”Vi växer ihop med mobilen – och därför har vi svårt att hantera det”

PC För Alla 8 februari 2019: Så stressad blir du av mobilen. 

Avancerade mobiler, smarta appar och mängder av pushnotifikationer har gjort att vi aldrig riskerar att missa ens det minsta lilla. Men vad gör egentligen allt detta med oss – och hur mår vi av att vara ständigt uppkopplade?

– Ni behöver inte vara rädda om ni inte skulle kunna vara helt tysta, det gör inget om ni råkar prutta eller snarka till i sömnen, säger Victoria Palm.

Hon är initiativtagare till Off the Work – en slags variant på after work – fast med skillnaden att tystnad råder i stället för alkoholmingel och högljudd musik.
Vi befinner oss på ett kontorshotell vid Universitetsholmen i centrala Malmö, i ett glasväggsförsett rum med färgglada kuddar och en trappsoffa i fyra steg. Här ska femton människor sitta i två timmar och göra absolut ingenting. Vi har fått lämna ifrån oss alla våra ägodelar, inklusive mobiltelefon och armbandsur, och fått tydliga instruktioner om att vara så tysta som möjligt. Sånär som på kroppsljuden då.

– Ta gärna lite te. Och blir ni rastlösa kan ni hämta kulor att sortera, säger Victoria Palm och pekar mot ett litet bord vid ingången.

Jag ser mig om i rummet; här finns dreadlockskillen i yoga-ställning, en medelålders dam som förgäves försöker hålla tillbaka sin rethosta, en ung tjej med hål i sina strumpor och som snart dåsar iväg i tunga andningar.

Till en början känns det inte särskilt avkopplande att sitta knäpptyst tillsammans med främlingar i det dunkelt upplysta rummet. Tankarna börjar snurra i huvudet. När går mitt tåg? Vad ska jag äta till middag? Har jag fått något nytt mejl? Det sistnämnda är förmodligen en fullt rimlig tanke, eftersom jag enligt min senaste Iphone-rapport lägger ett par timmar per dag åt att stirra på min mobilskärm.

Men så försvinner tidsuppfattningen helt. Innan jag hinner fundera så mycket mer säger Victoria att två timmar snart har passerat. Det känns lite som att jag precis har sovit ut efter en lång resa, fullständigt tom och samtidigt medveten om minsta lilla ljud. Förutom de inledande bryderierna har jag inte saknat varken mitt Facebook-flöde eller min inkorg det minsta – men verkligheten slår snart klorna i mig. Det första jag gör när jag lämnar rummet är att hämta min mobil, slå av flygplansläget och kolla efter nya notiser. Två nya har dykt upp.

Skärmtid hett samtalsämne
Konceptet med en tyst och teknikfri after work ligger, så att säga, rätt i tiden. Inte nog med att begreppet ”digital detox” vuxit enormt på bara några år, det debatteras ständigt huruvida skärmar är nyttigt för våra barn, och var och varannan vecka lanseras nya tjänster som ska göra oss mer medvetna om vad vi egentligen pysslar med framför våra skärmar.

Det tycks helt enkelt finnas ett behov hos gemene man av att koppla ned, och som av en händelse blir också antalet tillfällen som låter oss göra detta fler och fler. Nöjer vi oss inte med att kaféer förbjuder mobiltelefoner kan vi alltid planera in sådana här grejer – eller dra iväg på en längre digital detox-semester till den grekiska övärlden, alternativt löpa hela linan ut och åka till ett teknikfritt buddhisttempel i Nepal. Möjligheterna att för en stund koppla bort omvärlden är goda.

För Victoria Palm och hennes sambo började idén med teknikfria och tysta after works med att de själva höll på att springa in i väggen. De hade experimenterat med tystnadsövningar hemma ett tag, märkt av hur uppkopplade de var och börjat läsa på.

– Forskningen pekade åt samma håll, säger Victoria Palm när vi slår oss ner i det färgglada kontorslandskapet efter att den sista deltagaren lämnat för kvällen.

Initiativet har på kort tid blivit en framgång. Förutom återkommande after works håller man kurser och workshops hos företag där deltagarna får diskutera digital stress. Givetvis mobilfritt.

– Vi bjöd in till ett event i Stockholm, och då svarade en: ”Först tänkte jag att jag är så stressad att jag inte har tid, men sedan kom jag på att det är just därför jag ska gå”. Sedan är det många som säger att andningen blir lugnare, tankarna stillas och tiden går snabbare. Många säger också att det känns som att de känner de andra i rummet efter en stund. Två gånger har det hänt att folk börjat gråta tack vare att de tyckt allt varit så fint, intimt och ovant.

Sjukdom och brist på återhämtning
Var man nu inte orolig över att springa in i den digitala väggen innan lär man bli det efter ett besök på eventets sajt. Här står det bland annat att ”den ständigt uppkopplade och digitala vardagen gör oss sjuka” och ”att vi aldrig får chansen att återhämta oss”.

Jag ber Victoria Palm att utveckla.

Många förstår detta, men det är svårt för företag att sätta det till handling.

