”Vi växer ihop med mobilen – och därför har vi svårt att hantera det”

PC För Alla 8 februari 2019: Så stressad blir du av mobilen. 

Avancerade mobiler, smarta appar och mängder av pushnotifikationer har gjort att vi aldrig riskerar att missa ens det minsta lilla. Men vad gör egentligen allt detta med oss – och hur mår vi av att vara ständigt uppkopplade?

– Ni behöver inte vara rädda om ni inte skulle kunna vara helt tysta, det gör inget om ni råkar prutta eller snarka till i sömnen, säger Victoria Palm.

Hon är initiativtagare till Off the Work – en slags variant på after work – fast med skillnaden att tystnad råder i stället för alkoholmingel och högljudd musik.
Vi befinner oss på ett kontorshotell vid Universitetsholmen i centrala Malmö, i ett glasväggsförsett rum med färgglada kuddar och en trappsoffa i fyra steg. Här ska femton människor sitta i två timmar och göra absolut ingenting. Vi har fått lämna ifrån oss alla våra ägodelar, inklusive mobiltelefon och armbandsur, och fått tydliga instruktioner om att vara så tysta som möjligt. Sånär som på kroppsljuden då.

– Ta gärna lite te. Och blir ni rastlösa kan ni hämta kulor att sortera, säger Victoria Palm och pekar mot ett litet bord vid ingången.

Jag ser mig om i rummet; här finns dreadlockskillen i yoga-ställning, en medelålders dam som förgäves försöker hålla tillbaka sin rethosta, en ung tjej med hål i sina strumpor och som snart dåsar iväg i tunga andningar.

Till en början känns det inte särskilt avkopplande att sitta knäpptyst tillsammans med främlingar i det dunkelt upplysta rummet. Tankarna börjar snurra i huvudet. När går mitt tåg? Vad ska jag äta till middag? Har jag fått något nytt mejl? Det sistnämnda är förmodligen en fullt rimlig tanke, eftersom jag enligt min senaste Iphone-rapport lägger ett par timmar per dag åt att stirra på min mobilskärm.

Men så försvinner tidsuppfattningen helt. Innan jag hinner fundera så mycket mer säger Victoria att två timmar snart har passerat. Det känns lite som att jag precis har sovit ut efter en lång resa, fullständigt tom och samtidigt medveten om minsta lilla ljud. Förutom de inledande bryderierna har jag inte saknat varken mitt Facebook-flöde eller min inkorg det minsta – men verkligheten slår snart klorna i mig. Det första jag gör när jag lämnar rummet är att hämta min mobil, slå av flygplansläget och kolla efter nya notiser. Två nya har dykt upp.

Skärmtid hett samtalsämne
Konceptet med en tyst och teknikfri after work ligger, så att säga, rätt i tiden. Inte nog med att begreppet ”digital detox” vuxit enormt på bara några år, det debatteras ständigt huruvida skärmar är nyttigt för våra barn, och var och varannan vecka lanseras nya tjänster som ska göra oss mer medvetna om vad vi egentligen pysslar med framför våra skärmar.

Det tycks helt enkelt finnas ett behov hos gemene man av att koppla ned, och som av en händelse blir också antalet tillfällen som låter oss göra detta fler och fler. Nöjer vi oss inte med att kaféer förbjuder mobiltelefoner kan vi alltid planera in sådana här grejer – eller dra iväg på en längre digital detox-semester till den grekiska övärlden, alternativt löpa hela linan ut och åka till ett teknikfritt buddhisttempel i Nepal. Möjligheterna att för en stund koppla bort omvärlden är goda.

För Victoria Palm och hennes sambo började idén med teknikfria och tysta after works med att de själva höll på att springa in i väggen. De hade experimenterat med tystnadsövningar hemma ett tag, märkt av hur uppkopplade de var och börjat läsa på.

– Forskningen pekade åt samma håll, säger Victoria Palm när vi slår oss ner i det färgglada kontorslandskapet efter att den sista deltagaren lämnat för kvällen.

Initiativet har på kort tid blivit en framgång. Förutom återkommande after works håller man kurser och workshops hos företag där deltagarna får diskutera digital stress. Givetvis mobilfritt.

– Vi bjöd in till ett event i Stockholm, och då svarade en: ”Först tänkte jag att jag är så stressad att jag inte har tid, men sedan kom jag på att det är just därför jag ska gå”. Sedan är det många som säger att andningen blir lugnare, tankarna stillas och tiden går snabbare. Många säger också att det känns som att de känner de andra i rummet efter en stund. Två gånger har det hänt att folk börjat gråta tack vare att de tyckt allt varit så fint, intimt och ovant.

Sjukdom och brist på återhämtning
Var man nu inte orolig över att springa in i den digitala väggen innan lär man bli det efter ett besök på eventets sajt. Här står det bland annat att ”den ständigt uppkopplade och digitala vardagen gör oss sjuka” och ”att vi aldrig får chansen att återhämta oss”.

