KRÖNIKA: Jag log hela vägen hem

Som den självklaraste saken i världen bredde gästerna ut sig över mattor och trappor. I stolar och soffor, lutade mot väggarna och med fötterna på elementen. Och Götaplatsfoajén fylldes av tystnad och närvaro.

Skrivet av: Eva Essvik, publik- och affärsutvecklare
Länk till originalinlägg.

Som publikutvecklare för Göteborgs Symfoniker trampar jag envetet nya stigar för att ta vara på all den fantastiska musik som framförs och spelas in med vår orkester. För att fler ska få glädjas åt den på det sätt som passar just dem, just då. Jag brukar tänka att, ofta när man hör klassisk musik är det som att trycka på en knapp bak i nacken och ett lugn infinner sig. Vi har musiken i oss från filmer eller dataspel och den är laddad med så mycket känslor. Sorg, glädje, öppna vidder, frihet, lust, fart, stillhet.

Men det är kanske inte alla som vill, kan eller vågar njuta den i konsertsalen. Att sätta sig i mitten på en rad i en konsertsal med oskrivna regler eller press att veta när Mozart levde och dog är inte självklart för alla. Men man kan älska känslan av att sköljas av eller omges av musiken ändå. Just därför älskar jag tillfällen när vi utöver våra ordinarie konserter erbjuder musiken i en annan förpackning och på ett annat sätt.

Igår hade vi alltså glädjen att få bjuda in till Tyst After work i Götaplatsfoajén tillsammans med Oas, företaget och grundaren av konceptet. Initiativtagare är Creative Mornings och reklambyrån Stendahls. Stendahls driver ett viktigt projekt för bättre arbetsmiljö för sina anställda och detta kan vara ett sätt att finna sätt att koppla av och samla energi. Vilket bra gäng vi blev. En visionär med en bra idé, en doer och en orkester med massor av inspelad musik. 150 biljetter som sålde slut på två timmar. 4600 som anmält sig som intresserade i Facebookeventet och en ström av förfrågningar om det möjligen var någon som hade en biljett över.

Så öppnade vi dörrarna och jag kunde inte låta bli att le och känna stolthet. Besökarna kom lugnt gående, hittade sin plats, tog av sig skorna, gjorde det bekvämt för sig. Tänk att vi kan bjuda in till detta vardagsrum och två timmar av verbal och digital tystnad. Musiken från Göteborgs Symfonikers inspelningar böljade genom rummet och vi flöt omkring i våra tankar. Helt stilla satt vi där och tittade ut på pulsen ute på Götaplatsen. Bara det var en häftig känsla. Kontrasterna mellan framåtrörelse och stillhet. Jag var nervös… Ingen klocka inget att prestera, ingen produktivitet. Ska man verkligen behöva ta sig till Konserthuset, köpa biljett och skriva in i kalendern att man ska vara tyst och lyssna på klassisk musik, kan man undra? Ja, ibland behöver man bestämma sig och avsätta tid för att det ska bli av. Och igår njöt vi i gemenskap och stillhet.

Förmodligen är det detta som många av alla våra besökare upplever många gånger i stora salen under konserterna. Det gör jag också. Jag landar och känner hur världen sakta slutar snurra och jag hamnar i ett meditativt tillstånd när jag går på konsert. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Vi är Göteborgarnas Konserthus och Allas Symfoniker.

Vill du prova Tyst After Work hemma i lugn och ro?
Här är Spotifylistan från igår.
Göteborgsposten var där, läs vad de tyckte!

Sydsvenskan: ”Tyst promenad med stärkta sinnen”

Onsdag kväll på Malmöfestivalen och jag ger mig ut på ett ovanligt uppdrag. Jag går en tyst, långsam promenad genom Malmö med företaget Oas. Istället för att fråga andra om deras upplevelser, som jag brukar, får jag vända mig till mina egna.

Text: Sara Wizén
Bild: Hussein El-Alawi

Det är ett år sedan jag flyttade till Malmö. Jag tror aldrig att jag promenerat planlöst, jag har alltid ett mål. Nu hittar jag oftare utan karta än med, men mobilen finns alltid nära till hands ändå, och slukar mycket uppmärksamhet.