– Vi baserar allt på forskning. Sociala medier och telefonen i sig är ju fantastiska, men det som händer rent fysiskt med din kropp när du är en så kallad ”constant checker” är att ditt fokus bryts hela tiden. Forskningen har på senare tid visat att det inte finns något som heter ”många bollar i luften” – du kan bara ha en boll i luften men du byter hela tiden, för så fungerar din hjärna. Det är viktigt att känna sig sedd av sin partner och av sina kollegor. Exempelvis blir det lätt ett problem när det ska brainstormas samtidigt som alla sitter och svarar på jobbmejl. Vi behöver adressera de här frågorna och förstå vikten av dem.

Hon fortsätter:
– Vi lever i en väldigt ung digital ålder och vi behöver hitta vägar tillsammans och testa oss fram för att se vad som fungerar och inte fungerar. Det är så klart individuellt och beroende på arbetsplats, men vi kan se att många blir mer kreativa när mobilen stängs av. Du tänker längre tankar och kan hålla fokus bättre om du inte hela tiden har den här digitala distraktionerna som stör dig. Många förstår detta, men det är svårt för företag att översätta det till handling.

Digital stress upp över öronen
Forskningen som Victoria Palm hänvisar till står prydligt uppradad på sajten, indelad i fyra olika kategorier – och blandas med diverse klickjagande rubriker. Här finns artiklar om allt från självklara saker som att det inte är bra att stressa för mycket och att sjukskrivningar kostar samhället miljardbelopp, till mer häpnadsväckande uppslag av typen ”7 skrämmande saker du aldrig visste om mobilberoende”.

Jag läser den ena alarmerade artikeln efter den andra, googlar hur jag upptäcker signaler på både mobilberoende och digital stress, och lyssnar på TED Talks där välklädda föreläsare entusiastiskt förklarar att våra skärmar gör oss mindre glada. Snart står det mig upp över öronen. Jag har alltid trott att jag haft bra koll på mina digitala kanaler, men då har jag också aktivt valt att inte ha några pushnotifikationer aktiverade. Jag avinstallerar jobbets chattprogram Slack från min Iphone när jag känner att det blir för mycket, och svarar helst inte på mejl efter arbetstid.

Men ändå: Gårdagskvällen tillbringades i tv-soffan framför Netflix, samtidigt som jag hade igång två Skype-chattar och ständigt uppdaterade text-tv-appen för att se resultatet mellan Manchester City och Liverpool. Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att skanna av Twitter, Instagram och Facebook. Inte för att jag behövde; jag är inte särskilt aktiv där ändå – utan snarare för att det blivit någon slags morgonrutin. Dessutom behöver jag inte vänta längre än till nästa bussavgång för att se att var och varannan människa sitter med näsan begravd i sina mobiler.

Effekterna istället för mängden
Jag ringer upp Giorgio Grossi, forskningsansvarig och legitimerad psykolog på Stressmottagningen i Stockholm, för att försöka få någon typ av klarhet i ämnet. Mår vi verkligen så mycket sämre av våra uppkopplade enheter? Det visar sig snabbt att det inte går att ge något enkelt svar på vilka effekterna är, och vilka som riskerar att halka dit i ett beroende.

– Smartphonen har inte så många år på nacken, så forskningsmässigt är det här ett relativt nytt ämne, men det är både intressant och oroväckande. Det finns många studier som ser på problematiken med smartphones och likställer den med ett slags beteendeberoende i likhet med spelberoende. Det är samma typ av belöningssystem som aktiveras i hjärnan, säger Giorgio Grossi.

Det låter nästan som att vi ska se våra mobiltelefoner som ett problem?
– Nej, vi ska absolut inte demonisera våra mobiler. Våra smartphones är en så integrerad del av våra liv nu. Vi bokar biobiljetter, loggar in på läkarappar, ringer och sköter arbetsrelaterade uppgifter från våra mobiler. Det finns så klart stora fördelar med allt det här, som verkligen underlättar vår vardag.

– Samtidigt finns det människor som fastnar i det här beteendet. Vi behöver titta på hur mönstret ser ut, för det riskerar att bli ett problem när konsekvenserna blir ett beroendesyndrom. Det kan handla om att du får abstinens när du inte har kollat mobilen på ett tag, eller att du prioriterar bort andra delar av livet. I slutändan kan det leda till att du börjar sova sämre, och börjar slarva med dina vanor. Men i grund och botten behöver man förstå hur mycket av vår tid och uppmärksamhet som blir kidnappad av mobilen, eller rättare sagt av innehållet. Istället för att bara titta på kvantitet får man titta på effekterna.

För många blir mobilen en flykt.

– Till saken hör att vi modifierar ständigt vår kultur. På så sätt, om jag får dra en klyscha, var det bättre förr. Man hade en tydligare gräns för vad som var arbete och vad som var fritid. I dag är arbetslivet mer flytande, och gränserna har blivit uppluckrade. Å ena sidan kan vi interagera med människor på andra sidan världen. Å andra sidan blir det svårare att få struktur i våra liv med den typen av tillgänglighet.

Jag tar upp det som Victoria Palm pratar om, att det är svårt att hålla många bollar i luften samtidigt.
– Ja, oavsett om vi har smartphones eller inte mår vi bra av att göra en sak i taget. Det är samma sak som de personer som kommer hit för att de har gått in i väggen. Man kan ha svårt att hålla en röd tråd under ett samtal, och glömmer av sådant som vad folk heter, och var man har lagt saker. För många blir mobilen en flykt. Väger man då in ett problematiskt förhållande till mobilen i allt detta riskerar läkningseffekter att fördröjas.