Jag ber Victoria Palm att utveckla.

Många förstår detta, men det är svårt för företag att sätta det till handling.

– Vi baserar allt på forskning. Sociala medier och telefonen i sig är ju fantastiska, men det som händer rent fysiskt med din kropp när du är en så kallad ”constant checker” är att ditt fokus bryts hela tiden. Forskningen har på senare tid visat att det inte finns något som heter ”många bollar i luften” – du kan bara ha en boll i luften men du byter hela tiden, för så fungerar din hjärna. Det är viktigt att känna sig sedd av sin partner och av sina kollegor. Exempelvis blir det lätt ett problem när det ska brainstormas samtidigt som alla sitter och svarar på jobbmejl. Vi behöver adressera de här frågorna och förstå vikten av dem.

Hon fortsätter:
– Vi lever i en väldigt ung digital ålder och vi behöver hitta vägar tillsammans och testa oss fram för att se vad som fungerar och inte fungerar. Det är så klart individuellt och beroende på arbetsplats, men vi kan se att många blir mer kreativa när mobilen stängs av. Du tänker längre tankar och kan hålla fokus bättre om du inte hela tiden har den här digitala distraktionerna som stör dig. Många förstår detta, men det är svårt för företag att översätta det till handling.

Digital stress upp över öronen
Forskningen som Victoria Palm hänvisar till står prydligt uppradad på sajten, indelad i fyra olika kategorier – och blandas med diverse klickjagande rubriker. Här finns artiklar om allt från självklara saker som att det inte är bra att stressa för mycket och att sjukskrivningar kostar samhället miljardbelopp, till mer häpnadsväckande uppslag av typen ”7 skrämmande saker du aldrig visste om mobilberoende”.

Jag läser den ena alarmerade artikeln efter den andra, googlar hur jag upptäcker signaler på både mobilberoende och digital stress, och lyssnar på TED Talks där välklädda föreläsare entusiastiskt förklarar att våra skärmar gör oss mindre glada. Snart står det mig upp över öronen. Jag har alltid trott att jag haft bra koll på mina digitala kanaler, men då har jag också aktivt valt att inte ha några pushnotifikationer aktiverade. Jag avinstallerar jobbets chattprogram Slack från min Iphone när jag känner att det blir för mycket, och svarar helst inte på mejl efter arbetstid.

Men ändå: Gårdagskvällen tillbringades i tv-soffan framför Netflix, samtidigt som jag hade igång två Skype-chattar och ständigt uppdaterade text-tv-appen för att se resultatet mellan Manchester City och Liverpool. Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att skanna av Twitter, Instagram och Facebook. Inte för att jag behövde; jag är inte särskilt aktiv där ändå – utan snarare för att det blivit någon slags morgonrutin. Dessutom behöver jag inte vänta längre än till nästa bussavgång för att se att var och varannan människa sitter med näsan begravd i sina mobiler.

Effekterna istället för mängden
Jag ringer upp Giorgio Grossi, forskningsansvarig och legitimerad psykolog på Stressmottagningen i Stockholm, för att försöka få någon typ av klarhet i ämnet. Mår vi verkligen så mycket sämre av våra uppkopplade enheter? Det visar sig snabbt att det inte går att ge något enkelt svar på vilka effekterna är, och vilka som riskerar att halka dit i ett beroende.

– Smartphonen har inte så många år på nacken, så forskningsmässigt är det här ett relativt nytt ämne, men det är både intressant och oroväckande. Det finns många studier som ser på problematiken med smartphones och likställer den med ett slags beteendeberoende i likhet med spelberoende. Det är samma typ av belöningssystem som aktiveras i hjärnan, säger Giorgio Grossi.

Det låter nästan som att vi ska se våra mobiltelefoner som ett problem?
– Nej, vi ska absolut inte demonisera våra mobiler. Våra smartphones är en så integrerad del av våra liv nu. Vi bokar biobiljetter, loggar in på läkarappar, ringer och sköter arbetsrelaterade uppgifter från våra mobiler. Det finns så klart stora fördelar med allt det här, som verkligen underlättar vår vardag.

– Samtidigt finns det människor som fastnar i det här beteendet. Vi behöver titta på hur mönstret ser ut, för det riskerar att bli ett problem när konsekvenserna blir ett beroendesyndrom. Det kan handla om att du får abstinens när du inte har kollat mobilen på ett tag, eller att du prioriterar bort andra delar av livet. I slutändan kan det leda till att du börjar sova sämre, och börjar slarva med dina vanor. Men i grund och botten behöver man förstå hur mycket av vår tid och uppmärksamhet som blir kidnappad av mobilen, eller rättare sagt av innehållet. Istället för att bara titta på kvantitet får man titta på effekterna.

För många blir mobilen en flykt.