Lite information har jag innan jag beger mig till Berghults trädgård. Det står att deltagarna ska få uppleva Malmös stadskärna med stärkta sinnen. Företaget Oas hjälper till ”att hitta ett hållbart förhållningssätt till den digitala och sociala kommunikation och stress som omger oss på fritiden, på stan, på jobbet och genom Internet och media.” Perfekt, tänker jag.

Jag och fotograf Hussein El-Alawi letar förgäves efter en folksamling bredvid kasinot. Vi stöter på några andra som också letar efter den tysta promenaden. De berättar att de sett en sådan förut, ett hundratal personer var det då.

Vi ställer oss på bron och ser fyra personer som går mycket långsamt. Vi rusar dit. Jag går fram till kvinnan som jag misstänker är från Oas, sätter ett finger framför munnen och ”går” med armarna. Hon nickar och vi slår följe.

När vi går längs trottoaren på Stora Nygatan känner jag mig stressad. Vi går så långsamt, som på museum, och folk måste gå om oss. Jag hatar att vara i vägen. Jag tänker att det är tur att vi inte är ett hundratal. Jag tänker att det nog inte är meningen att jag ska bli stressad. Jag tänker att vi inte kommer hinna se så mycket om vi ska gå i den här takten.
På Gustav Adolfs torg myllrar det av folk kring matstånden och borden intill. Några står och grillar kött och majskolvar och musik strömmar ur deras högtalare. Dofterna från de olika köken avlöser varandra.

Vi anpassar oss efter ytan, när det är mycket folk går vi på led, när det finns mer utrymme sprider vi ut oss. Jag letar efter blickar på oss, men med egna mål i sikten verkar festivalbesökarna obrydda. När vi kommer ner mot Lilla torg verkar folk mer nyfikna, de sitter på uteserveringarna och har tid att se sig omkring.

Ungefär femtio minuter tar det att komma tillbaka till Kungsparken. Aldrig har jag gått så kort på så lång tid. Men stressen från promenadstarten har ersatts av ett lugn.

Sinnena fick vakna, och jag har tagit in fler intryck än när jag rusar i vardagen medan jag komponerar ett textmeddelande i mobilen.

FAKTA: Det här är Oas
Ett Malmöbaserat, politiskt och religiöst obundet, företag som bland annat anordnar tysta afterworks. Vill ge människor ett sundare skärmliv för att få oss att må bättre.
Baserar sitt arbete på forskning och statistiska underlag för psykisk och fysisk hälsa.


Vissa svischar förbi på cykel medan andra långsamt sätter en fot framför den andra. Fem är vi när vi börjar gå, men fyra är vi som kommer tillbaka till Kungsparken.

Jag får trots allt lyssna till de andra deltagarnas erfarenheter när promenaden avslutats. ”När sinnet är ockuperat tror jag att man tjattrar på mer, utan att något vettigt egentligen blir sagt” säger Åsa Leijon som gillar att praktisera mindfulness.

HD: ”After work utan att säga ett ljud”

Träffa kollegerna efter jobbet utan att säga ett ljud – tyst after work. Det är ett alternativ som får uppmärksamhet i dessa tider. På onsdagen fick helsingborgarna möjlighet att prova på.

– Vi tycker om after work. Men vi ser samtidigt att det finns ett behov av platser där människor kan vara tillsammans utan att konsumera eller prestera, säger Victoria Palm.
Hon driver bolaget Off The Work AB tillsammans med Navid Modiri. Malmöparet har lanserat ett alternativ: tyst after work, eller med deras ord: off the work.


”Det är en kraftfull upplevelse att vara tillsammans med andra människor utan att mingla, utan att behöva berätta om vad man jobbar med eller säga något smart”, säger Victoria Palm. Bild: Britt-Mari Olsson

Tanken är att människor möts och är tysta tillsammans. Mobiler, datorer, klockor, rentav pennor och anteckningsböcker lämnas vid dörren. Deltagarna uppmanas att inte tala eller söka ögonkontakt, utan vara i sig själva, samtidigt som de kan kan röra sig fritt i rummet och ligga eller sitta ner. Alla stannar så länge de vill, upp till två timmar.
– Det är en kraftfull upplevelse att vara tillsammans med andra människor utan att mingla, utan att behöva berätta om vad man jobbar med eller säga något smart.