Chefer i riskzonen
Magdalena Stadin är doktorand vid Hälsohögskolan på Jönköpings Universitet, och har tittat närmare på hur den ständiga uppkopplingen påverkar arbetslivet. Bland annat har hon kommit fram till att chefer ligger i riskzonen för att bli stressade, mycket på grund av krav både upp- och -nedifrån. Även hon håller med om att det är bäst att fokusera på en och samma sak.

– Det är ett problem att vi ständigt skiftar fokus. Även om du tycker att du jobbar effektivt blir det ju svårt att sköta en uppgift så bra som möjligt om du ständigt har andra saker som stör, säger Magdalena Stadin.

– På nittiotalet pratade man om it-stress, då var det mer rädsla och ångest över att arbeta med datorer. När vi pratar om digital stress i dag handlar det mer stressfaktorerna som uppkommer av att arbeta med digitala verktyg. Just den diskussionen har vi sett mer av under de senaste tio åren. Det är inte så konstigt, i dagens arbetsklimat är det många som förväntas vara tillgängliga hela tiden.

Vi är så vana att ta upp telefonen hela tiden, och det kan vara svårt att låta bli.

Precis som Giorgio Grossi menar Magdalena Stadin att det mesta kring det här ämnet är individuellt, och att mobilen med alla dess möjligheter till kommunikation inte per automatik är något vi ska avfärda som något dåligt eller som något som gör oss sjuka. Det gäller helt enkelt att känna efter själv: tycker man att man inte har koll på situationen kan den uppkopplade vardagen absolut vara ett problem.

Vad ska man då göra om man känner sig orolig över den ständiga uppkopplingen?
– Börja med att stänga av notifikationer, och slå på autosvar på mejlen när du är borta. Inom psykologin pratar man om ”fear of missing out”, det vill säga att man är rädd att man ska missa något. Vi är så vana att ta upp telefonen hela tiden, och det kan vara svårt att låta bli. Men börja med de enklare sakerna, som att inte ta upp den innan du går och lägger dig. Reser du iväg på semester kanske det räcker med att du kollar mobilen någon gång om dagen.

– Från företagssidan behöver man hitta en strategi; alla måste inte vara involverade i samtliga konversioner, och det är nyttigt att ha en policy kring mejl på jobbet. Exempelvis kan man komma överens om att inte skicka mejl efter arbetstid.

Gulliga katter som botemedel
Efter att ha avslutat samtalet med Magdalena Stadin sätter jag mig på min kontorsstol och stirrar in i datorskärmen resten av eftermiddagen. Blev jag verkligen så mycket klokare av detta? Jag lyssnar visserligen på vad som sägs, känner att miniversionen av min digitala detox var avkopplande, och försöker verkligen leva efter de kloka råden. Men så tittar jag på veckostatistiken över skärmtiden på min Iphone, och blir för en stund nedslagen. Tydligen har den ökat med 101 procent sedan förra veckan. Hur nu det gick till.

Allra mest tid tillbringas med Instagram – där jag inte gör mycket mer än att kolla filmsnuttar på djur som gör diverse knasiga saker. Alltså fullständigt nonsens. Samtidigt; gulliga katter borde ju om något råda bot på min eventuella digitala stress.

Skrivet av: Anders Wollner

HD: ”After work utan att säga ett ljud”

Träffa kollegerna efter jobbet utan att säga ett ljud – tyst after work. Det är ett alternativ som får uppmärksamhet i dessa tider. På onsdagen fick helsingborgarna möjlighet att prova på.

– Vi tycker om after work. Men vi ser samtidigt att det finns ett behov av platser där människor kan vara tillsammans utan att konsumera eller prestera, säger Victoria Palm.
Hon driver bolaget Off The Work AB tillsammans med Navid Modiri. Malmöparet har lanserat ett alternativ: tyst after work, eller med deras ord: off the work.


”Det är en kraftfull upplevelse att vara tillsammans med andra människor utan att mingla, utan att behöva berätta om vad man jobbar med eller säga något smart”, säger Victoria Palm. Bild: Britt-Mari Olsson

Tanken är att människor möts och är tysta tillsammans. Mobiler, datorer, klockor, rentav pennor och anteckningsböcker lämnas vid dörren. Deltagarna uppmanas att inte tala eller söka ögonkontakt, utan vara i sig själva, samtidigt som de kan kan röra sig fritt i rummet och ligga eller sitta ner. Alla stannar så länge de vill, upp till två timmar.
– Det är en kraftfull upplevelse att vara tillsammans med andra människor utan att mingla, utan att behöva berätta om vad man jobbar med eller säga något smart.

Tystnad i gemenskap är inslag i flera religiösa och andliga sammanhang.
– Vi vill sänka tröskeln för att delta, att sitta tyst tillsammans kräver inga förkunskaper. Det är en möjlighet att ge dig själv en hjärnpaus i en väldigt uppkopplad och hektiskt vardag.

Hur stort är behovet av tystnad i vår tid?
– Ju mer brus och stimuli som bombarderar oss utifrån, desto mer växer behovet av tystnad.

På onsdagen var det dags för tyst AW i Helsingborg, som ett arrangemang under Skåne Innovation Week. Auditoriet på Mindpark hade bokats och kunde hysa ett 50-tal personer, men det kom betydligt färre, en handfull. Bad och uteserveringar var mäktiga konkurrenter denna heta eftermiddag.