– Till saken hör att vi modifierar ständigt vår kultur. På så sätt, om jag får dra en klyscha, var det bättre förr. Man hade en tydligare gräns för vad som var arbete och vad som var fritid. I dag är arbetslivet mer flytande, och gränserna har blivit uppluckrade. Å ena sidan kan vi interagera med människor på andra sidan världen. Å andra sidan blir det svårare att få struktur i våra liv med den typen av tillgänglighet.

Jag tar upp det som Victoria Palm pratar om, att det är svårt att hålla många bollar i luften samtidigt.
– Ja, oavsett om vi har smartphones eller inte mår vi bra av att göra en sak i taget. Det är samma sak som de personer som kommer hit för att de har gått in i väggen. Man kan ha svårt att hålla en röd tråd under ett samtal, och glömmer av sådant som vad folk heter, och var man har lagt saker. För många blir mobilen en flykt. Väger man då in ett problematiskt förhållande till mobilen i allt detta riskerar läkningseffekter att fördröjas.

Chefer i riskzonen
Magdalena Stadin är doktorand vid Hälsohögskolan på Jönköpings Universitet, och har tittat närmare på hur den ständiga uppkopplingen påverkar arbetslivet. Bland annat har hon kommit fram till att chefer ligger i riskzonen för att bli stressade, mycket på grund av krav både upp- och -nedifrån. Även hon håller med om att det är bäst att fokusera på en och samma sak.

– Det är ett problem att vi ständigt skiftar fokus. Även om du tycker att du jobbar effektivt blir det ju svårt att sköta en uppgift så bra som möjligt om du ständigt har andra saker som stör, säger Magdalena Stadin.

– På nittiotalet pratade man om it-stress, då var det mer rädsla och ångest över att arbeta med datorer. När vi pratar om digital stress i dag handlar det mer stressfaktorerna som uppkommer av att arbeta med digitala verktyg. Just den diskussionen har vi sett mer av under de senaste tio åren. Det är inte så konstigt, i dagens arbetsklimat är det många som förväntas vara tillgängliga hela tiden.

Vi är så vana att ta upp telefonen hela tiden, och det kan vara svårt att låta bli.

Precis som Giorgio Grossi menar Magdalena Stadin att det mesta kring det här ämnet är individuellt, och att mobilen med alla dess möjligheter till kommunikation inte per automatik är något vi ska avfärda som något dåligt eller som något som gör oss sjuka. Det gäller helt enkelt att känna efter själv: tycker man att man inte har koll på situationen kan den uppkopplade vardagen absolut vara ett problem.

Vad ska man då göra om man känner sig orolig över den ständiga uppkopplingen?
– Börja med att stänga av notifikationer, och slå på autosvar på mejlen när du är borta. Inom psykologin pratar man om ”fear of missing out”, det vill säga att man är rädd att man ska missa något. Vi är så vana att ta upp telefonen hela tiden, och det kan vara svårt att låta bli. Men börja med de enklare sakerna, som att inte ta upp den innan du går och lägger dig. Reser du iväg på semester kanske det räcker med att du kollar mobilen någon gång om dagen.

– Från företagssidan behöver man hitta en strategi; alla måste inte vara involverade i samtliga konversioner, och det är nyttigt att ha en policy kring mejl på jobbet. Exempelvis kan man komma överens om att inte skicka mejl efter arbetstid.

Gulliga katter som botemedel
Efter att ha avslutat samtalet med Magdalena Stadin sätter jag mig på min kontorsstol och stirrar in i datorskärmen resten av eftermiddagen. Blev jag verkligen så mycket klokare av detta? Jag lyssnar visserligen på vad som sägs, känner att miniversionen av min digitala detox var avkopplande, och försöker verkligen leva efter de kloka råden. Men så tittar jag på veckostatistiken över skärmtiden på min Iphone, och blir för en stund nedslagen. Tydligen har den ökat med 101 procent sedan förra veckan. Hur nu det gick till.

Allra mest tid tillbringas med Instagram – där jag inte gör mycket mer än att kolla filmsnuttar på djur som gör diverse knasiga saker. Alltså fullständigt nonsens. Samtidigt; gulliga katter borde ju om något råda bot på min eventuella digitala stress.

Skrivet av: Anders Wollner

Mindcation med OAS och TUI

Peppen är stor! Det är med glädje vi kan meddela att OAS ska skapa en ”mindcation” med TUIs personal i Stockholm denna vecka!

Hur kan vi välja tekniken istället för att den väljer oss? Hur kan vi skapa medveten skärmtid? Och vad händer med din hjärna, tid och relationer när du ger dig själv tid för återhämtning? OAS drar upp till Stockholm i veckan för att leda TUIs personal i en sk. ”mindcation”.

Syftet med detta är att skapa en unik upplevelse för TUIs personal där de börjar lyfta frågorna om life balance kopplat till uppkoppling/avkoppling. En semester från skärmar, snabba stimuli och digital stress, helt enkelt. Så kul uppdrag och så fantastiskt viktigt!