Tystnad i gemenskap är inslag i flera religiösa och andliga sammanhang.
– Vi vill sänka tröskeln för att delta, att sitta tyst tillsammans kräver inga förkunskaper. Det är en möjlighet att ge dig själv en hjärnpaus i en väldigt uppkopplad och hektiskt vardag.

Hur stort är behovet av tystnad i vår tid?
– Ju mer brus och stimuli som bombarderar oss utifrån, desto mer växer behovet av tystnad.

På onsdagen var det dags för tyst AW i Helsingborg, som ett arrangemang under Skåne Innovation Week. Auditoriet på Mindpark hade bokats och kunde hysa ett 50-tal personer, men det kom betydligt färre, en handfull. Bad och uteserveringar var mäktiga konkurrenter denna heta eftermiddag.

Off The Work söker en permanent fysisk plats i Malmö för sin verksamhet, som även omfattar konferenser, workshops och annat förutom tyst after work. Hittills har de inte funnit en sådan, men hoppas att göra det under året.

Victoria Palm vill gärna återkomma med arrangemang till Helsingborg.
– Vi har ständigt samma frågor i fokus, men svaret kan skifta, det kan bli en konferens nästa gång.

Text: Lennart Kolmodin
Bild: Britt-Mari Olsson 

Tyst after work på Skåne Innovation Week 2018

OAS kommer ha med två programpunkter under Skåne Innovation Week! Nu har du chansen att gå på två tysta after works, sk. ”Off the Work”; en tyst after work i Helsingborg och en i Malmö. Läs mer och anmäl dig här!

Den ständigt uppkopplade och digitala vardagen gör oss sjuka. När du stänger av teknik, jobb och prat en liten stund hjälper du din hjärna och kropp att återhämta energi på djupet. Välkommen till Off the work: Sveriges första tysta offlineafterwork.

OFF THE WORK HELSINGBORG
Datum: 30 maj
Tid: 16:00–18:00
Adress: THINK Open Space, Mindpark, Bredgatan 11, Helsingborg
ANMÄL DIG HÄR »

OFF THE WORK MALMÖ
Datum: 31 maj
Tid: 16:00–18:00
Adress: United Spaces, Nordenskiöldsgatan 24, Malmö
ANMÄL DIG HÄR »

Dessa två event under Skåne Innovation Week är ett samarbete mellan OAS, Social Business Lab, Wellbefy och A Sustainable Tomorrow.

Tyst after work är senast uppmärksammat i SVT Morgonstudion, i Anna Mannheimer och Mia Skäringers poddavsittHa dä gött. Hääääääj!” 21 maj och Aftonbladet 5 maj.

AFTONBLADET: ”Första kvarten är en pärs. Sedan händer något”

Ingen öl, inget snack, inga mobiler. Istället: två timmars total tystnad. Det är receptet för en ny variant av after work. Aftonbladets Patrik Lundberg har testat att göra ingenting – och resultatet förvånade honom.

Se reportaget på Aftonbladet TV »

När Victoria Palm friade till Navid Modiri blev det tyst. Det var i vintras, de var på paradissemester i Seychellerna. Allt var som i en saga, men svaret dröjde. I tio minuter satt de och tittade på varandra. Sedan sa han ja.
– Jag ville verkligen bottna i svaret, känna in situationen och vara kvar i känslan, säger Navid Modiri.

En annan frierska hade kanske brutit ihop. Victoria Palm, däremot, var van vid tystnad. Tillsammans med Navid Modiri höll hon på att utveckla konceptet ”Off the work” – en tyst och nedkopplad after work.
– Det blir som en känslobrygga mellan jobbet och hemmet, dit du kan komma och varva ner och släppa det som har varit stressigt under dagen, säger Victoria Palm.

För Aftonbladets räkning besöker jag en session i Malmö. Platsen är en ”co-working-studio” vars vision är ”ett gränslöst, innovativt och medvetet entreprenörskap som får företag att växa”. Säger jag ingenting om det så har jag ingenting sagt. Tur att det här handlar om tystnad.