Off The Work söker en permanent fysisk plats i Malmö för sin verksamhet, som även omfattar konferenser, workshops och annat förutom tyst after work. Hittills har de inte funnit en sådan, men hoppas att göra det under året.

Victoria Palm vill gärna återkomma med arrangemang till Helsingborg.
– Vi har ständigt samma frågor i fokus, men svaret kan skifta, det kan bli en konferens nästa gång.

Text: Lennart Kolmodin
Bild: Britt-Mari Olsson 

AFTONBLADET: ”Första kvarten är en pärs. Sedan händer något”

Ingen öl, inget snack, inga mobiler. Istället: två timmars total tystnad. Det är receptet för en ny variant av after work. Aftonbladets Patrik Lundberg har testat att göra ingenting – och resultatet förvånade honom.

Se reportaget på Aftonbladet TV »

När Victoria Palm friade till Navid Modiri blev det tyst. Det var i vintras, de var på paradissemester i Seychellerna. Allt var som i en saga, men svaret dröjde. I tio minuter satt de och tittade på varandra. Sedan sa han ja.
– Jag ville verkligen bottna i svaret, känna in situationen och vara kvar i känslan, säger Navid Modiri.

En annan frierska hade kanske brutit ihop. Victoria Palm, däremot, var van vid tystnad. Tillsammans med Navid Modiri höll hon på att utveckla konceptet ”Off the work” – en tyst och nedkopplad after work.
– Det blir som en känslobrygga mellan jobbet och hemmet, dit du kan komma och varva ner och släppa det som har varit stressigt under dagen, säger Victoria Palm.

För Aftonbladets räkning besöker jag en session i Malmö. Platsen är en ”co-working-studio” vars vision är ”ett gränslöst, innovativt och medvetet entreprenörskap som får företag att växa”. Säger jag ingenting om det så har jag ingenting sagt. Tur att det här handlar om tystnad.

Victoria Palm och Navid Modiri är så där startup-snygga: moderna versioner av 1980-talets yuppies. Urbana leenden, snajdigt nedklädda, styrelsekompatibla tatueringar. De är inte ensamma. Deltagarna ser likadana ut: som gäster på en flexitarisk brunch med proseccofontän. Mitt klasshat frodas. Är detta en installation för medelklassen? Var är alla sönderstressade undersköterskor och lokalvårdare?

Jag tänker på Tolvtimmarsmannen. En kille i min högstadieklass vars familj inte åkte på solsemester. Varje sommarlovsmorgon gick han till vår lokala brygga, hoppade i och stannade i plurret tills solen gick ned. Han kunde konsten att koppla av. Vad gör jag ens här? Varför badar jag inte med Tolvtimmarsmannen? Jaja. Vi lämnar in våra telefoner, datorer och klockor. Sedan går vi in i en glasbur.

Victoria Palm upplyser om reglerna: alla ska vara offline, vi ska respektera varandra och undvika ögonkontakt, det ska råda total tystnad. Och tyst ska det bli. I två timmar.

Forskningen ger Victoria Palm och Navid Modiri rätt. Människor som ständigt kollar sina notiser i mobilen har svårt att koppla av. Hjärnan jobbar konstant, vilket leder till att  hjärnvävnaden krymper: du tröttar ut dig själv.
– När du stänger av kommer du närmare dina känslor, säger Victoria Palm. I tystnaden är du dig själv och framför allt får din hjärna chansen att återhämta sig på djupet.

Ironiskt nog är Palm och Modiri också verksamma som ”samtalsaktivister”: de vill minska avståndet mellan människor och grupper genom samtal.
Det finns ingen motsättning, menar Navid Modiri. Enligt honom är det snarare en förutsättning.
– Tystnad och samtal är syskon som går hand i hand, säger han och fortsätter:

– Jag har utforskat vad tystnaden gör med mig och också vad den kan göra med ett samtal. När du ger utrymme och lämnar plats får den andra personen en möjlighet att prata.

Första kvarten är en pärs. Människor vrider och vänder på sig. Någon testar en yogaställning som gör att han visar en bit av spargrisen. Någon annan lägger sig på rygg och spretar med benen. Själv kämpar jag för att inte hosta eller låta pestopastan jag åt till lunch komma till tals. Jag tänker på mina mejl och mina notiser på Facebook. Jag tänker på undersköterskorna och lokalvårdarna som inte har tid med sådant här. Jag tänker på Tolvtimmarsmannen som bara behövde bräckt vatten med algblomning för att finna inre frid.

Sedan händer något. Jag vet inte hur, när eller varför. Men jag zonar ut, slappnar av.
Cynismen är borta. Jag bryr mig inte om de startup-snygga människorna omkring mig. Jag bryr mig inte om mina mejl och notiser. Jag bryr mig inte om någonting; jag bara är.

När jag minst anar det förkunnar Victoria Palm att sessionen är över. Folk smyger ut, jag tassar efter. Pratar med en av deltagarna: Malin Rudenstig, 28. Hon är ingen Silicon Valley-ninja. Hon jobbar som stödpedagog.

Malin Rudenstig

Malin Rudenstig blev så rörd av stunden att hon började gråta.
– Jag kände mig så trygg av att vara i ett forum där man inte behöver prestera eller bevisa något för någon, säger hon.