I TUIs hållbarhetsstrategi är en av huvudpunkterna Branschförebilder. Där står det bland annat att ”Vår roll i att driva hållbar turism är att hjälpa våra leverantörer och kunder att bli bättre, men också att påverka hela vår bransch mot ett mer hållbart sätt att arbeta.” 

Vi skulle absolut vilja påstå att bara genom att lyfta samtalet om work life balance och personalvård kopplat till vikten av att vårda sin tid, både under och utanför arbetstid för dem i denna riktning med bravur. Och att ta semester från skärmarna är en väldigt bra början.

TUI – här kommer vi!

Psst! Notera att detta inte är ett öppet event utan ett företagsevent exklusivt för TUIs personal. Vi ville bara dela vår pepp över uppdraget 🙂

Vill du att vi kommer till ditt företag och skapar en tyst AW, håller en föreläsning eller varför inte – kombinerar dessa två som vi ska göra på TUI – läs mer och boka din OAS här.

INBJUDAN: Off the work ”Var med andra människor utan att prestera.”

Off the work är Sveriges första tysta afterwork. Ingen alkohol. Inget mingel. Inget prat. Inga mobiler. Inga datorer. Inga klockor. Ingenting som ska sägas, göras eller presteras. Två timmar vilsam tystnad tillsammans med andra människor.

Du kan sitta, stå, ligga ner. Du kan låta händerna pyssla, göra något monotont för att låta hjärnan vila. Du kan låta kroppen slappna av och hitta lugnet så att när du sen kommer hem till din lägenhet, din partner, dina vänner och din familj så är det DU som kommer hem. Inte ett utslaget, stressat paket som faller ihop på soffan.

Off the work är öppet för alla och kostar ingenting att delta i. Du behöver inte kunna avancerade meditationstekniker eller göra något du inte vill. Kom som du är. Gå därifrån lite mer som du vill vara.

Anmäl dig till den 5 april här »
Se Malmotowns video från Off the Work här »

VAD: En tyst och digitalt nedkopplad after work
PASSAR:
Dig som vill få en avslappnande avslutning på dagen och arbetsveckan och en tyst andningspaus från den stressiga vardagen.
VARFÖR: För att skapa en lugn övergång från veckan till helgen som gör att du kan slappna av bättre på din lediga tid. Du kan komma hem som en ny människa.
NÄR: Torsdagar 16.00-18.00, 5 april och 3 maj.
VAR: United Spaces, STUDIO, våning 2, Nordenskiöldsgatan 24 i Malmö
KOSTNAD: Kostnadsfritt och öppet för alla
NO-SHOW:
I och med att trycket på platserna är stort är det väldigt viktigt att du meddelar oss i tid om du inte kan komma så att en person på reservlistan kan få din plats. Skulle du inte avanmäla dig 24 timmar innan eventet kommer du debiteras 200 kronor.

REGLER FÖR OFF THE WORK:
TYSTNAD
– För att kunna varva ner utan att behöva prestera verbalt kommer det råda total tystnad. Du kommunicerar även med ögonen. Undvik därför ögonkontakt med andra i rummet.
OFFLINE
– För att kunna lägga intellekt, framåtrörelse och prestation åt sidan behöver du lämna plats för att vara stilla. Därför ska all elektronik och din klocka stängas av och läggas bort.
RESPEKT
– För att alla ska kunna känna sig trygga med vetskapen att ingen kommer prata, ringa, plocka upp sin telefon eller störa är det viktigt att du respekterar andra människors behov. Respektera också reglerna tystnad och offline.

                

Bild: Jens Nordström Photography

Tyst afterwork: ”Till sist har jag inga tankar”

Sydsvenskan 18 januari 2018: Några stannade i en timme, de flesta i två. När de kom ut från Malmös första tysta afterwork talade de lågmält och lovordade initiativtagarna.

Niklas Hellgren går ut ur rummet och ger Navid Modiri en kram.
– Jag var skeptisk, jag gör varken yoga eller meditation. Och första halvtimmen var tuff. Men sedan lossnade det. Jag släppte tankarna. Just nu har jag inga tankar. Så skönt.
Han pratar långsammare än han brukar.

Andra är ännu kvar inne i rummet bakom glasväggarna där det varit tyst i snart två timmar. Mobiler och datorer är avstängda och samtal bannlysta. De sitter på trappavsatser och ligger på den bruna heltäckningsmattan på golvet. I mitten står en skål med pärlor i många färger.

– Jag försökte ta med mig ett ritblock in. Men det fick jag inte. De sa att man kunde göra något med pärlor men att man sedan skulle riva itu det. Det handlar väl om att att man ska släppa taget, säger han.

Vid ett bord i baren utanför sitter Caroline Olsson med eftertankar. Hon beskriver det som om tiden saktat in.
– Det blir ärligt och avklätt, man tar av sig lager för lager och når skön balans. Jag tänker snabbt i vanliga fall, men det här saktar ner mina tankar. Jag får möjlighet att tänka en tanke åt gången, sedan blir det mellanrum mellan tankarna och till slut har jag inga tankar. Det ger en möjlighet att vara i nuet.