Victoria Palm och Navid Modiri är så där startup-snygga: moderna versioner av 1980-talets yuppies. Urbana leenden, snajdigt nedklädda, styrelsekompatibla tatueringar. De är inte ensamma. Deltagarna ser likadana ut: som gäster på en flexitarisk brunch med proseccofontän. Mitt klasshat frodas. Är detta en installation för medelklassen? Var är alla sönderstressade undersköterskor och lokalvårdare?

Jag tänker på Tolvtimmarsmannen. En kille i min högstadieklass vars familj inte åkte på solsemester. Varje sommarlovsmorgon gick han till vår lokala brygga, hoppade i och stannade i plurret tills solen gick ned. Han kunde konsten att koppla av. Vad gör jag ens här? Varför badar jag inte med Tolvtimmarsmannen? Jaja. Vi lämnar in våra telefoner, datorer och klockor. Sedan går vi in i en glasbur.

Victoria Palm upplyser om reglerna: alla ska vara offline, vi ska respektera varandra och undvika ögonkontakt, det ska råda total tystnad. Och tyst ska det bli. I två timmar.

Forskningen ger Victoria Palm och Navid Modiri rätt. Människor som ständigt kollar sina notiser i mobilen har svårt att koppla av. Hjärnan jobbar konstant, vilket leder till att  hjärnvävnaden krymper: du tröttar ut dig själv.
– När du stänger av kommer du närmare dina känslor, säger Victoria Palm. I tystnaden är du dig själv och framför allt får din hjärna chansen att återhämta sig på djupet.

Ironiskt nog är Palm och Modiri också verksamma som ”samtalsaktivister”: de vill minska avståndet mellan människor och grupper genom samtal.
Det finns ingen motsättning, menar Navid Modiri. Enligt honom är det snarare en förutsättning.
– Tystnad och samtal är syskon som går hand i hand, säger han och fortsätter:

– Jag har utforskat vad tystnaden gör med mig och också vad den kan göra med ett samtal. När du ger utrymme och lämnar plats får den andra personen en möjlighet att prata.

Första kvarten är en pärs. Människor vrider och vänder på sig. Någon testar en yogaställning som gör att han visar en bit av spargrisen. Någon annan lägger sig på rygg och spretar med benen. Själv kämpar jag för att inte hosta eller låta pestopastan jag åt till lunch komma till tals. Jag tänker på mina mejl och mina notiser på Facebook. Jag tänker på undersköterskorna och lokalvårdarna som inte har tid med sådant här. Jag tänker på Tolvtimmarsmannen som bara behövde bräckt vatten med algblomning för att finna inre frid.

Sedan händer något. Jag vet inte hur, när eller varför. Men jag zonar ut, slappnar av.
Cynismen är borta. Jag bryr mig inte om de startup-snygga människorna omkring mig. Jag bryr mig inte om mina mejl och notiser. Jag bryr mig inte om någonting; jag bara är.

När jag minst anar det förkunnar Victoria Palm att sessionen är över. Folk smyger ut, jag tassar efter. Pratar med en av deltagarna: Malin Rudenstig, 28. Hon är ingen Silicon Valley-ninja. Hon jobbar som stödpedagog.

Malin Rudenstig

Malin Rudenstig blev så rörd av stunden att hon började gråta.
– Jag kände mig så trygg av att vara i ett forum där man inte behöver prestera eller bevisa något för någon, säger hon.

Malin Rudenstig har mediterat en del på egen hand, men känner att det här är snäppet enklare.
– Det är opretentiöst och närmare vårt samhälle än annan typ av meditation. Man släpper fokus på allt runt omkring och hittar ett slags stillhet.

Har du en stressig vardag?
– Jag har mycket ångestproblematik. Så det här var verkligen välbehövligt.

Jag tänker på Tolvtimmarsmannen igen. Att bada från gryning till solnedgång, det var hans sätt att koppla av.
Det här är Victoria Palms och Navid Modiris sätt. Mitt också, för den delen. Det funkade ju. Konceptet ”Off the work” är nytt i Sverige, antagligen i hela världen. Och för firma Palm och Modiri är det här inget ideellt projekt.