Malin Rudenstig har mediterat en del på egen hand, men känner att det här är snäppet enklare.
– Det är opretentiöst och närmare vårt samhälle än annan typ av meditation. Man släpper fokus på allt runt omkring och hittar ett slags stillhet.

Har du en stressig vardag?
– Jag har mycket ångestproblematik. Så det här var verkligen välbehövligt.

Jag tänker på Tolvtimmarsmannen igen. Att bada från gryning till solnedgång, det var hans sätt att koppla av.
Det här är Victoria Palms och Navid Modiris sätt. Mitt också, för den delen. Det funkade ju. Konceptet ”Off the work” är nytt i Sverige, antagligen i hela världen. Och för firma Palm och Modiri är det här inget ideellt projekt.

Betyder det att ni kommer tjäna riktigt mycket deg?
– Var det en fråga? säger Victoria Palm.
Ja.
– Vi är ett bolag och vi har en affärsidé. Vi får väl se hur det utvecklas.

Intervju i HR People: ”Tystnad – den nya lyxen”

I stället för after work kan man i Malmö gå på Off the Work och varva ner med kollektiv tystnad och sysslolöshet, mitt i hektiska Västra Hamnen. Vi har testat.

Två timmar, utan att prata, utan mobil. Hur ska detta gå? Vi stiger in i ett rum med kuddar. Lågmäld ambient-musik i högtalarna. Elektroniken har vi lämnat utanför, liksom skor och klockor. Alla hittar en bekväm position. Några lägger sig på golvet, andra sitter och halvligger, lutar sig mot väggen eller intar meditationsställning.

Det är Malmöföretaget Oas som erbjuder ”faciliterad tystnad”. Vår värd, Sara Johansson, förklarar reglerna: Inga samtal, ingen ögonkontakt – blickar är också en sorts kommunikation. Man kan diskret röra sig i rummet och lämna lokalen när man vill. Det finns kaffe och te. En skål med plastpärlor för den som vill sysselsätta händerna. Man kan ordna dem i mönster på golvet framför sig eller sortera dem i högar men man kan inte göra något beständigt som går att ta med härifrån.

– Du behöver inte meditera eller känna att du måste styra undan alla tankar. Du måste ingenting. Det här en en prestationsfri zon, säger Sara.

Det tar ett tag att sjunka in i lugnet, en stund av oro för hur evighetslånga dessa två timmar kommer att kännas. Sedan tunnas känslan för tid ut. Man kan inte riktigt beräkna hur länge vi vistats här, hur långt det är kvar. Man bara är. Det är skönt. Någon somnar, några går i förtid, de flesta stannar kvar. När vi bryter upp efter två timmar, rör vi oss lugnare och talar lite långsammare. Man känner sig nystädad i skallen.

Oas har startats av Victoria Palm och Navid Modiri, två professionella kommunikatörer som ironiskt nog talar sig varma för tystnad. De vill skapa mentala oaser i samhället. Vi behöver skydda hjärnan, lika väl som att träna kroppen, för att klara det moderna livet

Lär hela intervjun här »

Text: Lisbeth Lundahl
Bild: Tobias Regell
Sveriges HR Förening

Klintberg Niléhn

OAS Victoria Palm i samtal i Prestationspodden

Oas Victoria Palm gjorde poddpremiär hos Prestationspodden veckan. Här samtalar Caroline, Per och Victoria om utbrändhet, tystnadsmeditation, hjärnforskning och vad vi egentligen kan vinna på att ha som vana att stänga av telefonerna.

”Det känns helt underbart spännande och läskigt och självklart och ovant samtidigt att ha gjort poddpremiär. Jag är stolt över mig själv och jag är så stolt över min och Navids resa med Oas. Att starta någonting nytt, bygga upp det från absoluta nollpunkten och samtidigt sätta hållbarhet, lustfylldhet och kärleksfull punk i första rummet – it’s a ride! För mig är det så otroligt viktigt att det vi gör byggs på hållbarhet, tydlighet, kunskap och värme. Jag upplever verkligen att vi gör det. Och det gör mig så otroligt stolt. Lyssna gärna på avsnittet och berätta vad ni tänker, känner och tycker. Jag är så nyfiken på vad detta klingar an i dig.” – Victoria

”Reklam, nyheter, jobb, prat, multitasking, mail, sms, telefoner och sociala medier fyller våra hjärnor och vi får aldrig en paus för att återhämta oss. Det är något jag och Per har pratat i timmar om. Här kommer en kvinna som gör något åt det. Victoria Palm , som förövrigt är magnetisk som person har tillsammans med Navid Modiri startat företaget Oas. De driver ett unikt stresshantering företag och till och med tysta afterwork. Vår klippare skrev just att han inte har klippt så mycket för att detta avsnitt är mer som ett samtal med väldigt mycket klokheter.”

Dagens Nyheter: ”Välkommen på tyst after work”

Under torsdagen var det premiär för ett nytt afterworkkoncept i Stockholm. 50 personer samlades för att tillbringa två timmar stillasittande, tysta och teknikfria. – Planen är att stanna tills det är slut, men jag är inte säker på att jag klarar två timmar, säger Maria Johansson.