Hon tror att de som kom hit den här första kvällen har börjat jobba med sig själva, är öppna och inte dömande. Själv drabbades hon förra sommaren av utmattningssymptom och började reflektera över vad människor kan göra för att motverka stress. Hon ska försöka få med sig kollegor från banken nästa gång.

– Om jag hade varit egen företagare så skulle jag haft detta för medarbetarna. Tänk att börja arbetsdagen utifrån acceptans och stillhet. Då tror jag medarbetarna blir mer produktiva och samarbetar bättre.

Mats Weman trillade in på nedkopplad afterwork efter en stressig dag som projektledare på SVT där en deadline för ett program börjar närma sig. Han registrerade varken vem mer som satt där inne eller hur många de var. Han fokuserade direkt på sina egna tankar.
– Det här var en droppe meditation i vardagen. Ett sätt att få lite andligt utrymme efter jobbet. Jag känner att jag kommer att cykla långsammare hem, säger han.

Victoria Palm från företaget Oas, som jobbar med att genom tystnad och nedkoppling minska stress och öka kreativitet, och har ordnat ”Off the work” är nöjd. Tillsammans med partnern Navid Modiri planerar hon ytterligare tre tillfällen i vår.
– Jag är imponerad av alla som kom hit och tog sig den här stunden. Jag är stolt över mig själv och över de andra.

Text: Jessica Ziegerer
Bild: Hussein El-alawi

Vad händer med en människa som inte kan vara ensam med sig själv?

INTERVJU: Föreläsare och författaren Micke Darmell har med sin bok ”Uppkopplad eller Avkopplad” fått många att ifrågasätta sina uppkopplade liv. Här delar han med sig av varför härvarande är en framgångsfaktor och varför spelregler är nyckeln till mer välmående i livet.

Varför tror du att Oas behövs i dagens samhälle?
Eftersom kunskapen är så låg om hur den ständiga uppkopplingen påverkar oss, så behövs varje röst för att uppmärksamma denna viktiga fråga. När vi för 15 år sedan började prata om detta så var det nästan fult att prata om ”baksidan av myntet”. Gjorde man det var man emot digitaliseringen. De sista åren har det tack och lov börjat handla mer om hur och när. 90% av allt som följer i digitaliseringens fotspår är positivt. Vem vill gå till en läkare i framtiden när roboten Watson kommer vara mycket säkrare på att ställa en diagnos?

När min dotter för 10 år sedan sökte på Facebook efter sin gamle klasskompis från grundskolan så hittade hon istället en kille med samma namn från Boden. Idag är de gifta och jag är morfar till deras lilla barn.

Det är fantastiskt att vi kan skapa en framtid för denna jord som vi inte kunnat drömma om tidigare, men det finns en baksida som vi behöver prata om. Nu har en lärare 16 000 klick för att betygsätta en klass, en läkare träffar färre patienter på vårdcentralen och polisen hinner jag färre bovar trots mer resurser, eftersom att alla sitter fast i sina system. Det var inte det som var meningen med digitaliseringen. Den skulle hjälpa inte stjälpa.

Och här tror jag det finns något. Precis som varje nyckeltal eller system som man arbetar med i en organisation är bra, händer något och det blir kontraproduktivt när det blir för mycket. Det som är meningen att effektivisera blir ineffektivt. Precis samma sak i vårt privata liv. Allt vi lägger till och gör är i varje enskilt fall bra, som bikramyoga, bodypump, salsa, eller paddel. Fler aktiviteter för barnen och en egen ”Halvåtta hos mig” med grannarna. Allt är bra och kul men när man inte väljer bort också kommer stressen och risk för dålig återhämtning.

På samma sätt har vi i våra telefoner. Instagram, Facebook, Snappchat och alla andra appar. De flesta är bra och kul i sig. Men när vi till slut fastnar och tittar i våra telefoner över 200 gånger per dag, då påverkar de vårt liv också negativt. Telefonen ropar ständigt till vår aphjärna som då svarar hela tiden med ja, jag vill ha mer!

Vi blir allt mer frånvarande och varken barn eller vi vuxna kan snart vara ensamma med sig själva. Vad händer med en människa som inte kan det?

”Dessa platser och koncept som Oas kommer att växa fram och hjälpa oss att få förståelse kring vikten av tystnad, återhämtning och härvaro.”

Hur tror du tystnaden i Oas påverkar en grupp människor?
Vi behöver återhämtning. Det är centralt för vårt välbefinnande. Att få stänga av helt kan hjälpa på vägen. Skapa närvaro, härvaro och ett lugn vi alla behöver. Både för oss själva och i våra relationer.

