full person avgöra om hens vän är tillräckligt nykter för att köra hem. Precis. Ingen lyckad ekvation.

Så när vuxnas sociala kompetens krymper, moget gränssättande är frånvarande och konflikträdslan styr – vem hjälper då nästa generation att sätta gränser för skärmanvändande? Hur kan vi hjälpa oss själva redan idag?

Hur kan vi tillsammans se till att vår sociala kompetens inte går förlorad?

Se hela klippet här »

TV4

Kliv ur din illusion av verkligheten med hjälp av hjärnträning

INTERVJU: Hjärntränaren och Mindful Bizness grundaren Charlotte Hult är en kvinna med skärpta sinnen. I en uppkopplad värld med digital stimuli dygnet runt hjälper hon individer att träna sina hjärnor med mindfulness som plattform. Vilka fördomar finns om mindfulness och står de i vägen för att du ska kunna träna upp ditt lugn?

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Psykisk ohälsa har blivit ett samhällsproblem. Pengarna för sjukskrivningar är slut hos Försäkringskassan. Depressionerna peakar vid 13-18 års ålder. Oas skulle fungera som en mänsklig laddningsstation för återhämtning. Vi tankar våra bilar. Vi laddar våra telefoner. En tyst Oas där vi kan tanka kraft är precis vad vårt samhälle behöver.

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Att vara i tystnad i grupp kan väcka en massa känslor hos människor. Många blir obekväma eftersom det är ett så invant socialt beteende att bekräfta varandra och vara till lags. En plats där det är regel att vara i tystnad förändrar ramarna. Lite som i en kyrka eller på ett bibliotek där vi automatiskt respekterar varandras andrum. Jag tror att tystnaden i Oas kommer att ge människor en varm välbekant känsla av att komma hem. Jag tror också att människor kommer att återupptäcka sina sinnen som mer skärpta och komma i kontakt med den sanna ordlösa kommunikationen.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Stor skillnad. Det är enkelt, vem bestämmer när du tar upp din telefon? Är det du själv som väljer eller är det automatiserat genom en signal, reflex eller vana? Inte undra på att stressrelaterade sjukdomar skjuter i höjden när vi reagerar på yttre omständigheter framför våra inre behov. Det blir som att gå från ett fångenskap av beroende till frihet att välja själv. Det går att träna upp!

”Varje gång vi tar på skärmen får vi belöning av signalsubstansen dopamin som verkar centralstimulerande. Vi behöver vara vakna och se över balansen mellan mänsklig beröring och digital beröring om vi vill behålla vår makt över vart vår uppmärksamhet går. Signalsubstansen dopamin har en viktig funktion för att reglera vår motorik, vakenhet, glädje, entusiasm, uppmärksamhet och motivation. Missbruk leder till en obalans som i sin tur kan leda till psykisk ohälsa. Digital konsumtion. Alkohol konsumtion. Shopping konsumtion. Vad som gör konsumtionen positiv eller negativ för oss styrs av förmågan att leda oss själva.”

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Stress är designat för handlingskraft. Tänk själv, hur upplever du din kropp i stressiga situationer? Kanske att pulsen går upp, att din kropp blir varm och förbereder sig på att kanalisera all kraft från adrenalinet på ett visst ändamål? Har du balans mellan aktivitet och återhämtning är stressen positiv. Till skillnad från teknikens ständiga uppdateringar av mjukvaran designades vår hjärna för typ 40 000 år sedan när vi på savannen använde kroppen för att jaga eller fly från vår motståndare i syfte att överleva. Vår hjärna fungerar likadant idag och behöver en uppdatering som matchar dagens samhälle.

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Med den neuroforskning vi har tillgång till idag kommer mobilfria zoner att vara lika självklara som bensinmackar har varit för bilar. Nu går vi över till mer och mer eldrivna bilar vilket också blir mer hållbart. Och vi är energi-drivna människor, som lär oss hur vi kan hålla hela vägen, utan att brännas ut fysiskt, psykiskt eller känslomässigt.

Många avfärdar mindfulness som ”flummigt’” – hur förklarar du för dem vad mindfulness är?
Mindfulness är ett tillstånd, ett förhållningssätt och en metod som syftar till mognad och utveckling. Jag tror att många har hört talas om mindfulness i ett sammanhang de inte kan relatera till och därför betingat mindfulness som flummigt. Se det som att du öppnar upp och förstår dina drömmar och hur allting hänger ihop från micro till macro, från abstrakt till mästerverk. Det kan upplevas som ett uppvaknande, vilket i sin tur är en process där pusselbitar faller på plats och såklart kan en persons pusselbit verka flummig för en annan som har ett helt annat pussel. Se det som en process från att vara i en illusion av verkligheten till att uppleva verkligheten som den är. Mindful betyder uppmärksam d.v.s. att dina sinnen är skärpta.