Betyder det att ni kommer tjäna riktigt mycket deg?
– Var det en fråga? säger Victoria Palm.
Ja.
– Vi är ett bolag och vi har en affärsidé. Vi får väl se hur det utvecklas.

Nöjesguiden: ”Navid Modiri, nu får han bestämma sig.”

NÖJESGUIDEN: ”Tidens anda – april 2018: Här är sakerna vi pratar om mest just nu.”

8. Navid Modiri
Nu får han bestämma sig. Vill han att folk ska prata eller vara tysta?

”Måste älska @nojesguiden ändå. Samtal & Tystnad verkar vara en helt orimlig kombination i deras värld. Tydligen måste vi välja? För mig handlar ett samtal både om att lyssna och prata, vara tyst ibland och göra ljud ibland, skapa plats för både frågor och svar. Vad tänker du?”

Intervju i HR People: ”Tystnad – den nya lyxen”

I stället för after work kan man i Malmö gå på Off the Work och varva ner med kollektiv tystnad och sysslolöshet, mitt i hektiska Västra Hamnen. Vi har testat.

Två timmar, utan att prata, utan mobil. Hur ska detta gå? Vi stiger in i ett rum med kuddar. Lågmäld ambient-musik i högtalarna. Elektroniken har vi lämnat utanför, liksom skor och klockor. Alla hittar en bekväm position. Några lägger sig på golvet, andra sitter och halvligger, lutar sig mot väggen eller intar meditationsställning.

Det är Malmöföretaget Oas som erbjuder ”faciliterad tystnad”. Vår värd, Sara Johansson, förklarar reglerna: Inga samtal, ingen ögonkontakt – blickar är också en sorts kommunikation. Man kan diskret röra sig i rummet och lämna lokalen när man vill. Det finns kaffe och te. En skål med plastpärlor för den som vill sysselsätta händerna. Man kan ordna dem i mönster på golvet framför sig eller sortera dem i högar men man kan inte göra något beständigt som går att ta med härifrån.

– Du behöver inte meditera eller känna att du måste styra undan alla tankar. Du måste ingenting. Det här en en prestationsfri zon, säger Sara.

Det tar ett tag att sjunka in i lugnet, en stund av oro för hur evighetslånga dessa två timmar kommer att kännas. Sedan tunnas känslan för tid ut. Man kan inte riktigt beräkna hur länge vi vistats här, hur långt det är kvar. Man bara är. Det är skönt. Någon somnar, några går i förtid, de flesta stannar kvar. När vi bryter upp efter två timmar, rör vi oss lugnare och talar lite långsammare. Man känner sig nystädad i skallen.

Oas har startats av Victoria Palm och Navid Modiri, två professionella kommunikatörer som ironiskt nog talar sig varma för tystnad. De vill skapa mentala oaser i samhället. Vi behöver skydda hjärnan, lika väl som att träna kroppen, för att klara det moderna livet

Lär hela intervjun här »

Text: Lisbeth Lundahl
Bild: Tobias Regell
Sveriges HR Förening

Klintberg Niléhn

OAS Victoria Palm i samtal i Prestationspodden

Oas Victoria Palm gjorde poddpremiär hos Prestationspodden veckan. Här samtalar Caroline, Per och Victoria om utbrändhet, tystnadsmeditation, hjärnforskning och vad vi egentligen kan vinna på att ha som vana att stänga av telefonerna.

”Det känns helt underbart spännande och läskigt och självklart och ovant samtidigt att ha gjort poddpremiär. Jag är stolt över mig själv och jag är så stolt över min och Navids resa med Oas. Att starta någonting nytt, bygga upp det från absoluta nollpunkten och samtidigt sätta hållbarhet, lustfylldhet och kärleksfull punk i första rummet – it’s a ride! För mig är det så otroligt viktigt att det vi gör byggs på hållbarhet, tydlighet, kunskap och värme. Jag upplever verkligen att vi gör det. Och det gör mig så otroligt stolt. Lyssna gärna på avsnittet och berätta vad ni tänker, känner och tycker. Jag är så nyfiken på vad detta klingar an i dig.” – Victoria

”Reklam, nyheter, jobb, prat, multitasking, mail, sms, telefoner och sociala medier fyller våra hjärnor och vi får aldrig en paus för att återhämta oss. Det är något jag och Per har pratat i timmar om. Här kommer en kvinna som gör något åt det. Victoria Palm , som förövrigt är magnetisk som person har tillsammans med Navid Modiri startat företaget Oas. De driver ett unikt stresshantering företag och till och med tysta afterwork. Vår klippare skrev just att han inte har klippt så mycket för att detta avsnitt är mer som ett samtal med väldigt mycket klokheter.”