Bara en bit upp i slottsbacken, mitt emot det kungliga slottets långsida finns det en dörr som leder in i The Castle. Det är en byggnad med lokaler som kan hyras av vem som helst. Två trappor upp ligger det rum som denna eftermiddag kommer att fyllas med en tyst och stillasittande skara människor.
– I kväll ska vi bara vara tysta tillsammans. Vi har alla olika dagar bakom oss och kvällar framför oss men just nu delar vi denna stund tillsammans, påminner arrangören Victoria Palm i sitt välkomsttal till de tysta främlingarna i rummet.

Konceptet ”Off the work”, som tidigare bara introducerats i Malmö har kommit till Stockholm för en kväll. Reglerna är många. Olikt en mer traditionell afterwork har alkoholen ersatts med kamomillte. Det är inte okej att prata eller se varandra i ögonen. Elektronik och klockor tillåts inte heller i lokalen utan ska lämnas i en låda utanför. ”Somnar du och börjar snarka kommer du känna en lätt hand på din axel” står det på ett papper som satts upp på utsidan av dörren.

– Vi tog konceptet afterwork och rensade i det så mycket vi kunde, efter våra egna värderingar. Vi ville få bort all framåtrörelse och prestation. Att befinna sig i en lokal med människor utan att interagera skapar en väldigt kraftfull energi, säger Victoria Palm som arrangerar eventet tillsammans med sin sambo Navid Modiri.

Victoria är grundare av företaget OAS som ligger bakom kvällens koncept, samt flera andra liknande arrangemang på temat. Kvällens 50 platser fylldes upp bara 24 timmar efter att de släppts. 80 personer hamnade på väntelistan. – Både jag och Navid kommer ifrån utbrändhet. Vi var båda väldigt uppkopplade ett tag och påverkades mycket av att alltid vara tillgängliga. Till slut blev vi helt enkelt tvungna att lära oss att säga nej och att lägga bort mobilen. Vi startade upp OAS för att vi vill hjälpa människor att hitta ett förhållningssätt till digitalstress, säger Victoria Palm.

Det finns vetenskap som stödjer Victorias resonemang. Under 2017 presenterade konsultbolaget Deloitte en undersökning som visar att en av fem svenskar som äger en smart mobil tittar på den över femtio gånger per dag. Ungefär en tredjedel upplever att de använder telefonen för mycket. Maria Johansson är en av dem. Hon fick upp ögonen för Off the work redan efter premiären i Malmö och när hon förstod att evenemanget skulle komma till Stockholm var hon snabb att anmäla sig. – Jag har insett hur beroende jag är av min telefon och vill testa vad som händer när jag inte kan eller får ta upp den. Planen är att stanna tills det är slut men jag är inte säker på att jag klarar två timmar. Jag kanske blir så rastlös eller ångestfylld att jag måste gå tidigare, säger hon. 

I motsats till kvällens deltagare är själva lokalen inte speciellt tyst eller reserverad. Det är inte mycket som skiljer den från en modern konstutställningssal. I taket har någon hängt stora molnliknande samlingar av bomull som bryts av med en gnistrande discokula och orientaliska lampskärmar. Väggarna täcks av illustrationer och teckningar och i de höga fönstren hänger guldfärgade sammetsgardiner. Jag och Maria sitter i en soffa utanför och tittar på den kö som snabbt byggs på ute i trapphuset. Den innehåller blandade åldrar men de flesta är kvinnor.

Det är uppenbart att det här är ett koncept som rimmar väl med sin tid. Allt fler skolor väljer att införa mobilförbud i sina klassrum. De tysta retreaten är många och möjligheten finns för både vuxna och barn att åka iväg en helg för en ”digital detox” i naturskön miljö. Under sommaren 2017 startade en ny pop up­restaurang i Stockholm. ”Nuet” började dyka upp på restauranger runt om i staden för att servera trerättersmiddag i mobilfri miljö, så att besökaren skulle kunna ”uppnå maximal närvaro under middagarna”. Både den amerikanska komiker Chris Rock och den amerikanska rockmusikern Jack White har valt att förbjuda mobiler under sina turnéer. Tanken är att publiken ska höja blicken från sina tekniska prylar och i stället uppleva showen.

Jag har aldrig mediterat, aldrig testat mindfulness och det är heller inte många gånger jag stått i yogapositionen hunden. När dörren till lokalen väl stängts om oss inser jag snabbt att jag nog är rätt ensam om det. De övriga i rummet känns misstänkt bekväma och avslappnade redan från start. Utan att tveka slår de sig ner längs väggarna och sluter ögonen. Bara några minuter in kommer de första, lätta snarkningarna. Jag försöker mig på samma taktik men lyckas sämre. Mina ögon vill registrera omgivningen först. Skanna av alla ansikten och positioner. Avkopplingen har svårt att infinna sig. I stället för att blunda börjar jag leta efter spännande mönster i den repade stavparketten. Men utan att hitta ett enda.