Hur kan mindfulness på arbetsplatsen leda till mer fokus, mer kreativitet och högre motivation?
Tidspress behöver fokus och lösningar behöver kreativitet. Träning i mindfulness bidrar till att skickligt hantera båda när det brinner i knutarna. En förmåga som är värdefull både på arbetsplatsen och privat. Genom bättre självledarskap har du också en nära kontakt med dina inre drivkrafter och har förmågan att motivera och reglera ditt tillstånd efter behov.

Vad har närvaro med lugn att göra?
Jag ser det som en bro mellan närvaro och lugn. När det pågår känslostormar och tankebrus utmanas kontakten och kan upplevas mer som en gungig hängbro med dimma. Träning i mindfulness stärker kontakten och förmågan att kunna stå kvar i stormens öga. Du vet, där allt är så stilla att sinnena registrerar allt trots att det stormar runtom. Du känner pulsen, du noterar vad som pågår och du står kvar lugn. Det är en förmåga som går att träna upp!

Vilket är det största missförståndet när det kommer till mindfulness?
Missförstånd jag har stött på är att mindfulness handlar om att tankar och känslor ska tryckas undan. Inte alls! Varje gång du gör en medveten förflyttning av din uppmärksamhet från en tanke eller känsla till nuet, tränas uppmärksamhetsmuskeln i hjärnan upp. Det skapar en distans till känslor och tankar vilket är en framgångsnyckel för att komma fram till lösningar. Skillnaden blir att vara chef över din uppmärksamhet, tid och energi.

Vårt samhälle bygger på effektivitet – hur kan närvaron och lugnet etablera en plats där?
Närvaron och lugnet kan etablera en plats i samhället genom att närvaroträning tas in som en naturlig del i företagskulturer, på skolor och i vård och omsorg. Tänk dig att varje arbetsplats har ett rum med ett mobil- och datordagis utanför där snuttetrasorna kan läggas på laddning, medan du själv går in i ett rum som andas avkoppling och erbjuder mental träning för att stärka dina inre resurser som fokus, kreativitet och motivation. Det är förstås en förändringsprocess att skapa en ny hållbar företagskultur och det är där OAS, Mindful Workdays eller någon av våra branschkollegor kommer in i bilden! Många organisationer kan behöva hjälp med implementeringen för att bygga en hållbar företagskultur. Närvaron och lugnet i människor är själva navet för att relationer, organisationer och samhällen ska fungera hållbart.


Namn: Charlotte Hult
Titel: Hjärntränare och entreprenör
Stad: Lidingö, Stockholm
Hemsida: www.mindfulbizness.com
Aktuell med: Tre saker. Jag stödjer Initiativet Dream, skapar hållbara företagskulturer genom konceptet Mindful Workdays och driver Instagramkontot mindfulbizness.
Bästa varva-ner-tips: Höj blicken, ta ett djupt andetag och bli medveten om ljud, skönhet och hur din kropp upplevs just nu. Det skapar en direktkontakt med dig själv i nuet och distans till de tankar och känslor som pågår.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Smartphones är ett fantastiskt verktyg med flera funktioner kopplade till en enda produkt. Jag gillar funktioner och appar som förenklar kommunikation, produktivitet, organisation och mäter vår hälsa. Så det blir mer tid över till att leva.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Att barn och vuxna skapar skadliga beroendemönster i hjärnan genom omedveten användning av smartphones för att vi inte ännu förstår bättre. Vi utsätts för ett enormt informationsflöde av det digitala bruset i vårt samhälle och det ställer krav på självledarskap och ansvarstagande.
Vill tipsa om: Om du är nyfiken på meditation men ännu inte har fått in en rutin, rekommenderar jag meditationsappen Headspace.
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Alla företag skulle behöva en tyst oas. En urladdad medarbetare gör lika mycket nytta som en urladdad telefon.


Skärmtiden skadar tryggheten i våra relationer

INTERVJU: Kulturbyggaren Angelica ”albert” Albertsson förstår vikten av trygga relationer. Hon menar att tydliga ramar skapar denna trygghet hos både barn och vuxna när det kommer till skärmtid. Här berättar hon mer om vad som händer med denna trygghet när vi är ständigt uppkopplade och förväntas vara snabba, positiva och lösningsorienterade. Och hur vi hittar tillbaka till den igen.

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Den bidrar till läkning på cellnivå. Den får oss att stilla oss så att vi får möjlighet att komma åt vad det är vi behöver och vill på ett inre djupare plan. Om det finns yttre stabila ramar omkring oss, så tror jag att vi har större förmåga att släppa taget/kontrollen och bjuda in andra tankar och känslor att ta plats.