Dagens Nyheter: ”Välkommen på tyst after work”

Under torsdagen var det premiär för ett nytt afterworkkoncept i Stockholm. 50 personer samlades för att tillbringa två timmar stillasittande, tysta och teknikfria. – Planen är att stanna tills det är slut, men jag är inte säker på att jag klarar två timmar, säger Maria Johansson.

Bara en bit upp i slottsbacken, mitt emot det kungliga slottets långsida finns det en dörr som leder in i The Castle. Det är en byggnad med lokaler som kan hyras av vem som helst. Två trappor upp ligger det rum som denna eftermiddag kommer att fyllas med en tyst och stillasittande skara människor.
– I kväll ska vi bara vara tysta tillsammans. Vi har alla olika dagar bakom oss och kvällar framför oss men just nu delar vi denna stund tillsammans, påminner arrangören Victoria Palm i sitt välkomsttal till de tysta främlingarna i rummet.

Konceptet ”Off the work”, som tidigare bara introducerats i Malmö har kommit till Stockholm för en kväll. Reglerna är många. Olikt en mer traditionell afterwork har alkoholen ersatts med kamomillte. Det är inte okej att prata eller se varandra i ögonen. Elektronik och klockor tillåts inte heller i lokalen utan ska lämnas i en låda utanför. ”Somnar du och börjar snarka kommer du känna en lätt hand på din axel” står det på ett papper som satts upp på utsidan av dörren.

– Vi tog konceptet afterwork och rensade i det så mycket vi kunde, efter våra egna värderingar. Vi ville få bort all framåtrörelse och prestation. Att befinna sig i en lokal med människor utan att interagera skapar en väldigt kraftfull energi, säger Victoria Palm som arrangerar eventet tillsammans med sin sambo Navid Modiri.

Victoria är grundare av företaget OAS som ligger bakom kvällens koncept, samt flera andra liknande arrangemang på temat. Kvällens 50 platser fylldes upp bara 24 timmar efter att de släppts. 80 personer hamnade på väntelistan. – Både jag och Navid kommer ifrån utbrändhet. Vi var båda väldigt uppkopplade ett tag och påverkades mycket av att alltid vara tillgängliga. Till slut blev vi helt enkelt tvungna att lära oss att säga nej och att lägga bort mobilen. Vi startade upp OAS för att vi vill hjälpa människor att hitta ett förhållningssätt till digitalstress, säger Victoria Palm.

Det finns vetenskap som stödjer Victorias resonemang. Under 2017 presenterade konsultbolaget Deloitte en undersökning som visar att en av fem svenskar som äger en smart mobil tittar på den över femtio gånger per dag. Ungefär en tredjedel upplever att de använder telefonen för mycket. Maria Johansson är en av dem. Hon fick upp ögonen för Off the work redan efter premiären i Malmö och när hon förstod att evenemanget skulle komma till Stockholm var hon snabb att anmäla sig. – Jag har insett hur beroende jag är av min telefon och vill testa vad som händer när jag inte kan eller får ta upp den. Planen är att stanna tills det är slut men jag är inte säker på att jag klarar två timmar. Jag kanske blir så rastlös eller ångestfylld att jag måste gå tidigare, säger hon. 

I motsats till kvällens deltagare är själva lokalen inte speciellt tyst eller reserverad. Det är inte mycket som skiljer den från en modern konstutställningssal. I taket har någon hängt stora molnliknande samlingar av bomull som bryts av med en gnistrande discokula och orientaliska lampskärmar. Väggarna täcks av illustrationer och teckningar och i de höga fönstren hänger guldfärgade sammetsgardiner. Jag och Maria sitter i en soffa utanför och tittar på den kö som snabbt byggs på ute i trapphuset. Den innehåller blandade åldrar men de flesta är kvinnor.