Snart får jag ont i kroppen av att sitta stilla. Samtidigt börjar allt flera personer lätta på trycket mot väggen och röra sig runt i lokalen. I det stilla tumultet drar jag till mig en filt och lägger mig ner på golvet. En handfull ligger redan där. Andra har satt sig vid borden och börjat pilla i skålarna med rörpärlor som placerats ut för att aktivera den rastlöse. Min hjärna fortsätter att snurra av osammanhängande tankar. ”Undrar var Nordkoreas utrikesminister tänker äta middag i Stockholm i kväll”, ”jag måste verkligen köpa nya D-­vitaminpiller”, ”är väggarna gråa, lila eller blå”. Jag kan i alla fall meddela att det inte alls var jobbigt att vara ifrån mobilen. Det trodde jag nog att det skulle vara. Speciellt då jag kvällen innan övervägt kasta den i väggen eftersom den stal uppmärksamheten från min läsning var tionde minut, trots att den var inställd på ljudlös. Däremot tänker jag mycket på tiden. Tidlösheten i rummet stressar mig mer än någonting annat. Desperat försöker jag avgöra klockslaget genom att läsa av färgen på himlen utanför fönstret. Med ens slår det mig hur mycket jag ständigt förhåller mig till tiden. Kvällens första genombrott. Till slut ger jag upp de tama analyserna av ljuset i lokalen och bestämmer mig för att bara ligga här, på det kalla golvet bland alla dessa inåtvända människor till själva slutet.

Den meditativa musiken från taket och de svarta fåglarnas färd över himlen utanför har en lugnande effekt. Efter en stund kommer jag på mig själv att tomt stirra på siluetterna av tulpanerna i fönstret. Kvällens andra genombrott. Det blir inga fler. De två timmarna passerar mycket snabbare än förväntat. Och när Victoria Palm meddelar att det bara är fem minuter kvar känner jag mig rätt osugen på att lämna det varma lugnet. En lätt vimmelkantig skara börjar snöra på sig skorna. Bara hälften av ursprungsensemblen är kvar i lokalen, men däribland syns Maria Johansson, avslappnad och ångestfri.

– Det här var helt underbart och inspirerande. Det är så skönt att bara få sitta med sina tankar och sin andning. Jag ska verkligen försöka göra ingenting lite oftare, säger hon.

Text: Felicia Nordlund, felicia.nordlund@dn.se
Foto: Nicklas Thegerström, nicklas.thegerstrom@dn.se

LÄS ARTIKEL-PDF FRÅN DN

”Malmöduo satsar på knäpptyst after work”

Expressen 23 januari 2018: Malmöföretaget Oas har en ett helt nytt koncept – en tyst after work. Meningen är att all elektronik ska stängas av, i syfte att varva ner. – Den digitala vardagen gör oss sjuka, säger initiativtagaren Victoria Palm.

Off the work kallas en ny form av after work som erbjuds av Malmöföretaget Oas och arrangeras på United Spaces i Malmö. Meningen är att det ska vara helt tyst och att all elektronik och alla klockor ska stängas av. Filtar, kuddar och en mjuk matta kommer att finnas i lokalen där allt äger rum.

– Vi tog en kontext som folk redan känner till och lekte med den idén. Resultatet blev kvällar där vi anordnar en tyst after work, där man kan koppla ner, säger Victoria Palm, workshopledare och journalist, som driver företaget Oas tillsammans med författaren och artisten Navid Modiri.

Anmäl dig till nästa Off the Work den 15 februari här.

– Det är en helt nedkopplad och tyst after work som vi på Oas har tagit fram. Det kommer att hållas fyra gånger till i vår. Nästa tillfälle är den 15 februari.

”Fyller en viktig funktion”
Malmöduon har tidigare arrangerat tysta stunder som visade sig vara uppskattade.
– Det här konceptet är bara en liten del av vad Oas är. Just nu erbjuder vi Malmöföretag en halvtimmes föreläsning och en halvtimmes tystnad helt kostnadsfritt.

– Syftet är att man ska varva ner. Den digitala vardagen gör oss sjuka. Stresshormonerna är på topp på grund av det digitala bruset. Så en tyst after work fyller en viktig funktion, säger Victoria Palm.

Text: Axel Herrlin
Bild: Jens Nordström Photography

Tyst afterwork: ”Till sist har jag inga tankar”

Sydsvenskan 18 januari 2018: Några stannade i en timme, de flesta i två. När de kom ut från Malmös första tysta afterwork talade de lågmält och lovordade initiativtagarna.

Niklas Hellgren går ut ur rummet och ger Navid Modiri en kram.
– Jag var skeptisk, jag gör varken yoga eller meditation. Och första halvtimmen var tuff. Men sedan lossnade det. Jag släppte tankarna. Just nu har jag inga tankar. Så skönt.
Han pratar långsammare än han brukar.

Andra är ännu kvar inne i rummet bakom glasväggarna där det varit tyst i snart två timmar. Mobiler och datorer är avstängda och samtal bannlysta. De sitter på trappavsatser och ligger på den bruna heltäckningsmattan på golvet. I mitten står en skål med pärlor i många färger.

– Jag försökte ta med mig ett ritblock in. Men det fick jag inte. De sa att man kunde göra något med pärlor men att man sedan skulle riva itu det. Det handlar väl om att att man ska släppa taget, säger han.

Vid ett bord i baren utanför sitter Caroline Olsson med eftertankar. Hon beskriver det som om tiden saktat in.
– Det blir ärligt och avklätt, man tar av sig lager för lager och når skön balans. Jag tänker snabbt i vanliga fall, men det här saktar ner mina tankar. Jag får möjlighet att tänka en tanke åt gången, sedan blir det mellanrum mellan tankarna och till slut har jag inga tankar. Det ger en möjlighet att vara i nuet.