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Jag upplever att det uppstår ett kraftfullare energifält om det är flera människor som är med och bidrar än om det bara är jag ensam. Vi kan få draghjälp och påfyllnad genom andras närvaro.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
Förhoppningsvis så tar den bort den undermedvetna surftiden som de flesta människor ägnar sig åt varje dag. Många människor sitter helt omedvetet och scrollar på sin mobil under middagen, på mötet, på promenaden mm. vilket skapar ett tillstånd av distraktion, irritation, rastlöshet och stress i knopp och kropp.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Att definiera hur stress kan gestalta sig hos olika människor. I stället för att bara ”prata” om stress skulle vi behöva visa på olika resultat av hur ett stressat beteende tar sig uttryck. När vi är stressade så har vi inte samma förmåga att tänka lugnt, logiskt och processtyrt och då är det ingen idé att ”prata, prata, prata” med en stressad person. Vi behöver skapa utrymme och zooma ut bilden för att det ska ge mening.

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Avgörande tror jag. Vi behöver stänga av yttervärldens förväntningar, magnetiska energifält och tillgängligheten för att skapa en inre och starkare dialog med oss själva.  Viktigt med balans mellan inre och yttre dialog och påverkan för att kunna utföra det vi är ämnade att utföra. Möjligheten att återhämta oss.

Du utvecklar företagskulturer genom bland annat trygga relationer – vad menar du med det?
Jag är övertygad om att ju mer jag vet om mig själv, känner till om mina svagheter och styrkor, är nyfiket intresserad av varifrån mina tankar, känslor och beteenden kommer ifrån, desto tryggare blir jag som person. Därför börjar jag alltid på individnivå när ett kulturbygge ska genomföras. Om inte personerna som arbetar på ett företag känner till eller vet vad betydelsen av företagets vision, mission och kärnvärden är kommer det företaget aldrig att lyckas med att leva upp till vad de skrivit på sin hemsida eller vad de lovar utåt åt sina kunder, köpare, partners och medarbetare. Det blir bara floskler och tomt prat.

Hur kan trygga relationer skapas när skärmtiden ökar i alla åldrar?
Det är lika viktigt att vi skapar tydliga ramar för barn, ungdomar och vuxna vad det gäller utövande av skärmtid. Skapa spelregler för vad som ska gälla. Då är det enklare att säga till och ge feedback på om man drar över tiden. Att veta vad som gäller bidrar till att skapa trygghet och vi inger respekt när vi visar att vi tar ansvar för att följa upp de spelregler som är överenskomna. Det skapar trygga relationer.

Vilken skillnad gör medvetna och trygga relationer för ett företag?
All skillnad i världen. Medvetenhet och trygghet bidrar till att vi vågar uttrycka våra tankar, åsikter och känslor. Det är grunden till att vi ska våga utmana, opponera och kärleksfullt konfrontera varandra i syfte att komma fram till ett beslut som tjänar det högsta bästa. Förmågan att fatta egna beslut och ha tillit till människor och processer.

Hur påverkar ständig uppkoppling på jobbet våra nära relationer?
Det är förödande. Att ständigt vara uppkopplad och tillgänglig gör att vi är på helspänn mest hela tiden. Vi förväntas vara snabba, positiva och service- och lösningsorienterade. När vi väl kommer hem eller träffar våra vänner är vi helt slut, orkar inte engagera oss i varandra och förmågan att finnas där för varandra finns inte. Förmågan att aktivt lyssna sänks p.g.a.. koncentrations svårigheter och behovet av nära fysiska relationer kan minska p.g.a.. att det kan upplevas som ett prestationskrav.

Vilken rannsakande fråga bör varje företag ställa sig själv varje dag?
Hur bidrar detta till en bättre värld att leva i? Hur påverkar detta till en mer öppen, respektfull och kärleksfull gemenskap?


Namn: Angelica ”albert” Albertsson
Titel: Kulturbyggare
Stad: Stockholm
Hemsida: www.albertproduction.se
Aktuell med: Producerar en bokrelease, rekar för en konferens på Malaga 2018, skapar en process för att bygga en företagskultur för ett relativt nyskapat bolag.

Bästa varva-ner-tips: Gå i skogen, vara nära natur och vatten, pussa på en labrador, lyssna på musik, gå och få någon form av fysisk behandling.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: Närheten till att skapa kontakt omedelbart.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Konkurrensen om närvaron.
Vill tipsa om: www.teaterlistan.se
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Alla fackförbund, de som ska företräda flertalet av landets anställda.