Det är uppenbart att det här är ett koncept som rimmar väl med sin tid. Allt fler skolor väljer att införa mobilförbud i sina klassrum. De tysta retreaten är många och möjligheten finns för både vuxna och barn att åka iväg en helg för en ”digital detox” i naturskön miljö. Under sommaren 2017 startade en ny pop up­restaurang i Stockholm. ”Nuet” började dyka upp på restauranger runt om i staden för att servera trerättersmiddag i mobilfri miljö, så att besökaren skulle kunna ”uppnå maximal närvaro under middagarna”. Både den amerikanska komiker Chris Rock och den amerikanska rockmusikern Jack White har valt att förbjuda mobiler under sina turnéer. Tanken är att publiken ska höja blicken från sina tekniska prylar och i stället uppleva showen.

Jag har aldrig mediterat, aldrig testat mindfulness och det är heller inte många gånger jag stått i yogapositionen hunden. När dörren till lokalen väl stängts om oss inser jag snabbt att jag nog är rätt ensam om det. De övriga i rummet känns misstänkt bekväma och avslappnade redan från start. Utan att tveka slår de sig ner längs väggarna och sluter ögonen. Bara några minuter in kommer de första, lätta snarkningarna. Jag försöker mig på samma taktik men lyckas sämre. Mina ögon vill registrera omgivningen först. Skanna av alla ansikten och positioner. Avkopplingen har svårt att infinna sig. I stället för att blunda börjar jag leta efter spännande mönster i den repade stavparketten. Men utan att hitta ett enda.

Snart får jag ont i kroppen av att sitta stilla. Samtidigt börjar allt flera personer lätta på trycket mot väggen och röra sig runt i lokalen. I det stilla tumultet drar jag till mig en filt och lägger mig ner på golvet. En handfull ligger redan där. Andra har satt sig vid borden och börjat pilla i skålarna med rörpärlor som placerats ut för att aktivera den rastlöse. Min hjärna fortsätter att snurra av osammanhängande tankar. ”Undrar var Nordkoreas utrikesminister tänker äta middag i Stockholm i kväll”, ”jag måste verkligen köpa nya D-­vitaminpiller”, ”är väggarna gråa, lila eller blå”. Jag kan i alla fall meddela att det inte alls var jobbigt att vara ifrån mobilen. Det trodde jag nog att det skulle vara. Speciellt då jag kvällen innan övervägt kasta den i väggen eftersom den stal uppmärksamheten från min läsning var tionde minut, trots att den var inställd på ljudlös. Däremot tänker jag mycket på tiden. Tidlösheten i rummet stressar mig mer än någonting annat. Desperat försöker jag avgöra klockslaget genom att läsa av färgen på himlen utanför fönstret. Med ens slår det mig hur mycket jag ständigt förhåller mig till tiden. Kvällens första genombrott. Till slut ger jag upp de tama analyserna av ljuset i lokalen och bestämmer mig för att bara ligga här, på det kalla golvet bland alla dessa inåtvända människor till själva slutet.

Den meditativa musiken från taket och de svarta fåglarnas färd över himlen utanför har en lugnande effekt. Efter en stund kommer jag på mig själv att tomt stirra på siluetterna av tulpanerna i fönstret. Kvällens andra genombrott. Det blir inga fler. De två timmarna passerar mycket snabbare än förväntat. Och när Victoria Palm meddelar att det bara är fem minuter kvar känner jag mig rätt osugen på att lämna det varma lugnet. En lätt vimmelkantig skara börjar snöra på sig skorna. Bara hälften av ursprungsensemblen är kvar i lokalen, men däribland syns Maria Johansson, avslappnad och ångestfri.

– Det här var helt underbart och inspirerande. Det är så skönt att bara få sitta med sina tankar och sin andning. Jag ska verkligen försöka göra ingenting lite oftare, säger hon.

Text: Felicia Nordlund, felicia.nordlund@dn.se
Foto: Nicklas Thegerström, nicklas.thegerstrom@dn.se

LÄS ARTIKEL-PDF FRÅN DN