Hon tror att de som kom hit den här första kvällen har börjat jobba med sig själva, är öppna och inte dömande. Själv drabbades hon förra sommaren av utmattningssymptom och började reflektera över vad människor kan göra för att motverka stress. Hon ska försöka få med sig kollegor från banken nästa gång.

– Om jag hade varit egen företagare så skulle jag haft detta för medarbetarna. Tänk att börja arbetsdagen utifrån acceptans och stillhet. Då tror jag medarbetarna blir mer produktiva och samarbetar bättre.

Mats Weman trillade in på nedkopplad afterwork efter en stressig dag som projektledare på SVT där en deadline för ett program börjar närma sig. Han registrerade varken vem mer som satt där inne eller hur många de var. Han fokuserade direkt på sina egna tankar.
– Det här var en droppe meditation i vardagen. Ett sätt att få lite andligt utrymme efter jobbet. Jag känner att jag kommer att cykla långsammare hem, säger han.

Victoria Palm från företaget Oas, som jobbar med att genom tystnad och nedkoppling minska stress och öka kreativitet, och har ordnat ”Off the work” är nöjd. Tillsammans med partnern Navid Modiri planerar hon ytterligare tre tillfällen i vår.
– Jag är imponerad av alla som kom hit och tog sig den här stunden. Jag är stolt över mig själv och över de andra.

Text: Jessica Ziegerer
Bild: Hussein El-alawi

”De startar Malmös första tysta och nedkopplade afterwork”

Sydsvenskan 17 januari 2018: Stäng av all elektronik, lämna klockan utanför och spendera upp till två timmar i tystnad med vännerna eller kollegorna. Det är konceptet för Malmös nya AW-satsning Off the work som har premiär den 18 januari.

– En kvinna hörde av sig och var jätteupprörd. Hon undrade varför man ska man träffa andra människor om man ändå inte får prata, berättar Navid Modiri med ett skratt.

Han är initiativtagare till satsningen Off the work tillsammans med partnern Victoria Palm. De är båda grundare av Oas, ett företag som grundar sig i en metod där tystnad och avstängd teknik står i fokus. Genom tystnad och nedkoppling kan människor både minska sin stress och öka sin kreativitet, menar de.

– Allting började med att vi själva var väldigt uppkopplade, så började vi testa en period med mobilfria middagar och så småningom testade vi mobilfria kvällar. Vi märkte snabbt hur bra vi mådde av det och hur helt nya samtal väcktes över middagsbordet, säger Victoria Palm.

Läs mer: Navid Modiri: ”Så otroligt skönt med tysta frukostar, mobildagis, avstängda datorer”

Idén bakom Oas har funnits hos paret länge – men det var först i år som idén blev verklighet. Sedan starten har de framförallt riktat sig till företagskunder. Nu tar de nästa steg och lanserar vad de menar är Malmös, och kanske till och med Sveriges, första tysta after work. Under våren blir det tyst after work vid fem tillfällen på kontorshotellet United Spaces i Studiohuset.

Tanken är att ge Malmöborna en chans till avkoppling – helt utan brus från sociala medier, plingande mejlkorgar och olästa sms. Men paret betonar att det kan vara extremt utmanande för många att stänga av tekniken och bara vara tysta. Vid flera av deras tidigare evenemang, när de anordnat tysta kvartar, halvtimmar eller timmar, har de fått starka reaktioner. Navid Modiri minns ett tillfälle när de anordnade en tyst halvtimme för en grupp vårdanställda i Lunds kommun.

– Jag hade en föreläsning innan om mångfald, rasism och integration – men det folk tyckte var mest utmanande var att sitta tysta i en halvtimme, säger han.

– Antingen blir folk arga eller så blir de mållösa. Det väcker känslor – och det är styrkan med det här, säger Victoria Palm.

Varför väljer ni att göra just en tyst after work?
– Det här är utmanande, så vi behöver skapa enkla dörrar in. Deltagarna måste i alla fall känna igen dörren in. Så då tänkte vi på after work, det är ett koncept som alla känner igen. Dessutom kändes det kul att testa att göra en tyst after work – det är ju ett sammanhang som i vanliga fall är extremt mingligt, säger Navid Modiri.

Off the work kommer att ta plats i ett rum inrett med kuddar, filtar och mjuk heltäckningsmatta. Ingen av deltagarna får prata, ha med sig teknik in i rummet eller ha ögonkontakt med andra, eftersom även ögonkontakt är en form av kommunikation. Hur länge man stannar väljer man själv.

– Just det den här arga kvinnan som hörde av sig sade – det är på många sätt grunden i allt vi gör: att vara i en kontext med andra personer utan att behöva prestera, ens om det är att prata, säger Victoria Palm.

Vad har ni för råd till den som vill testa tyst after work?
– Jag tycker att det är viktigt att gå in med en mjukhet inför sig själv. Man får inte vara för hård om det här väcker någonting inom en som gör ont. Det är inte så ”bara” att vara tyst – det är kraftfullt och det väcker saker i en. Jag kan själv bli skitstressad av att alla andra verkar vara så jävla zen, men man får försöka komma ihåg att det är en utmaning för de flesta, säger Navid Modiri.

Text och bild: Sally Wahlstedt