Vilken skillnad tror du medveten mobilanvändning kan göra för människors stressnivåer?
En medveten mobilanvändning är detsamma som att själv ta makten över telefonen. Telefonen är inte god eller ond i sig, utan det beror på hur vi använder den. En medveten mobilanvändning kommer skapa mer härvaro i dina relationer. Vi människor älskar när andra är härvarande. Våra bästa kompisar behöver aldrig fråga hur vi mår. De ser och känner det direkt. De är intresserade av oss och de bryr sig. Idag och i framtiden kommer det vara svårare än någonsin att vara härvarande då våra skärmar hela tiden kallar på oss. Min övertygelse är att en framgångsfaktor, oavsett om du är chef, ledare, kollega, vän, förälder eller kärlekspartner, är om du har förmågan att vara härvarande. Det har alltid varit en framgångsfaktor men jag tror att det kommer vara ännu viktigare i en värld som blir allt mer frånvarande.

Vad missar vi ofta när vi pratar om stress?
Jag tror att de flesta av oss känner av när vi blir stressade, men vi omfamnar det inte. Det är kroppens svar på att vi gör något fel. Det är vår bästa kompis som säger till oss: ”Du, tänk efter nu, det här är inte bra.” Vi behöver bli bättre att förstå vår kropp och de signaler den sänder ut till oss.

”Sätt sedan upp gemensamma spelregler var och hur ni är uppkopplade. Hemma kör vi exempelvis ingen telefon i sovrummet (kolla ska du få se vad som händer, magiska grejer!) och sedan har vi börjat med 6-1 metoden. Skärmfritt en dag i veckan. Det blir annat fokus den dagen kan jag lova.”

Vilken roll kommer mobilfria stunder och platser att spela i framtiden?
Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Och det är till stor del positivt. Men vänder vi inte på stenen kommer de stressrelaterade sjukdomarna fortsätta att öka. Om vi inte sätter upp spelregler kommer dagens 200 gånger om dagen att bli mångfalt fler. Dessa platser och koncept som Oas kommer att växa fram och hjälpa oss att få förståelse kring vikten av tystnad, återhämtning och härvaro.

I en ständigt uppkopplad värld – varför tror du konstant tillgänglighet föder en känsla av otillräcklighet hos människor?
Det finns två saker som stressar oss människor mest. Att inte bli klara med något vi håller på med och att inte kunna påverka det vi är inblandade i. Mycket av det som händer på nätet kan vi inte påverka och det blir heller aldrig klart. När du läser detta så kanske din brevbärare fyller på din inkorg med några brev och något som du behöver agera på. Många har konstant dåligt samvete för att inte hunnit svara på ett mejl. Det skapar stress.

Varför tror du att vi människor fortsätter föda monstret aka. den samhällskultur vi har skapat som går ut på att alltid vara uppkopplade och nåbara?
Vi har får låg kunskap om vår hjärna och kropp. Om vi hade kunskap om vad forskarna idag vet exempelvis om barns hjärnor så skulle inte föräldrar tillåta fri tillgång till skärmar. Eftersom detta är så nytt har vi inte skapat spelregler för hur vi ska hantera det. Hjärnan söker efter nya dopaminkickar hela tiden och den vill bara ha mer och mer. Det får vi bland annat genom gillamarkeringar på Facebook eller av olika scores på Snapchat. Därför behöver vi, för att kunna vara effektiva på våra arbetsplatser, skapa spelregler kring den digitala kommunikationen. Vi behöver skapa spelregler därhemma för att kunna skapa härvaro med våra nära och kära. Vi behöver skapa tydliga spelregler för våra barn, även på detta område, för att de ska kunna utvecklas till sociala varelser.

Vad tänker du när du hör: ”Någon som säger att de lider av tidsbrist har bara en dåligt uppdaterad prioriteringslista och står inte för att hen hellre surfar på mobilen än bygger Lego med sina barn”?
Jag tänker att vi är flockdjur och gör som alla andra gör. Det är inte så enkelt att ”bara bestämma sig” för att inte titta. Vore det så enkelt behövde vi inga viktcoacher eller 12-stegs program, om det bara var att bestämma sig. Alla bygger förstås hellre Lego med sina barn. Men för att kunna göra det behöver vi spelregler därhemma som möjliggör detta.

Hur tar man samtalet med sin partner som man tycker surfar alldeles för mycket (men som inte tycker det själv)?
Som all annan kommunikation. Var tydlig och linda inte in det. Säg som det är. ”Min upplevelse är så här.” Sedan kan ni bestämma er för att mäta antal gånger ni kollar på mobilen, hur många timmar om dagen. Sätt sedan upp gemensamma spelregler var och hur ni är uppkopplade. Hemma kör vi exempelvis ingen telefon i sovrummet (kolla ska du få se vad som händer, magiska grejer!) och sedan har vi börjat med 6-1 metoden. Skärmfritt en dag i veckan. Det blir annat fokus den dagen kan jag lova.

Hur kan en (på riktigt) ta det samtalet med sig själv?
Genom att besvara frågan ”Hur vill jag leva mitt liv och vad vill jag inte ångra när jag dör”. Jag tror att får kommer att ångra att de inte lade ut fler bilder på Insta eller hade för få vänner på Facebook…

Namn: Micke Darmell
Titel: Föreläsare och författare
Stad: Malmö
Hemsida: www.gr8meetings.se
Aktuell med: Släpper boken Uppkopplad eller Avkopplad globalt denna månad.
Bästa varva-ner-tips: Jag och min sambo stänger av helt när vi gör saker. När vi går på restaurang, spelar boule eller ligger på stranden. Det blir helt annan närvaro då. Och i slutändan mer kärleksfull tillvaro.
Detta älskar jag med mobiltelefoner: All hjälp i vardagen jag får.
Detta hatar jag med mobiltelefoner: Svårt att hata en död tingest. Däremot ogillar jag skarpt allt slösurfande jag gör med den som leder till mindre tid för sådant som skapar värde i mitt liv.
Detta företag tycker jag skulle behöva en tyst Oas: Jag vill vända på det, vilket företag eller organisation eller individ skulle inte behöva en tyst Oas? Jag kan inte komma på någon i alla fall.

Har vi gjort oss upptagna för att vi inte vill känna in de stora djupen?

Vissa dagar när vi kommer hem brukar vi sätta våra mobiltelefoner på ljudlös och lägga dem i mobildagiset i hallen. Ett mobildagis är en liten låda där du lämnar din telefon så att den kan umgås i tystnad med andra telefoner. Ibland sitter någon av oss med mobilen i soffan och kollar sociala medier. Blicken är borta, nacken spänd, fingrarna leker på skärmen.

Ingen av oss skulle ta med telefonen till matbordet i köket. Så fort det ligger en mobil på bordsskivan är det någon som plockar bort den. Ibland sitter vi tysta innan vi börjar äta middag och andas gemensamt några gånger innan vi greppar besticken. För att komma ikapp oss själva, landa i stolen innan vi börjar äta tillsammans.

Ett par gånger har vi ätit frukost i total tystnad. Det var lite utmanande de första två tre minuterna men sen var det som ett mjukt täcke som lade sig ovanför och runt oss. Några av våra vänner brukar lägga ifrån sig sina mobiltelefoner i mobildagiset när de är hemma hos oss. Vissa av dem säger att det är utmanande. Andra säger att de har längtat efter just det.

”Långsamheten vecklar ut sig som ett stort mjukt segel under mig och jag ligger i existensens hängmatta flera timmar i sträck.”

Att stänga av telefonen, datorn, jobbet. Att sitta ner i lugn och ro och äta tillsammans, prata länge och se varandra i ögonen. Inte vara rädda för att någon ska plocka upp telefonen, kolla mailen eller scrolla planlöst i flödet. Att kunna vara tillsammans och känna att alla verkligen är där.

Det kan låta som att jag har mitt digitala pundande under kontroll och vet exakt vad jag sysslar med. Tvärtom. Jag är livrädd för tystnad, tomhet och tristess. Det är en av de största utmaningarna i mitt liv. Jag tänker på det, pratar om det och skriver om det varje dag.

Ända sedan jag kan minnas har jag känt ett rastlöst kliande i min kropp. Som att jag inte trivs i min egen närvaro. Att jag måste göra någonting, bort från något, åtgärda något. Jag har försökt bedöva den kliande känslan med jobb, socker, tv-serier, nikotin, alkohol, mat, träning, sex och de senaste tio åren också med digital uppkoppling. Kicken i att se antalet likes och kommentarer öka på ett inlägg. Adrenalinpåslaget i att öppna mailen och se att hundratals människor vill nå mig. Och scrollandet. Det eviga mållösa scrollandet.

Vissa dagar känns kroppen lite lugnare. Jag behöver inte kolla sociala medier så fort jag vaknar. Jag behöver inte sätta på telefonen. Eller öppna laptoplocket. Jag tänder levande ljus och tar fram en bok. Sätter på instrumental pianomusik och kokar en kopp kaffe. Öppnar dörren ut mot gatan, sätter mig till rätta i soffan och kallar upp min hund bredvid mig. Kliar honom i nacken och ser de långfransade ögonlocken i hans fluffiga ansikte sakta falla ihop. Långsamheten vecklar ut sig som ett stort mjukt segel under mig och jag ligger i existensens hängmatta flera timmar i sträck. Plötsligt känner jag mig hållen av någonting eller någon. Oensam. Som att det finns något större som håller mig om ryggen. Som säger att det är okej att bara vara här. Oavsett likes, antal obesvarade mail, upptagna Googlekalendrar eller vibrerande smartphones som ingen plockar upp. Det finns något mer. Något som överträffar det.

Och det är i tystnaden som jag börjar känna igen. Jag blir medveten om nyanser i min kropp. Jag kan känna dofter, smaker, förnimmelser mot huden. Det är i tystnaden och tomheten som jag märker att jag är trygg nog att låta de stora känslorna komma upp. Och då kommer de: tröttheten, sorgen, smärtan, tomheten, meningslösheten. Allt sånt som jag har sprungit ifrån, gjort mig upptagen ifrån, bedövat mig ifrån.

Och ibland undrar jag. Om vi inte hinner känna de stora djupen för att vi gjort oss upptagna. Eller att vi gjort oss upptagna för att vi inte vill känna in de stora djupen.

/ Navid

Lyssna på Tankar för dagen: Navid Modiri – digital tystnad »


Bild: Jonas Abramsson

Jag lämnar datorn hemma som en riktig rebell

De senaste dagarna har jag gjort något som jag har tänkt att jag både vill och borde göra länge: jag har lämnat datorn på kontoret. Låst in min laptop i ett litet skåp på det nya rummet jag hyr mitt i staden. När jag kommer hem så kommer jag hem.

Jag stänger av telefonen. Stänger ner alla fönster på min dator. Klickar i ”Fokus-läget” i Microsoft Word. Sätter på instrumental pianomusik på Spotify.

Sedan sätter jag mig och skriver.

Hjärnan är som en snöglob som ett rastlöst barn har skakat i flera dygn. Det tar några minuter innan snön inuti den lilla glaskupan lägger sig. Tunga snöflingor som landar på den lilla gråmålade plastmarken. När vattnet blir allt klarare uppenbarar sig konturerna av ett hus, en snögubbe, en liten flicka som står med en snöboll i handen. När hjärnan slutar lyssna in alla hörselintryck, alla synintryck, allt som brusar och susar runt våra stackars skallar dagligen, så hör du konturerna av dina egna tankar igen.

”Jag stänger av, skapar fokus, bjuder in hjärnan till ro.”

Det har gått 34 år nu och jag har gjort några varv under stjärnorna. Jag vet vad som funkar och vad som inte funkar. De senaste dagarna har jag gjort något som jag har tänkt att jag både vill och borde göra länge: jag har lämnat datorn på kontoret. Låst in min laptop i ett litet skåp på det nya rummet jag hyr mitt i staden. När jag kommer hem så kommer jag hem. Jag stänger av, skapar fokus, bjuder in kroppen till vila. Sen lägger jag mig ner och tar en tupplur på min spikmatta. Känner mig som Skalman i Bamse. Uppfinnarsköldpaddan som har en klocka som påminner honom om att äta, sova, dricka vatten, vila. Jag älskar den typen av påminnelser. Som hjälper mig med ett ramverk för vardagen. En struktur som får mig att må bra. Påminnelser om att dricka vatten, äta bra, träna, vila, stänga av, hitta fokus och lugn.

Och jag tror inte jag är ensam. Jag tror att du som läser kan känna igen vissa delar av det jag skriver. Kanske dina rutiner ser ut på ett annat sätt. Kanske du har andra behov. Men du känner igen känslan av att skallen blir ett osorterat kaos av allt och alla du träffar på en dag. Av allt du ser, läser, hör, tar in via nyheter, sociala medier, jobb, sociala relationer. Att bara gå runt i en vanlig svensk stad bombarderar oss med tusentals intryck på en dag. Så jag är nyfiken på hur du gör för att stänga ner.

Vad har du för rutiner?
Vad påminner du dig själv om?
Hur gör du för att hitta lugn?

Tips:

Spellistan Peaceful Piano på Spotify »

Omm Writer – ett fokuserat skrivverktyg som hjälper dig att hitta ro i skrivandet »

/ Navid

Ständig uppkoppling är kopplat till höga stressnivåer

Visste du att forskare har kommit fram till att konstant användning av uppkopplad elektronik är kopplat till höga stressnivåer?

Den 15 februari 2017 publicerades en vetenskaplig studie (American Psychological Association (2017). Stress in America: Coping with Change. Stress in America™ Survey) [ladda ner den här] som undersökte stress kopplat till uppkoppling och användning av mobiltelefoner hos vuxna Amerikaner.

(…) närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum (…)

Studien visar att höga stressnivåer generellt är högre hos de som konstant interagerar med sin telefon och kollar mail mm. På tiogradig skala (1 = ingen stress och 10 = enorm stress) låg stressnivån för dessa personer på 5,3. De som uppskattade att de inte använde sin telefon lika mycket hade stressnivåer på 4,4. Av de som använde sin jobbmail i telefonen under helger och semestrar hade det högsta stresspåslaget på 6,0.

Fyra av fem (86 %) uppskattade att de ofta läser mail, privata meddelanden och sociala medier. Förutom detta visade rapporten på att närmare hälften av föräldrarna (45 %) kände sig distanserade och bortkopplade från sin familj även när de var i samma rum på grund av en ständig närvaro av teknologi och mobiltelefoner.

Vad tänker du när du läser detta?
Vad känner du när du läser detta?